Kura 3,5-åring med "nattskräck/vargskräck", hur gö

[kocken]

Tack igen Miar70,

Jag har försökt med allt tycker jag, jag sitter hos henne så hon får prata om det hon känner för, jag kliiiiiar på ryggen etc (allt detta innan "Natti natti-ramsan"). Men hur jag än gör så slutar det med samma visa. Det känns som att problemet är att jag fastnar där vid sängen. Hon vill helst att jag ska sitta vid henne tills hon somnar och det är ju inte meningen för hon har lärt sig att somna själv, (som du kan läsa tidigare i denna tråd) så det vill jag inte ta ifrån henne.

Suck

[miar70]

Hej igen!
Jag funderar...
Jag tror vi behöver en liten handlingsplan här
Vad säger du om detta:

mamma letar fram attityden och är tvärsäker och tvekar inte i kväll

ni skrattar och nattar som vanligt, och du ger en lugn, inte för lång, nattikram

du säger lugn och stilla "nu går jag och sätter mig här ute, jag måste läsa i tidningen/skriva på datorn/sticka etc...

du går ut med en hög, bestämd ramsa, sätter dig på en stol utanför hennes dörr, med dörren på glänt så att hon kan skymta och höra dig

du är fasligt upptagen! Tittar inte på henne och svara hennes skrigk och frågor med din lugna, stadiga ramsa

OM hon kliver upp, eller det blir riktigt ledset, går du in, lägger henne ner, utan ord, och håller henne över ryggen, solfjädrar, och ut med ramsan när hon lugnat sig

nu är det inte meningen att du ska fastna på stolen, sen utökar du och går ifrån vartefter

Vad säger du om detta?

/Mia

[annawahlgren]

Tack, miar 70 Myggan är ett underbart konstruktivt exempel.

Ska jag slita mig loss och gå därifrån och ramsa fast hon kommer springande efter mig? Det känns så hjärtlöst att ignorera hennes ångest!

Om du inte känner att du kan genomföra det Miar 70 föreslår, viket är det enda rätta så gå andra vägen. Låt lilla barnet ta konsekvenserna av sitt springande och klamrande och sin "ångest" (som du ju givetvis förstärker / installerar med dina miljoner orosvargar ).

Ta alltså upp henne och sätt dig med henne i knäet i soffan eller på annan tråkig plats, med ljuset på men ingen som helst underhållning. Och sitt där och sitt där och sitt där. Utan att prata och utan att göra någonting. "Då sitter vi här."

Tills hon tröttnar, för det gör hon. Vad hon än säger (och det gör hon) svarar du med ditt sakliga och tämligen uttråkade "vi sitter här". Och jag talar timmar. Se det som en minikur Låt det ta tre nätter.

Sitt, sitt och sitt. Det händer absolut ingenting, för på natten händer ingenting.

Till slut kan du sakligt förhöra dig: "Vill du sova nu " Skulle något som helst annat förslag uppkomma, svarar du bara enligt goddag-yxskaft: "Vi sitter här." Och håller henne i knäet, lagom uttråkad.

Ha inte för bråttom bara, eller bråttom alls! Låt henne tråka halvt ihjäl sig. Prata inte. Vänta ut henne.

PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, är budskapet. Så visst kan man sitta i natten och glo på ingenting, om man tycker det år roligare än att sova så skönt.

Förstår du

Sluta dutta och sluta bekymra dig Ty vad man än har för bekymmer här i världen, är budskapet, tar man hand om dem på dagarna.

Det gäller oss alla

[kocken]

Tack båda för era inlägg - det är ju så självklart när man får det på print. Synd att man inte kan fatta själv

Sedan mitt senaste inlägg så har det inte varit några problem vid nattningen, därav har jag inte kört någon minikur a´la Miar70 ovan.

Numer försäkrar hon sig bara varje kväll (efter sagan) "-I natt vill jag inte drömma". Jag har då svarat: -Då gör du säkert inte det...

Är jag helt korkad Vad tycker ni att jag ska ge för självklart svar

Kram

[miar70]

Härliga nyheter, kocken
Eftersom era nattningar funkar och nätterna är lugna, så har du svaret där tycker jag
Fortsatt lycka till, bra jobbat