Hej kocken!
Nej, jag tycker inte heller att du ska slita dig loss och ignorera henne! Du skriver att allt går bra fram till dess att du ska krama om henne och gå - kanske ska du göra på ett annat sätt? Eftersom skrattet och omstoppandet går fint, så låt henne ligga kvar i sängen, sitt på sängkanten en stund och prata lite med henne!
En kväll härhemma för några veckor sen, skrek min fyraåring hjärtskärande när vi lagt dem
-"EN MYYYGGA!!! HJÄÄÄLP" varpå pappan gick in och sa
- "äsch, myggor är inte farliga, sov nu!" och så gick det tre sekunder sen illvrål igen!
Då gick jag in, satte mig hos henne och hon var verkligen ledsen (det var årets första mygga

) men istället för att vifta bort hennes oro, så sa jag
- "jag hatar OCKSÅ myggor, de är så irriterande, och man hittar dem aldrig när man ska sova, de hörs bara... dumma, dumma myggor... vad tycker DU vi ska göra med den???"
Och då klurade vi tillsammans ut hur vi skulle få tag i den och smälla den! Jag hämtade en hoprullad tidning, vi satt tysta och väntade tills den kom och sen PANG! så var myggproblemet ur världen! Jag lämnade tidningen vid hennes säng, och där ligger den än, redo för nya jakter
Vad vill jag med den här storyn då..? ja, kanske kan du använda dig av ett liknande sätt ikväll med din tös, det är svårt att somna tryggt och skönt om man lämnas i panik, men undvik att trösta henne! Då är risken stor att du förstärker oron, så inga kramar eller "stackars dig" utan försök hjälpa henne att hitta en väg ur mardörmslandet!
Kanske kan du hitta lite tips om ditt förhållningssätt i den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743
Jag hoppas verkligen att kvällen blir bättre, och kanske är det fler som kan ge lite input här
Kram Mia