Allt har gått väldigt bra sedan sist måste jag säga, hon sover från halv sju till runt halv sex varje morgon. Inte ett enda "vargskräck" senario sedan vi började kura. Jag är så lycklig
(och säkert hon också)! Tack ALLA för hälpen!En fundering dock. Jag har svårt att få till skrattet till natten eftersom hon får lite småångest när det börjar närma sig nattning. Ingenting är roligt, hon börjar tjata om att hon inte vill sova och jag får inga godnattkramar och pussar längre
(för att inte tala om när pappa försöker få en godnattkram) utan hon blir bara irriterad och vänder bort huvudet och sedan blir det snarare lite tårfyllt när jag ska gå ut ur rummet.Det spelar ingen roll att vi har försökt att busa och leka med henne innan det är dags för nattning, det blir liksom aldrig riktigt roligt eftersom hon går och oroar sig för att det snart är läggdags.
Hur ska vi göra för att hon ska lägga sig med ett leende på läpparna och tycka att det ska bli skönt att sova?
Kram från kocken
Ni ska inte gå där och vänta på bekräftelser på att hon älskar er, vill kramas och pussas och är lycklig och glad. Det är NI som ska få henne lycklig och glad. Ge - kort sagt - i stället för att förvänta er och "be" 
. Vi avslutar med att leka "vad sa du leken" med hennes gosedjur. Kort förklaring - hennes gosisar viskar frågor i mitt öra, som jag sedan frågar henne. Superkul tycker hon. När jag sedan ger henne godnattkram och säger ramsan börjas det, "jag vill inte sova", jag är törstig, jag är kissnödig etc, och när jag är på väg ut kör hon skrikmetoden med tillhörande krokodiltårar och - "Jag vill ha kram", jag vill ha puss" (oerhört svårt att ignorera 