Vi behöver HJÄLP - syskonbråk

Samtalsforum med barnen i fokus
Mindy
Inlägg: 1190
Blev medlem: mån 20 dec 2004, 18:13
Ort: Umeå

Inlägg av Mindy »

Så rätt så rätt! :D =D> Sen så kan man (Vän av Ordning :wink: ) också, om man vill, fundera om det är hela världen att han går in med skor...VAD är det värsta som kan hända då? Jo, att man får lite extrajobb med att torka upp - som man kan göra tillsammans? :wink:
Här har vi smärtgränsen vid soffan. Inga skor i soffan men utan förebråelser; "Oj, kommer du ihåg? Man måste ta av sig skorna när man ska vara i soffan. Vad bra att du kom ihåg nu!"

I andra länder går det ju ALLTID in med skor! :wink: :lol:
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Härligt Lilllith! "Allting kommer till den som har tid att vänta" - ett motto jag snott av Robban Broberg :P !
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Go Lillith! \:D/

=D> =D> =D>

/Fjällmor
sigrid
Inlägg: 72
Blev medlem: tis 07 dec 2004, 23:31
Ort: Norge

Bra!

Inlägg av sigrid »

Godt jobbet Lillith! Du har fått gørbra svar og fått veivisere ut av vanmakten :!:
Er enig i at denne tråden (lik så mange tråder) her på forumet burde bli en bok og komme enda flere foreldre og barn til hjelp.
Det er virkelig verd det å se og tenke over hva som er skjedd mellom ditt (Lilliths) innlegg i begynnelsen av tråden og i slutten av tråden (vet ikke hva BUP står for, men aner at løsningen i det tilfellet ikke hadde blitt riktig så "barenvennlig" :roll: ) . Jeg er glad på deres vegne :D
Mamma til to gutter, f-98 og 01.
sigrid
Inlägg: 72
Blev medlem: tis 07 dec 2004, 23:31
Ort: Norge

Inlägg av sigrid »

..."barnevennlig"...
Mamma til to gutter, f-98 og 01.
AnnaO
Inlägg: 259
Blev medlem: lör 05 nov 2005, 22:00
Ort: Stockholm

Inlägg av AnnaO »

:D Tack för svar Mammut!

Jag menar förstås inte att katalogisera ditt föräldraskap egentligen, utan jag beundrar ditt sätt att få saker och ting låta/vara enkla :D
Jag har inte skriftens begåvning men jag ska försöka förklara vad jag menar :wink:

Det är klart att för MINA ungar är ju jag den bästa föräldern :wink:

MEN, jag tycker om ditt sätt att visa med egna erfarenheter att man ibland inte reagerar, känner, säger, som man "borde". Jag vill,vill, vill, vill, alltid göra, säga, rätt. Vara......perfekt :wink: :lol:
Det är ju omöjligt eftersom inte jag eller någon annan på denna jord är fullkomlig, men jag blir så frustrerad på mig själv och jag måste säga att jag har väldigt dålig fantasi och vet oftast inte hur jag ska göra. Fastnar ofta.

Det är därför jag gillar dina svar, för att de ofta visar att du kanske oxå känt som jag. Bara det blir för mig en dörröppnare och får mig att vilja förkovra mig, när jag får höra din lösning, isället för att känna att så känner INGEN annan, BARA jag :shock: :wink:

Lite av det visas i eliselinda tråden, vi berörs alla av olika personligheter, det som funkar för mig kanske inte funkar för någon annan, eller hur? (Fast jag kan nog inte vara föreläsare, tyvärr :oops: )

Sedan tycker jag i alla fall att du verkar vara en bra mamma, så det så :!:
Det är en komplimang :wink:

Lite rörigt, detta , men jag hoppas du förstår andemeningen :D
Så jag hoppas definitivt på kurs :!: :D

/Anna
Mamma till tre, Melanie aug -99, Vincent juli -01 och lillan Daniella född 16/9-05.
Gäst

Inlägg av Gäst »

O:) Åkääääääääääj dååååååååååååååå! Jag ÄR en bra mamma :heart: :wink: !

:idea: Jag menade inte att säga att du katalogiserade mitt föräldraskap utan jag gick igång på det där med "att vara den perfekta föräldern". Du fick ta smällen :wink: :lol: ! Sorry :wink: ! Och det där grundar sig i att många tror att för att vara perfekt så gör man allt rätt... Det kan ju folk bli knäppa av och tappa tron på sig själva. För mig handlar det om att ha en grundläggande filosofi där man behandlar barnet som sin bästa vän. Och att de gånger man inte gör det :roll: :wink: ... Då är man medveten om det och om vilka risker man tar med det. Samt kan se orsak och verkan utan att fastna i negativa spiraler. Man noterar, går vidare och tar sig upp på banan igen :thumbsup: . Det Lillith gör i tråden jag nämnde är ett tydligt exempel på det :D ! Man kan inte utvecklas och lära sig saker utan att skaffa sig erfarenheter (="misstag").

:D Ses i Stockholm då :wink: !
Gäst

Inlägg av Gäst »

lillith skrev: Jag har känt mig som bajstunnans botten, att vara en dålig förälder känns så tabu! Men se så bra det blev!
:D Måste bara lyfta fram den här reflektionen ur tråden - den är skitbra :lol: !
AnnaO
Inlägg: 259
Blev medlem: lör 05 nov 2005, 22:00
Ort: Stockholm

Inlägg av AnnaO »

Skitbra :lol: :lol:
Mamma till tre, Melanie aug -99, Vincent juli -01 och lillan Daniella född 16/9-05.
lillith
Inlägg: 238
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 12:27
Ort: Stockholm

Inlägg av lillith »

Jag ville göra några avslutande tillägg till denna tråd, främst riktad till dem som tampas med liknande problem. Efter några dagar har ytterligare bitar fallit på plats.
Huvudsakliga felet jag har gjort rent "tekniskt", som jag inte nämnde i inlägget där jag listade (då) vad jag trodde var de begångna felen, är att jag inte har fattat att barn i storebrors ålder alltid samarbetar med föräldrarnas önskemål, men att det kan ta (EN JÄKLA MASSA!) tid innan de gör det. Jag har väntat ett tag och sedan konstaterat att - Nej, han lyder inte. Jag har då tagit ungen under armen, hållit ett bestämt "Vän-av-ordning"-föredrag för honom och genomfört vad jag ville till ljudet av ett 120-decibels vanmaktsutbrott. Det har känts som om jag har haft två lika omöjliga alternativ att välja mellan - låta honom diktera vad hela familjen ska göra eller inte göra, ELLER, tvinga honom göra som flocken vill under dessa oerhört plågsamma omständigheter. Och vi har sgs som alltid valt det förstnämnda - att låta en unge dominera hela familjen har inte varit ett alternativ för oss.
Nu, sedan den berömda "poletten" är på plats ber jag en eller ett par gånger, och får sedan VÄNTA. Och VÄNTA. Det kan antingen ske på en gång, alldeles strax eller om en evighet (=ett par minuter!) - men nog kommer han! Nog gör han! Nog lämnar han! Fascinerande. Underbart. Jag kan fortfarande känna blodtrycket stiga och se hur stubintråden blir kortare och kortare, men nu när "målsnöret" är framflyttat några fiktiva kilometer så hinner han alltid i mål i god tid! Lilla gubben! ':heart:'
Sedan ytterligare en reflektion, som går stick i stäv med AWs teori om att man kan vara en bra förälder trots att man på vissa plan är vrakgods efter tidgare smärta i livet. Det beror helt på "var" "skadorna" har hamnat i ens psyke. Det här är ett levande exempel på det. Jag älskar mina barn över allt, vill ge så mycket jag kan till dem, önskar dem allt gott i livet. Vill vara den perfekta föräldern för dem, kunna ge dem allt de behöver - som de flesta andra föräldrar. Har DESSUTOM jobbat som terapeut, är i övrigt välanpassad i samhället, många vänner, jättebra betyg i skolan, inga sociala problem, inga droger, mycket lyckligt äktenskap, har varit företagsledare, är helt frisk... MEN, har haft en otroligt tuff uppväxt där just samarbetet med flocken "familjen" var den mest skadade biten. Och trots närmare 18 år i terapi och "personlig utveckling" har detta inte kommit upp i dager före nu, när min förstfödde nådde förtrotsen i 18-månadersåldern. Hur jag än har läst och hört hur det ska funka har alla dessa tankegångar fallit som frön på en granithäll. Inte en enda har slagit rot. Jag har varit dummare än en fiskpinne just i det här avseendet, helt blind och döv. En klassisk "död vinkel" i själen. För mig var samarbete med familjen = självmord, för min flock tillät aga av mig - och ingen annan - med tillhyggen - stekpannor, hårborstar, etc, sexuella övergrepp och allra värst (faktiskt) - hån av alla mina intressen, grunden i vem jag var. Utan att gå in i alltför mycket detalj fick jag senare i livet hitta fragment av grupptillhörighet bland andra flockar, lite här och lite där, samt hitta bra terapeuter tills dess att jag lappat ihop min självkänsla igen. Men allt detta gjorde att jag inte var mottaglig för information om hur detta ska fungera på ett bra sätt, jag kunde inte på ett djupare plan förstå. Orden fastnade liksom inte. Så jag vill UPPMUNTRA alla föräldrar som märker att de bara inte får bukt med ett problem och alla fingrar pekar på ens egna oförmåga att fungera bra i en situation att just skaffa bra psykologhjälp för att gräva ut rötterna till de trauman som ligger i vägen för en fungerande relation med barnen. Att bara veta hur man ska göra KAN räcka, men det kan också TYVÄRR vara så att det inte räcker utan man måste läkas en del själv. Samtidigt som processen på detta forum pågick har jag fått arbeta intensivt med mig själv för att tackla allt som kom upp inom mig - utan båda processerna parallellt hade det inte gått.
- Slutligen - ännu en tanke som går stick i stäv med grundtankarna på detta forum att hemmet är bästa platsen - är jag så tacksam för att mormor och dagis har funnits under denna tid, så att han har kunnat LÄMNAS BORT ett tag varje vardag. Då har jag vetat att under många timmar i veckan har han varit runt lugna kärleksfulla vuxna som inte utsatt honom för dessa vanmaktsanfall. Han har varit lugn och glad då. Jag har under tiden ringt BVC, jourhavande kurator, BRIS föräldratelefon, ännu en föräldrartelefon, köpt en massa böcker och läst, har haft lite privata konsultationer, mailat detta forum (!) kämpat för att få förståelse och bukt med detta, men inte lyckats före NU. Nu är hemmet den bästa platsen för honom - innan var den inte alltid det. Nu, sedan 2 dagar tillbaka, känner jag mig som en kanonbra förälder för min son, att all tid han tillbringar med mig är bra tid. Vi har så kul ihop, livet är GOTT! Och jag hoppas att det förblir så, att jag aldrig hamnar i en sådan vidrig, vanmäktig (för mig också, alltså) "blind fläck" igen.
Ja, det var alles!
Kramar till er alla från lillith och grabbarna
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Åh, lillith, jag blir stum...och så rörd...
Vilken otrolig resa du gjort - du är makalös :heart:
Jag kan bara gratulera och önska er all lycka, vilket ni är SÅÅÅÅÅ värda :!:
Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
lillith
Inlägg: 238
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 12:27
Ort: Stockholm

Inlägg av lillith »

Tryckfels-Fia: Och vi har sgs som alltid valt det sistnämnda - att låta en unge dominera hela familjen har inte varit ett alternativ för oss.
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
Gäst

Inlägg av Gäst »

:heart: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter på det här sättet! Det är värdefullt och jag tar del av det med den respekt du förtjänar. Lycka till :D !
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

lillith skrev:MEN, har haft en otroligt tuff uppväxt där just samarbetet med flocken "familjen" var den mest skadade biten.
:D Tack för din vackra, sorgsna, insiktsfulla berättelse :cry: :D

Jag önskar dig all styrka, all positiv livskraft, äntligen och till sist :!: Dina små barn hjälper dig.

Och jag håller nog fast vid att man kan vara en hyfsad förälder, ja, t o m en riktigt bra förälder, trots - eller rentav på grund av - sin egen synnerligen trasiga uppväxt. Oktoberkrönikan i morgon vittnar om det.

Stor kram och all glädje :!: Med några ord ur "Kära älskade barn", sist i Barnaboken:

:arrow: Se till din lust! Den är marken du står på. Den är drivkraften till ditt liv. Se till din glädje och ditt skratt! Där ligger kärleken till livet och människorna. Sök din glädje allra mest envist, när den tycks som mest förborgad. Den finns intill dig, i dig :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Gäst

Inlägg av Gäst »

annawahlgren skrev:
lillith skrev: :arrow: Se till din lust! Den är marken du står på. Den är drivkraften till ditt liv. Se till din glädje och ditt skratt! Där ligger kärleken till livet och människorna. Sök din glädje allra mest envist, när den tycks som mest förborgad. Den finns intill dig, i dig :heart:
:heart: :cry: :lol: Så underbart vackert - och sant!
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"