Jag ska träna henne både med ålning, stå och gå. Tack för pepp
Vid kvällsläggningarna gallskriker hon. Direkt som vi lägger henne i sängen börjar hon skrika och många gånger tar hon i från tårna och vrålar, hon pressar rösten långt ner i halsen och det låter väldigt ansträngt. Så skriker hon inte annars, tack och lov. Hon lugnar sig efterhand och somnar efter ramsa eller tillrättaläggning. Men det känns olustigt med dessa vilda protester vid läggningen. Skulle hon bara surra lite eller gnöla tycker jag inte det vore något att anmärka på. Men med dessa protester har jag inte lust att låta någon annan än min man lägga henne. På morgonen ligger hon ibland vaken och jollrar i sängen så då är sängen ingen ovän. Det är just själva separationen på kvällen som hon protesterar mot. I vagnen på dagtid ligger hon också och protesterar men mycket lugnare. Hon sjunger sig till sömns låter det som. Skriker inte alls som på kvällen vilket är tacksamt.
För andra dagen i rad är hon på väg att fixa 2 timmar i vagn på rygg utan uppvak. Heja heja!