Grejen är ju liksom den att ha en trotsåring som vill stå och sova kan liksom gott få göra det tycker jag.
Kan inte han få lyssna på lite mozart? Att tvinga ner, eller lugna i det läget känns liksom inte riktigt mottagligt, eller?
En 8-mån ångest kan ju och andra sidan behöver vissa betryggande svar. En gång ingen gång liksom.
Piiiissssttt... här kommer ett avslöjande
När min son var 8 mån (nej han är inte kurad så han kan man vara lite flexiblare med, han är SM barn) så gick jag EN gång in och kramade honom genom spjälorna när han stod där och grät. LÅÅÅÅNG kram. När han lugnat sig satte han sig ner och lade sig sen. Jag höll en lugn betryggande solfjäder på honom och gick sen med en klämkäck ramsa. Glad, positiv och betryggande.
Nästa kväll backade jag. Jag hade alltid som regel, STOR fråga STORA svar. Sen backa! jag gjorde aldrig samma och stannade alltid mindre och mindre eller inte alls.
Så igen viss överkoncentration, men VAD är frågan? Det är den som skall ha betryggande svar! När ett barn BER om hjälp så funkar ramsan eller vad man nu gör. betryggande.
Så pepping pepping inför nästa natt!