Hej mammaT
Skickar först en stor styrkekram
mammaT skrev:Här har vi en bortrest pappa, hostiga barn och regn hela tiden... Suck!
Fast roligt att se är att fina storebror verkligen tagit pappas uppmaning på allvar; Hjälp nu till att ta hand om mamma och syskon! Oj, så han hjälper till och fixar, framför allt med sin lillasyster. (Som ju kan ALLT SJÄLV och inte alltid uppskattar storebror ansträngningar...)
Men vilken chans för storebror att verkligen fâ visa hur OUMBÄRLIG han är för hela familjen. Vilken TUR du har som har sâ underbara barn!
:thumbsup:
mammaT skrev:Det har ändå funkat bättre med maten. Han sitter i stolen och får i sig lite mat.
Vad skönt att du känner att det är pâ väg ât rätt hâll. En tanke bara, det är inte sâ att lillen blir trött i ryggen av att sitta i stolen? Kanske kan vara värt att testa att ta i famnen och mata vidare eller köra i babysittern sâ att han fâr lite mera stöd för ryggen? (Om du nu inte har en liten muskelbyggare som klarar stolen galant
Vâr mellanbror satt bra i stolen vid fem mânader medans Lillebror, drygt sex mânader, fortfarande inte orkar nâgon längre stund.)
MammaT skrev:Nu är det precis fyra veckor kvar tills jag ska börja jobba tre dagar i veckan. Nästan en gång i veckan måste jag dessutom stanna kvar och jobba kväll. Börjar bli lite nervös för hur det ska gå med maten för lillebror. Ska jag försöka fixa med vikarie lite längre elelr bara köra på och hoppas att det löser sig?
Jag tycker att det känns lite tidigt att börja oroa sig för nâgonting som händer om en mânad. Smâfolk i lillebrors âlder hinner förändras massor pâ den tiden, sâ jag tror inte att de "problem" du upplever nu kommer att vara desamma om en mânad. Men om du rent organisatoriskt mâste ta tag i vikariejakt och annat nu sâ kanske det kan vara värt det. Sâ slipper du oroa dig och sâ kan du kosta pâ dig en riktig mjukstart.
mammaT skrev:Det funkade bra och han blev tyst direkt vid flera tillfällen. Han får helt enkelt lära sig att sova oavsett hur han ligger. (Om det inte är helt tokigt förstås!)
Jag pendlar mellan " det måste finnas något jag kan göra, VAD!" och "det är bara så här det är"
Jättebra jobbat med ramsningen. Som du beskriver tror jag de flesta av oss känner av och till, men jag tycker att du fixar det här jättefint. Det ÄR jobbigt att vara själv med en massa smâ med frânvarande pappor och bassilusker pâ besök och det fâr man tycka. Jobba pâ sâ fint som du gör - med dina fantastiska stora barn - sâ ska du se att nätterna kommer att falla pâ plats de med i sinom tid.