Härligt att läsa

! Sånt där är ju OTROLIGT stärkande för psyket

och ta med dig det och känn ATT DET GÅR!
Kan fö meddela att insomningar på 30-45 min även drabbar oss ibland, men det är som inget mer med det tänker jag.Så länge det inte kommer gråt el frustration...vi har alla olika insomninsgsträckor. Rent generellt "anser" jag (men dte är jag det

) att man får "acceptera" upp till 15-20 min som "standard", för INGEN somnar väl på 3 röda (?). Jo kanske ibland, men vad jag vill säga är att man inte ska stressa upp sig bara

.
Ang justering av schemat finns en bra tråd:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... c&start=60
Läs andra inlägget som Torsmamma gjort. Då kanske du kan få lite hjälp avs hur du ska göra efter uppfölrjningsveckan.
(Jag kanske har bifogat den länken i ett tidigare inlägg, ber om ursäkt isf.Men läs den och klura lite är mitt heta tips

)
Mamma75 skrev:Inatt vaknade han 04:00, jag hostade plus spolade i kran vilket ledde till insomning inom 3 minuter! Han var ej ledsen när han vaknade men hörde att han hade vaknat.

Visst är det en bekräftelse på att han faktiskt känner sig trygg när han kan somna om bara genom lite husljud?
Tycker han är ledsen varje gång jag väcker honom, morgonen såväl som efter dagsvilorna. Känns som han liksom blir skrämd av den plötsliga väckningen.

Hur kan jag göra för att han ska vara gladare när jag väcker honom? Ska man göra det mjukt eller liksom stimmigt?

Ska man vänta med att plocka upp tills han är glad igen?
Imorse vaknade han 45 minuter innan han "ska". Låg och snackade/var tyst/sög på fingarna i 15 minuter. Jag gjorde ingenting, låg kvar i sängen, gjorde inga ljud. MEN, sen började han gråta och gala och skrika (lät lite som han hade gjort illa sig, för det kom så plötsligt). Jag försökte då husljuda och körde även en ramsa gånger 4. Ingen respons. Avvaktade lite till. Sen gjorde jag något väldigt icke SHN-mässigt och gick till sängen och plockade upp honom, trots att det var cirka 20 minuter kvar till uppvak. Visste i ärlighetens namn inte vad jag skulle göra. Insåg att det var fel både tidsmässigt och att jag plockade upp när han skrek och var ledsen.

Vad skulle jag gjort i detta fall?

Använt mig av marginalkvarten och gjort morgon precis 15 minuter innan egentligt uppvak?

Vad skulle jag gjort under tiden fram tills dess? Ramsa, husljuda?
Antar att det är de här frågorna du vill ha svar på ?
1. Ja, jag tolkar det som att han klarade av att somna om själv för att han kände sig trygg. Kanske hade han klarat det utan husljud, det vet man inte, men de hjälpte nog på traven

De är KANON de där ljuden!

Minns ju själv från det jag var liten (alltså typ lågstadieåldern) hur mysigt det var att ligga och lyssna på ljuden ute i huset när man lagt sig, och mamma och pappa gick runt därute och gjorde det dom skulle.
2.Jag har för mig att AW menar att man INTE ska vänta med att ta upp tills barnet blir glatt om det är ledset när man väcker. Det signalerar ju liksom att ngt är fel, om du fattar hur jag menar

(dvs man står där som ett "ham" som vi brukar säga). Utan tjoa och tjimma och var som vanligt, trots att han är ledsen.Och bete er som att inga faror finns, för jag tänker att det är DET man förmedlar om man står där vid sängkanten och velar och ska försöka stilla barnets gråt. Vi har gjort så i de fallen att vi bara helt sonika börjat prata glatt om vad som helst, kanske tagit upp nån rolig leksak och gett barnet, gått ut en runda i huset och tittat på grejer. Typ försökt avleda. Avs att väcka glatt så vet jag inte hur man skulle kunna göra annorlunda än att bara gå in, vara glad och "hurtfrisk", tända lampan och typ säga "DAX ATT VAKNA" i glad ton. Man kan säkert spexa ännu mer, men jag är från Norrbotten och är inte så spexig

men mina barn har tyckt att det har gått bra ändå. Det där med ledsenhet när man väcker kan ju oxå vara enstaka ggr och min erfaranhet är att de där enstaka gångerna som ngt händer rätt snabbt försvinner om man bara kör på som vanligt. T ex har Sigge varit RASANDE 2 kvällar den här veckan när vi lagt honom,men vi har som inte gjort ngn deal av det...så 3e kvällen var det inget kul att spela ut längre tyckte han

.
4. Fast 20 min innan schemat tycker inte jag är SÅ farligt

Undantag sker ibland,men en ggn är ingen ggn

Det är ju så, att ibland så händer det såna där grejer, att de bara helt PLÖTSLIGT börjat gallskrika eller så, och då måste man ju gå in för att se vad f-n det är som hänt. 9/10 ggr är det ju inget, men den 10e ggn så har de fastnat eller ngt. Sunt förnuft råder här, anser jag, men det betyder ju inte heller att man rusar in bara för sakens skull utan vid de där (sällsynta) skarpa lägena. Du/ni har ju koll på det här med tidiga uppvak och vet vad som gäller, så vet man bara ATT man gör ett undantag och VARFÖR så kan jag känna att det må väl så vara då... Fortsätter det så vet du ju att han "bara" är arg och att han testar/frågar..och då kan det ju va lättare att hålla ut ngr extra minuter och sen plocka upp inom marginalkvarten istället. Inte låter jag en lite arg person ligga och VRÅLA i 45 min "bara för att",men jag tar heller inte upp i rödaste rappet utan formulerar inför mig själv när "gränsen är nådd".
När ngn är arg är det alltid bäst att backa. Inga verktyg biter på arga barn! Jag hade nog valt att bara visa att jagvar däreute, typ kokat kaffe, slamrat lite med disken, pratat med de som ev var uppe. Ja, lite laid back sådär.
Hoppas att jag fått med det du ville veta och att du fick ut ngt av det!
Ha det gott och fortsätt det fina jobb du/ni gör :thumbsup:
/Sanna