Tetz skrev:![]()
![]()
Oj då, verkar som om jag måste skaffa fler barn för att bli helt kurerad!
Ett mycket bra argument för fler barn
Tetz skrev:![]()
![]()
Oj då, verkar som om jag måste skaffa fler barn för att bli helt kurerad!
Japp, fler barn är melodinTetz skrev:miar70 skrev:Definitivt jag med första och andra barnetmen sen hände nåt och jag har väl mer och mer hamnat i din första kategori, med inslag av den tredje, vilket jag törs påstå beror helt och hållet på att jag hade Barnaboken i ryggen och handen
blivandemamma skrev:Men visst, jag har blivit mycket mer lugn och "chill", framför allt efter 2:an. Men det stämmer, absolut!![]()
![]()
Oj då, verkar som om jag måste skaffa fler barn för att bli helt kurerad!
Skönt att ha en cooling bland oss lite hetsigareeefwah skrev:Då är jag undantaget. Jag är jättecool, men mitt första barn hade likförbannat kolik och sov som en kratta. Inte hjälpte det ett dugg att vara cool
, när det var mat som saknades.
Herregud vad jag har lärt känna mig själv när jag fick barn. Både de vackra sidorna, och *host* de kanske, mindre vackra. Min förmåga till kärlek var långt större och mer omfattande än vad jag kunde ana, men också att jag hade ett otroligt stort behov att bara vara mig- JAG. Utmaningarna skall ju verkligen ses som väg till utveckling hos sig själv. Mycket klokt frk Carlsson!frk Carlsson skrev:Utmanande - japp! Men det är en annan sak (det ska det vara enl migatt ha barn är som att gå i ständig terapi, och för mig som är psykolog så är det ngt fint och bra
).
Här skriver jag under på allt utom den första. Önskat dock att jag skulle vara mer lugn- men jag kompenserar med attityden istället och får då, ett kanske något konstlat men dock, ett lugn på köpet.frk Carlsson skrev: De personer som jag känner som har kurat är samtliga:
-lugna
-metodiska
-ambitiösa
och har stark integritet.
Här känner jag igen mig! På pricken! Präktig för mig är ju nästan som ett skällsord, liksom en som är för mer, och som ska visa sig så duktig heeeeela tiden.LiMa skrev:Känner igen mig i ambitiös och målinriktad. Möjligen med lite av ett kontrollbehov.Är även en rätt strukturerad person som tilltalas av scheman och förutsägbarhet i tillvaron. Inte en person som trivs med att låta allting flyta. Jag är en sån som sriver "att göra-listor" och gör veckoplaneringar osv. Så värst präktig är jag nog inte dock... Vad man nu väljer att lägga in i det ordet?
Oh yes... Hela början av min tråd "SM med Kalle" osar av just detta. Jag spottade i nävarna och tänkte; nu styr vi upp dethär! Blev superstressad när det inte funkade på en gång och glömde bort att njuta. Till kommande barn ska jag försöka att inte gå i den fällan.Den första tiden kan jag känna att det är en belastning att vara så duktig och ambitiös. Har känt att SM mer stjälper än hjälper pga att jag har tyckt att det blir ett misslyckande när det inte fungerar allt på en gång... Det är ju som bekant väldigt svajigt i början. Och jag har haft väldigt svårt att slappna av och bara följa barnet. Att njuta. Vill liksom att allt ska funka från start!
Storasyster jag medlilla mia skrev:Jag är alldeles uppenbart en typisk SM mamma. Och största storasyster i en barnaskara av 5. Har det nått med det hela att göra?
Var är ni andra i syskonskaran om syskon finns?
Jag tycker inte att SM är en stressfaktor, tvärtom, standardmodellen var för mig ett superstöd eftersom man vet vart man är pâ väg och pâ ett ungefär hur man ska ta sig dit. Sen att det inte alltid är klockrent gör ju ingenting, det fâr man bjuda pâ ibland. Men hade jag inte haft kaoset med nummer ett i bakhuvudet sâ kanske jag hade tyckt att det var jobbigt när allt inte alltid blev precis som i Barnaboken och dâ lätt känt mig misslyckad osv. Nu blev det istället sâ lätt att lägga fokus pâ det som fungerade sâ mycket bättre än första gângen och se "misslyckanden" som steg pâ vägen. Lite upp och lite ner, sâ är det ju med det mesta.LiMa skrev:Blev superstressad när det inte funkade på en gång och glömde bort att njuta. Till kommande barn ska jag försöka att inte gå i den fällan.