Finns det någon typisk SM-mamma?

[blivandemamma]

Oj då, verkar som om jag måste skaffa fler barn för att bli helt kurerad!

Ett mycket bra argument för fler barn

[Algotsmamma]

Hej !
Vilken rolig fundering och jag är väl inte sämre än att jag också kan ställa mig till samma skara som er andra .

Det finns både för- och nackdelar med det men jag trivs helt enkelt med att ha koll och kämpar gärna lite extra för att trivas och få till det. Men jag har blivit ganska bra på att slappa och slänga mig i soffan oxå när tillfälle ges .

Har också en vän i föräldragruppen som gör ett eget hopkok, frågar mig och skapar sin egen variant .

/Algotsmamma

[eefwah]

Då är jag undantaget . Jag är jättecool, men mitt första barn hade likförbannat kolik och sov som en kratta. Inte hjälpte det ett dugg att vara cool , när det var mat som saknades.

[miar70]

Definitivt jag med första och andra barnet men sen hände nåt och jag har väl mer och mer hamnat i din första kategori, med inslag av den tredje, vilket jag törs påstå beror helt och hållet på att jag hade Barnaboken i ryggen och handen

Men visst, jag har blivit mycket mer lugn och "chill", framför allt efter 2:an. Men det stämmer, absolut!

Oj då, verkar som om jag måste skaffa fler barn för att bli helt kurerad!

Japp, fler barn är melodin :thumbsup: Faktum är att allt BLIR enklare med fler barn, om man har lyckan att begåvas med dem - så go for it

[Tetz]

Då är jag undantaget . Jag är jättecool, men mitt första barn hade likförbannat kolik och sov som en kratta. Inte hjälpte det ett dugg att vara cool , när det var mat som saknades.

Skönt att ha en cooling bland oss lite hetsigare

[annica72]

Jag är inte den där duktiga typen, utan mer lat av naturen.
Men jag nöjer mig inte med att något inte är som det borde. Jag söker lösningar på problemen helt enkelt. Att jag sen gärna söker genvägar får man med på köpet!

[helamig]

Samma här

[frk Carlsson]

Vilken rolig tråd!

Jag tror oxå, som många andra här, att man har ngt slags "driv"som SM/SHN-förälder/mamma (inte så många pappor här?).

Jag var väääldigt cool med mitt första barn. Hade inte alls läst AW ö h t, men vi vagnade henne, gav henne skitmkt mat, varvade amning med ersättning redan från början (trots att jag hade svinmkt i tuttarna) och så kom vi på nån slags egen metod där vi satt och höll handen på henne tills hon somnade. Kom ihåg att jag frågade en kompis hur man skulle göra när man skulle sluta amma. "Ge vatten i nappflaska, efter 2 nätter så nöjer de sig med att somna om istället" sa hon. Jaha, jag trodde ju stenhårt på det där, och se - det blev mkt riktigt så och sen var det inget mer med det. Dottern sov dessutom på mage eftersom hon själv helst valde det sättet att sova på.

Attityden, utan att jag visste om det (?)

Sen när 2an kom så blev hon inlagd på neo och de la ribban för henne, hon åt punktligt som en klocka var 3e-4e tim av sig själv redan från början (och där fick hon sova på mage ).Men sen när jag skulle sluta amma, då började h-vetet. Och jag hade glömt allt jag faktiskt kunde och vi levde ca 2 mån i kaos innan jag hittade hit Och kände igen mig som tusan och kom på att - just ja! Det är ju SÅHÄR jag vill ha det! Och så - med mkt små justeringar lärde vi Vilda att sova. För "SHN-livet" och "tänket" passade oss som handen i handsken

Ja, så va det med det. Och lillebror har justerades oxå, även om vi valde att göra en hel kur med honom, bara för sakens skull (noggranna och ambitiös som man är). Och nu har jag blivit mer och mer BB-frälst dessutom Tycker det är UNDERBART att känna igen sig, få "förklaringar" och bli bekräftad. Inte ofta nu som saker och ting rörande mina barns utv känns "oviss".Utmanande - japp! Men det är en annan sak (det ska det vara enl mig att ha barn är som att gå i ständig terapi, och för mig som är psykolog så är det ngt fint och bra ).

De personer som jag känner som har kurat är samtliga:
-lugna
-metodiska
-ambitiösa
och har stark integritet.

Jag är väl lite mindre av de två första dock och just därför tycker jag att SM-/SHN-tänket är till sån stor hjälp, för det håller mig på banan så att säga.

Härlig läsning alla! Tack för att ni finns
(Och det finns fler därute som aldrig tittar in här, men som oxå lever liknande liv som oss , med samma typ av värdering avs hur man bemöter sina barn )

[LiMa]

Känner igen mig i ambitiös och målinriktad. Möjligen med lite av ett kontrollbehov. Är även en rätt strukturerad person som tilltalas av scheman och förutsägbarhet i tillvaron. Inte en person som trivs med att låta allting flyta. Jag är en sån som sriver "att göra-listor" och gör veckoplaneringar osv. Så värst präktig är jag nog inte dock... Vad man nu väljer att lägga in i det ordet?

[LilloppansMamma]

Jag sitter som en fågelholk här. Ni har beskrivit mig på pricken i de senaste inläggen! Jesus, amalia. Hur kan ni veta allt detta?

Utmanande - japp! Men det är en annan sak (det ska det vara enl mig att ha barn är som att gå i ständig terapi, och för mig som är psykolog så är det ngt fint och bra ).

Herregud vad jag har lärt känna mig själv när jag fick barn. Både de vackra sidorna, och *host* de kanske, mindre vackra. Min förmåga till kärlek var långt större och mer omfattande än vad jag kunde ana, men också att jag hade ett otroligt stort behov att bara vara mig- JAG. Utmaningarna skall ju verkligen ses som väg till utveckling hos sig själv. Mycket klokt frk Carlsson!

De personer som jag känner som har kurat är samtliga:
-lugna
-metodiska
-ambitiösa
och har stark integritet.

Här skriver jag under på allt utom den första. Önskat dock att jag skulle vara mer lugn- men jag kompenserar med attityden istället och får då, ett kanske något konstlat men dock, ett lugn på köpet.

Känner igen mig i ambitiös och målinriktad. Möjligen med lite av ett kontrollbehov. Är även en rätt strukturerad person som tilltalas av scheman och förutsägbarhet i tillvaron. Inte en person som trivs med att låta allting flyta. Jag är en sån som sriver "att göra-listor" och gör veckoplaneringar osv. Så värst präktig är jag nog inte dock... Vad man nu väljer att lägga in i det ordet?

Här känner jag igen mig! På pricken! Präktig för mig är ju nästan som ett skällsord, liksom en som är för mer, och som ska visa sig så duktig heeeeela tiden.

Inte visste jag att vi alla så ordentliga?
Kanske någon som är helt tvärtemot?

Kul tråd!
Kramar!

[lilla mia]

Hej!

Jag är alldeles uppenbart en typisk SM mamma. Och största storasyster i en barnaskara av 5. Har det nått med det hela att göra?

Var är ni andra i syskonskaran om syskon finns?

Den första tiden kan jag känna att det är en belastning att vara så duktig och ambitiös. Har känt att SM mer stjälper än hjälper pga att jag har tyckt att det blir ett misslyckande när det inte fungerar allt på en gång... Det är ju som bekant väldigt svajigt i början. Och jag har haft väldigt svårt att slappna av och bara följa barnet. Att njuta. Vill liksom att allt ska funka från start!

Och jag håller med om att med 1:an och 2:an var jag också supernoga. Nu med 3:an har jag varit mer "slapp". Har inte trilskats om en halvtimme hit eller dit. Inte lika strikt på handen. Mer hönsig också tycker jag. Mer vargar och mer tycka synd om. Varför blir det så?

Om min lille pojkes bestämdhet och protester beror på min slapphet eller om min slapphet har kommit till just för att han HELA tiden ifrågasatt mig och jag inte orkat visa med hela handen hela tiden, funderar jag på en del just nu. Flickorna bara accepterade och var nöjda. Lugna och tillfreds. Pojken bara protesterar och är ivrig, bestämd och kan inte sitta still. Han ger sig inte!

Kul tråd!

/Lilla Mia.

[LiMa]

Den första tiden kan jag känna att det är en belastning att vara så duktig och ambitiös. Har känt att SM mer stjälper än hjälper pga att jag har tyckt att det blir ett misslyckande när det inte fungerar allt på en gång... Det är ju som bekant väldigt svajigt i början. Och jag har haft väldigt svårt att slappna av och bara följa barnet. Att njuta. Vill liksom att allt ska funka från start!

Oh yes... Hela början av min tråd "SM med Kalle" osar av just detta. Jag spottade i nävarna och tänkte; nu styr vi upp dethär! Blev superstressad när det inte funkade på en gång och glömde bort att njuta. Till kommande barn ska jag försöka att inte gå i den fällan.

[lilla mia]

LiMa; Försöka går ju alltid.... (tyvär så sitter sm tänket där bak och det är väldigt svårt att koppla bort). Kanske ska du be någon gömma barnaboken för dig och plocka fram den igen efter smekmånaderna är slut. Den taktiken ska jag testa om det blir en fyra.... När är det dax?

/lilla mia

[Sarisparis]

Jag är alldeles uppenbart en typisk SM mamma. Och största storasyster i en barnaskara av 5. Har det nått med det hela att göra?

Var är ni andra i syskonskaran om syskon finns?

Storasyster jag med (tvâ smâsyskon)

Blev superstressad när det inte funkade på en gång och glömde bort att njuta. Till kommande barn ska jag försöka att inte gå i den fällan.

Jag tycker inte att SM är en stressfaktor, tvärtom, standardmodellen var för mig ett superstöd eftersom man vet vart man är pâ väg och pâ ett ungefär hur man ska ta sig dit. Sen att det inte alltid är klockrent gör ju ingenting, det fâr man bjuda pâ ibland. Men hade jag inte haft kaoset med nummer ett i bakhuvudet sâ kanske jag hade tyckt att det var jobbigt när allt inte alltid blev precis som i Barnaboken och dâ lätt känt mig misslyckad osv. Nu blev det istället sâ lätt att lägga fokus pâ det som fungerade sâ mycket bättre än första gângen och se "misslyckanden" som steg pâ vägen. Lite upp och lite ner, sâ är det ju med det mesta.

Med bebis nummer ett hade jag ingen aning om att Anna fanns knappt, sâ den gângen blev det ingen standardmodellering alls. Mycket bebismys och total lycka men inga som helst rutiner och ingen egentid. Sjalträsk och nappträsk, hâhâjaja... Men det gick ju bra eftersom jag var hemma pâ heltid och bara hade en enda liten bebis att ta hand om.

Med nummer tvâ hade jag lusläst Barnaboken under graviditeten och var grymt motiverad att fâ lite ordning pâ torpet den här gângen. Visst hade vi mer och mindre svajiga dagar, men pâ det stora hela sâ gick det kanonbra (kanske för att jag hade de första mânaderna med nummer ett i minnet?).

Med nummer tre blev det en lite mer flexibel standardmodellering dâ jag inte hade möjlighet att alltid ha totalt fokus pâ just honom. Kanske var det därför han visade sig vara den allra nöjdaste bebisen av de tre?

[Clara Cecilia]

Oh ja, känner igen mig precis!

Skillnaden är väl att vi som SM mammor Inte riktade vår energi på vilken vagn och vilka tillbehör som skulle köpas utan på mer väsentliga saker som - sömn, mat, tid och delaktighet

Finns nog många Duktiga kvinnor som fastnar i Ytan av vad man vill ge sitt barn - sakerna, aktiviteterna och i hela det missar det där med tid. Ju större mina blir desto mer ser jag att det är allt. Utan tid hinner man inte laga mat ihop, städa, leka, pyssla, prata, läsa, bli osams och sen sams.

OCH det lustiga i det hela att väl tillbaka i jobbvärlden nu så är jag sju gånger effektivare än förr - och då var jag rätt snabb innan. Hemarbetet är så intensivt så ett vanligt lönearbete är en baggis i jämförelse

Kram Clara