Ahelyn skrev:Fjärde natten. Klar förbättring. ingen mer buffning. Han somnade med ramsan sju minuter över åtta. Vaknade upp två gånger men somnade om själv. Vaknade dock en halvtimme tidigt och då blev det God morgon.

Han äter bra vilket känns så himla bra. Känns Guld och få denna belöning. Att mitt barn mår bättre.
=D> \:D/ :thumbsup:
Tuta på med maten nu! ÖS på!
Ahelyn skrev:natt tog min man över. Han solfjädrade och och gick ut med ramsan. 10 minuter senare sov han. Mindre skrik och gnäll. Vi hörde att han lekte själv lite innan han somnade. Sedan sov Lilleman hela natten.
Grattis!

Visst förstår du nu att ni är på helt rätt spår?
:thumbsup: Suveränt jobbat!
Ahelyn skrev:et är mycket gråt och skrik innan han kommer till ro. Har under nio månader strävat efter att han ska gråta så lite som möjligt. Nu är det som om man måste stå ut med det.
Vi blir itutade redan från dag 1 att det är lindra,lindra ,lindra som gäller. Och visst, med de allra minsta är det ju så

Men sen - den här hetsen att springa med andan i halsen så fort (det äldre) piper...det är ngn slags ångesthärva som man läggs på. Är liten ledsen eller rädd, visst - då ska man såklart uppenbara sig...men i övrigt så får man och ska (väl?) låta och meddela sig...tänker jag iaf... Dom kan ju inte prata...så NÅT måste de ju får säga

(?).INGEN springer väl omdelbart till en trotsig 2-åring som gafflar och har sig

...då är det plötsligt OK att visa att man står pall...men inte med det lilla barnet (?).
"Stå ut"...mja

, jag tänker mer att man faktiskt LÄR KÄNNA sitt barn och försöker LYSSNA på vad det där som det vill förmedla...snarare än att kategoriskt ta gråt/gnäll som världens undergång

Enl mig ett mer hållbart sätt i det långa loppet, snarare än att utgå från atta "allt" är farligt och en katstrof. Tryggheten du vet
Och ja, nu under kuren så är det slaviskt efter schemat som gäller och så få intryck som möjligt som gäller- av en viss anledning - kroppen och hjärnan måste få ställa in sig! Och du/ni bör ju oxå få en rimlig chans att fasa in er oxå och känna att verktygen sitter och ffa att ATTITYDEN sitter

Det kan bli nog så nervigt första ggr man är ute i offentligheten, så då är det skönt att inte darra på handen... Och sen måste man ta det som det kommer och ge det en chans oxå, man kan nog inte kräva att barnet ska somna prick på klockan i sin vagn första ggn man är på café ...utan börja i lagom omfattning
Sen blir det en livsstil, inget mer med det

Barnen sover i vagn el resesäng om man drar iväg nånstans. Inga madrasser på golvet här inte! [-X

Införskaffa en resesäng som ni tar med sig till mor - och farföräldrar el kompisar (våra föräldrar har köpt resesängar och riktiga spjälsängar till barnbarnen eftersom vi är där så ofta, och de står där i ett eget rum - ett förslag kanske?).
Mörkläggning hemma hos andra kan det dock vara lite si och så med, så där får man ofta stå på sig...

Att ta med en sprayflaska med vatten, spraya på fönstret och sen klappa på aluminuimfolie är oslagbart!
Fokusera nu på uppföljningsveckan först och främst! Ok? Ingen idé att börja utvärdera eller känna efter hur det känna innan den är slut! [-X

Och det vill jag bestämt trycka på. Då gör man sig själv (och barnet) en stor fet otjänst!
Och sen tar det, som jag säkert sagt, en månad innan det hela satt sig!
Det här är ingen magi eller ngt - det är föräldrar som leder barn i rätt riktigt! Precis som det ska vara

=D>
En EXTREMT peppande tråd om livet efter kuren:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... f=7&t=2010
Och ni kommer snart vara där ni oxå :thumbsup:
Många många kramar - så HIMLA fint arbetat!
/Sanna