Hej du,
kan lugna dig med att som det gick för er inatt är ganska normalt för en andra natt på kuren. Så det är inget som är fel på så sätt
Däremot så behöver nog du ta och stanna upp och fundera varför du gör detta när du inte tycker att du klarar av det (?).
Är du ledsen, orolig, stressad och trött...ja, då är det hög sannolikhet att du inte kommer att kunna förmedla det som ska förmedlas till din son. Dvs lugn och trygghet!
Min bästa rekommendation (föruom att stanna upp, andas djupt, ta det lugnt etc etc och FOKUSERA på din son) är att läsa kapitlen som heter Lugnet, Säkerheten samt Safarin i SHN-boken. Det som står där, det är det som SHN handlar om. Buffning och ramsning etc är bara verktyg som vi använder för att nå därhän
Så mer fokus på självklarhet och säkerhet från din sida- det är eg det viktigaste!
Nä, du ska inte buffa nu, så sluta med det! Ut ur sovrummet och låt ramsan jobba istället och ja...man kan få stå 1-2, kanske 3 timmar ngn natt och nöta innan polletten trillar ner, men så måste det vara. Inget att jaga upp sig för 8-[ .
Du får ramsa hur många ggr du vill, för nu gäller det att svara,svara,svara på hans frågor.Ramsan ska
etableras! Frågar han 100 ggr ska du svara 101 ggr, du ska alltid ha sista ordet. Det är nu han lär sig ramsan och vad den står för och tryggheten som dess budskap förmedlar.
Håll schemat så gott det går nu idag- även om ni tog upp honom 1 tim för tidigt!
Där imorse när han vaknade för tidigt så hade du kunnat ge en pangramsa. Och nu kommer vi till vad det är!
Det är alltså själva påminnelseramsan som man säger enbart x4 i glad och saklig och upplysnade ton. ENBART x 4 alltså. Sen lämnar man barnet (därav "PANG!", en liten punktinsats med andra ord). För att stötta barnet och visa att man finns där och att allt är som det ska så kan man göra husljud istället - städa, plocka disk, röja på etc (micron, vattenkokare, dammsugare, hårtork och prassliga påsar) eller sätta på klassisk musik ganska så högt utanför barnets rum.
Tanken med det här är att man alltså inte inleder en ramsningskonversation, eftersom det lätt kan bli underhållning/cirkus av det...och tanken är ju att barnet ska klara av att vakna men sen somna om , om det nu inte är så att föräldrarna kommer in och väcker.
Vargtimmen är knepig och den får man ofta jobba med länge, barnen tror ju att de är utvilade då eftersom de sovit så länge...samma sak med för tidig morgon...går man in då och t ex ger en Solfjäder, eller börjar kommunicera m h a ramsan, då kan det lätt mötas av frustration eftersom de inte fattar varför de inte får komma upp.
Pangramsan tycker jag man kan börja med under uppföljningsveckan eftersom det är en förutsättning att barnet bekantat sig med och börjat förstå ramsan...annars så kan det lätt bli för mkt frågande och ledsenheter...så vänta med att använda tills du bedömer att ni bägge känner säkerhet ang ramsningen. För du måste jobba med den lika mkt du tänker jag! Det är ju DU som ska föra fram budskapet, och det kan du inte göra om du känner dig ledsen och darrig
Varför känner du press på dig? Från vem? Det här handlar ju om att du ska hjälpa ditt barn till en tryggare tillvaro, det handlar bara om ER. Allas kurningar ser olika ut, det är egna individuella processer
:thumbsup:
Pangramsan används med fördel i vargtimmen, dvs 4-6 , men även på morgonen om barnet vaknar för tidigt, som i ert fall i morse....
Den här krönikan av Anna W är skitbra och förklarar på ett ganska så övertydligt sätt varför små barn ska sova om natten. Om du tvivlar på att din sambo inte "pallar trycket" så låt honom läsa den (och läs den själv oxå):
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... a-natterna
Ganska självklart va? Precis som den känslan man MÅSTE bära med sig när man gör det här.
Och du, det är inte i sten skrivet att allt funkar till 110% efter dag 11...det tar en månad innan kuren satt sig helt och hållet och man får ständigt arbeta med detta. Men på det stora hela så flyter det om man håller sig till grundprinciperna:
magläge, mörkt rum, egen säng, mkt mat om dagarna, rätt antal tim sömn/dygn, lugn, trygghet och njutning!
Kram!
Nätterna har varit ett helvete för mig sedan han föddes. Damian ammar i princip hela natten. Sover i sin säng i ca 3 timmar sen lyfts han över till mig. Jag har inga rutiner kvar då dessa rubbades i med åttamånaders - ångesten. Igår försökte jag natta honom från 21.00 till 01.30. Jag är heeelt slut. Vill knappt leva längre och känner att det är hemskt att jag varje dag försöker "överleva" och allt är en kamp med Damian. Jag har nu läst SHN boken och har bestämt mig för att köra. Min man stöttar mig. Men jag har försökt att lägga Damian på plats för att buffa men alltså han är så stark. Han vrider sitt huvud åt motsatt håll och jag är rädd att bryt hans nacke. Hur ska jag få honom i sovställningen? Han är så snabb och jag hinner inte ens lämna rummet innan han står och skakar galler vid spjälsängen. Tror ni det blir bättre med maten om jag kör denna metod? Vill även sluta amma. 
blir både 
när du läser boken samt får hjälp av alla oss här på forumet. För det FINNS hjälp att få.
född feb 09, kvällsmålskurad juni 09
En egen vrå är ett måste för att kunna känna trygghet och lugn och få sova gott. Inga barn trivs i stora dubbelsängar ("hav"). Dessutom så kommer du till slut att föra över din oro för att ngt ska hända på honom, du säger ju själv att det blir pannkaka av det hela redan nu och rätt va det är så har du honom på golvet 
och den oro det medför för dig.