I natt har hon det återigen jobbigt nu runt midnatt. Det har nu gått 1 timme och 10 minuter och fortfarande är det gråt!
Det går upp och ner och det är tyst emellanåt men så jobbar hon upp sig igen. Jag ramsar emellanåt och ibland får jag gensvar men hon hinner liksom inte vara lugn tillräckligt länge för att hon ska hinna somna. Hittills har hon vaknat varje natt utom en vid denna tid. Jag försöker att inte ramla i otålighetsfällan men jag tycker att detta borde ge med sig? Eller hur länge ska man räkna med flera uppvak/natt? Och vad kan jag göra annorlunda för att dessa uppvak ska bli kortare? Nu har hon somnat till slut, och jag tycker INTE om att det ska vara gråt in i sömnen. Funkar ju inte att ramsa henne när hon är så upprörd, och jag kan ju inte stå inne vid hennes säng och verktyga hela tiden utan ge henne en chans att komma till ro själv. Vips har hon somnat men ofta mitt i ett utbrott. Det blir så fel!
Dagssömnen har gått riktigt åt skogen. (Misstänker starkt att det är för att detta inte satt sig som nätterna fortfarande är småstökiga.) Hon sover inne på mage i vagn. Den enda lur som fungerar riktigt bra är den första, 8.15-9. Då är hon så nöjd att bli lagd och somnar lugnt och fint. Men de övriga är bara ett långt jobb med att få henne att somna... hon står på knä i vagnen, skriker och gungar fram och tillbaka. Hon sover inte ens hälften av den tänkta tiden. Värst är det på sista luren, igår somnade hon 15.35 (ska sova 14.30 - 16). Jag får liksom inte till det och mot slutet av sovstunden är jag själv så frustrerad och stressad över att hon inte sovit att det naturligtvis smittar av sig. Hon sover i vagnen för att det var det som gällde innan vi började kura och det fungerade bra då och jag ville inte ändra inför kuren, men jag tror egentligen att hon skulle sova bättre i sin säng. Nu ska vi inte ändra nu mitt i uppföljningsveckan men jag kan inte låta bli att tänka lösningar... Ramsan tar inte alls på dagen så jag kör vagning istället men även detta har slutat "ta".
Hur kommer vi in på banan igen, det gick så himla bra i början!
(Tilläggas ska att hon tar ramsan jättefint de flesta uppvaken och sover långa pass emellan men jag skulle vilja se att processen går framåt, inte bakåt...)
/jonna
och vips så är vi på banan igen! Jag skriver om detta nu, dels för att andra som läser kanske kan få lite motivation (jag vet ju att jag själv läser trådar som en galning för att hitta hjälp...) och dels för att dokumentera för mig själv. Man glömmer fort.
Det tar lååång tid att somna, vi har nu 45, 90 och 45, och SÅ mycket av sovtiden går åt till att söva och söva om. Vi har bytt från vagn till säng och till en början gick det galant. Men nu - gap och skrik från det att jag lägger ner henne tills hon somnar - oftast av utmattning känns det som, och jag är ändå så aktiv som jag bara vågar utan att överkoncentrera (tror jag i alla fall). 
. Låt henne få chansen att somna om själv utan att höra eller känna att du är utanför och lyssnar. Anna W skrev någonstans att man ska agera som att man har 17 andra barn att ta hand om samtidigt (eller var det 18?). Jag vet att det är svårt, jag lovar. Fast jag vet också att man kan få ett helt annat resultat på EN dag bara man fixar attityden eller låtsas. 
Frågar jag i fel del av forumet så hojta gärna till så ställer jag frågan på rätt ställe...