Lillasysters tur

[Ummusab]

Nancy: tack för omtanken! nu förstod jag hur du menade, jag trodde det var jag som var otydlig...

Lillasyster var väääldigt tacksam över att få sova i säng under vilan. Hon somnade ganska snabbt. och sov 45+45 min. Den där skarven alltså.... Snart förstår hon väl att sova över dem och sova hela 2h.

De andra två lurarna gick också bättre, alhamdulillah. Inte alls så skrikigt som sista dagarna.

Storebror fick vila, eller ensamleka snarare, i vardagsrummet och jag höll till i köket. Det blev inte så mycket ensamlek för hans del dock, han kom hela tiden ut i köket och kikade vad jag höll på med, och ville visa mig hur fint han bäddat med filt i soffan och att han kunde skruva själv med sin verktygslåda (det var ju inget nytt liksom), jag måste jobba mer på att ge honom en sådan utmaning i ensamleken så att han inte vill bort därifrån. Typ tågbana eller pyssel... Bara att han gör gärna sånt tillsammans...
Jaja, han vänjer sig nog vid att ensamleka i vardagsrummet också.
Han brukar leka inne i sovrummet och jag hör hur han leker typ rollekar med olika röster och pratar högt i sin lek, men idag viskade han ville väl inte störa småsyskonen som sov , så jag fick gå ut och säga att man får prata högt om man vill, och leka med bilarna (som låter) så mycket man vill. Småsyskonen får sova ändå. Han vänjer sig nog som sagt.

Kan du ha en resesäng uppställd i ett rum Som används antingen till storebrors ensamlek eller till lillasysters dagsömn

Menar du att storebror (snart) 4,5 år borde sitta i spjälis och ensamleka? Blir det inte trångt?
Jag tänker göra om klädkammaren till mysrum åt barnen så då kan han ha sin vila där. Men det är alltså bara en tanke än så länge vi får se när jag får tid att ta tag i det hela. Det innebär nämligen en rejäl utrensning, och jag känner väl kanske att jag inte riktigt har tid ännu...


Jag kommer in och tittar lite då och då, men nu börjar Ramadan (fastemånaden) imorn, så jag kommer vara upptagen av lite annat då.

Tack för alla svar och all hjälp! Och mera tack för Nancys omtanke om min lilla lilla lilla stora halvåring

[Nancy]

Fint, då förstår vi varandra

Härligt att lillan sov gott i spjälsängen. Skarven kommer ni över genom ramsa och att hålla tiderna i övrigt.

Gällande storerbrors ensamlek tänkte jag fel och fick för mig att han var mycket mindre. Håller med dig om att resesäng skulle vara väldigt trångt.

Kan han få behålla föräldrasovrummet under denna stund och lillan sova i resesäng någon annanstans Kanske i klädkammaren (med dörr på glänt) även om du inte hunnit rensa där

Kram från Nancy

[Nimrah]

Jag flikar in... Eller så kan lilla pojken sova i resesängen i vardagsrummet och stora kan leka i deras sovrum? Om ni inte har en resesäng kan ni få låna vår som nu finns hos mina svärföräldrar säg bara till!

Kram och Ramadan mubarak!

/Nimrah

[Ummusab]

Nancy: jag funderar på att lägga lillan i resesäng i klädkammaren, men jag vill att det ska vara lite lättare att lägga henne först.
Idag bad faktiskt storebror om att få ha sin vila i sovrummet, för han tyckte att vardagsrummet var tråkigt.

Nimrah: Ramadan mubarak! Och jazakumAllahu kheyr. Jag lånar gärna när lillasyster somnar gott. (om ni inte hunnit flytta hem innan dess )


Så hur går det nu då med kurningen? Jo, tack det går, men jag vet inte riktigt åt vilket håll...
Sista nätterna har hon vaknat en eller ett par ggr, då ramsar jag, och diskar lite så somnar hon (om det inte är för nära inpå morgon för då är hon väl hungrig antar jag). Så jag antar att hon fattat ramsan Så nätterna går ju jättebra!!

PROBLEMET är insomningen. Suck, jag blir matt av bara tanken.
Hon SKRIIIIIIIKER, illvrålar tvärilskt, men på gränsen till förtvivlan. (förtvivlan är ett starkt ord, och hon är inte riktigt där, men på väg.) Hon tycker iaf rejält synd om sig själv, och jag börjar också göra det nu när jag inte lyckas riktigt hjälpa henne. Eller har jag för bråttom? Ska jag räkna med veckor eller månader av läggningsskrik? Det känns som att det inte ska vara så.
Det är precis som för en annan mamma jag nyss läste om i en annan tråd, att första nätterna när jag lade ned henne var hon hur nöjd och glad som helst, nu gråter hon så fort jag lägger ned henne. Jättejobbigt. Så länge jag buffar är hon ganska nöjd, men inte helt, när jag solfjädrar blir hon arg, och när jag ramsar ut skriker hon. Och jag vill ju inte buffa ned oss i nästa träsk här nu, vi har redan bosatt oss i vagningsträsket, det räcker gott

Hur länge "brukar" de illvråla på det här sättet (som är lite svårt för er att exakt veta, det är ju inte hördator ). Jag påminner nu och då, och bekräftar när hon blir tyst. Men så fort hon hör mig går hon igång igen.
Grejen är ju också att när de skriker känns varje sekund som en minut och varje minut som iaf en halvtimme.
Jag tycker att det är svårt att veta vad hon eg vill med sina skrik, om det bara är "aaarrrrgh, vad svårt jag har att somna"-skriket, eller "jag ligger snett"-skriket, eller "stackars mig"-skriket.

Samma sak på dagen. När hon väl efter att jag i princip buffat henne till sömns, sover, så vaknar hon efter 30 eller 45 min. Då börjar det om. Nu har hon ju bara sovit 2 dagar i sin säng dagtid, så jag ska kanske inte ha bråttom här, men ändå...
Idag tänkte jag att jag inte skulle gå in alls i skarven, men hon skrek och skrek och skrek och jag gick in iaf och buffade. Jag har jättesvårt för att backa och bara få henne att svara på ramsan.
Och på fm brukar det bara bli 20 min, för det tar lite tid innan hon somnar, middagsvilan blir ca 30/45+45 min, och em-vilan 20 min.

När jag påminner när hon skriker, ska jag ramsa tills hon tystnar av ramsan, eller ska jag bara dra ramsan x4 och sen tystna oavsett om hon skriker eller blivit tyst? (för tyst blir hon inte, så då får jag stå hur länge som helst med ramsan.)

Jag har helt klart fastnat här... och jag tar tacksamt emot er hjälp!

[Bluna]

Hej!

Vad härligt att natten går så bra!

Du funderar på vilket skrik hon har och jag skulle gissa på "Vet-mamma-verkligen-vad-hon-gör-skriket" och "Är-jag-trygg-och-säker-skriket".

Jag läser in en del överkoncentration och det verkar som att du är lite spänd innan läggning ( kanske förväntar dig skrik? ) Vi hade en del strul med dagslurarna i början. Mina tips är att:

Se till att hon är ordentligt mätt när hon läggs vid luren.

Busa och skratta ända ner i sängen.

Ramsa högt och betryggande, tills du hör att hon lyssnar (kan vara fler verser än fyra), sedan får hon reagera. Vid kris, solfjädra henne, stadigt och självsäkert. Kroppen ska bli sömntung innan du går med ramsa.

Jag tror att hon vaknar för att hon buffats in i sömnen. Om hon då vaknar och det inte är någon där och buffar... Du förstår säkert.

Gör huslud, var upptagen, skramla med ditt och påminn liksom i förbifarten.

Finslipa attityden. här ska sovas, bums!

Kram Bea

[Ummusab]

Bluna: Huvet på spiken... haha!
När jag skrivit mitt senaste inlägg läste jag januarikrönikan om säkerheten. oj då hoppsan, är väl det enda man kan säga
Däremot måste jag säga att jag inte känner mig överkoncentrerad (och jag vet hur det känns ).

Så igår vid dagluren bestämde jag att man inte alls behöver så mycket spring inne i rummet. Och nu ska ni få höra: lillan somnade själv efter 15 min! Det ni!! Haha!!
Massa skrik visserligen, men för nästan 1a gången stannade hon av mellan skriken. Hon brukar tystna för att sen ta ny fart, men denna gång var det längre emellan så att säga. Så vid tystnad bekräftade jag och så började hon om, och jag påminde ett par ggr, men sen somnade hon!
Jag tror att hon ändå vaknade till efter 30 min och somnade om själv för sen vaknade hon 1h 15 min efter läggning, och det är ju en lite konstig skarv att vakna i. Fast man kan aldrig så noga veta, jag hörde inte ett pip där innifrån.

På kvällen var jag säker på att vi skulle klara det igen, hon kan ju!!
Men det gick inte. Jag lade tillrätta, ramasde ut och efter ett tag började skriken, jag påminde och bekräftade vid tystnad (eftersom hon var väldigt upprörd, annars ska man väl inte behöva bekräfta nu), jag var inne och lade tillrätta 2 ggr då hon krockat med sängen (aj-gråten) men sen inget spring. Jag märkte båda de gångerna att så fort jag kom in och hon kände min hand mot sin lilla kropp så tystnade hon (hmmm... det betyder väl thai-massage-varning tänkte jag).
Men efter sådär 20-25 min illvrål, med små små andhämtningspauser gick jag in och buffade en liten ledsen hulkandes tjej , och efter en ganska lång solfjäder somnade hon, efter några protester.
Här tror jag kanske att jag stannade för länge, hon sov nog när jag gick ut, men det var så svårt att säga eftersom hon ryckte (eller hur ska jag förklara? ni vet när de gråter och håller på att lugna ner sig ,och vid vissa andetag liksom rycker till i andningen eller skakar till eller hur man ska säga). Eftersom jag inte tänkte gå in igen efter långa solfjädern, så kände jag att jag var tvungen att stanna så att hon inte skulle börja om.
Visst är det så? EN lång solfjäder bara.

Och nästa gång då? Ja, jag märker ju att även om hon är så där jätteledsen svarar hon på ramsan även om det är x10, men när jag tystnar börjar hon om.
Hur är det nu igen? När man ramsar x jättemånga, ska man väl avsluta med bekräftelsen ändå? Eller ska man vänta och bekräfta när de tystnat? Jag avslutade iaf med bekräftelsen och det var som att hon började om då.
Sammalagt tog det 30 min innan hon sov. Sen vaknade hon kl 07.24! Va! Smaka på den! 11,5h natt!! =D> jag är så ofantligt glad för hennes skull! Vilken tjej!!! MashaAllah! Alhamdulillah!
När jag gick in på morgonen så kände jag mig så triumferande lycklig och stolt över henne. Och glad att hon fått sooooova!
Nu är det pappan som har henne och pojkarna ute, så vi får se hur fm-vilan gick.

Ja, jag ska jobba på attityden (och ramsan antar jag?).
Jag måste erkänna att jag är lite nervös när pappan är hemma, för han tycker INTE att hon ska få skrika så. Så jag känner att jag har lite bråttom att hon ska somna. Men med rätt attityd är det inte heller ett problem.
Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och styra upp attityden!

Kram!

[Bluna]

Se där, härligt!!! Jag tycker du jobbar på alldeles förträffligt bra så snart är läggningarna lugna och fina ska du se.


Kram Bea

[TorpSara]

Vi har också en hel del bök vid läggningarna nu. Alex kryper runt, försöker ställa sig och krockar med spjälorna. Jag ramsar som du, när jag fåt nog på bök och klagan, ibland x16 eller mer för då lägger han sig tillrätta och kommer "ner". Så fort han börjar klaga igen sedan så ramsar jag tyst på honom. Och så håller vi på, och det blir mycket bättre. Minns att Edvard var stökig i samma ålder, så det är väl som det är. De händer ju så otroligt mycket just nu, dessutom!