Förbaskat välkomponerat svar där Kalaskakan. Det är skönt att få in lite nya tankar och idéer.
Bra idé det där med inflyttningen med storebrors rum i förra inlägget! Det tar vi till oss.
Varning för långt inlägg!
Men du.. bara så att jag förstår. När du säger "utvecklingssprång", hur/vad menar du då?
Med utvecklingssprång menar jag att hon kommit underfund med och lärt sig en himla massa nya saker i väldigt snabb takt. På drygt en vecka har hon lärt sig identifiera vem som är vem, vem man litar på och inte, plocka upp saker och studera dessa med ögon och mun, lärt sig rulla från mage>rygg, förstå tonlägen i röster, börjat kräva aktiv passiv social delaktighet ( hittar inge bra ord

), åla framåt, sitta nästan stadigt, stå på benen med stöd riktigt länge och mycket annat. Hon är en helt annan bebis än vad hon var för 2 veckor sedan.
Det är förmodligen fullständigt normalt men vårat första barn tog mycket mer tid på sig med allt detta och det var inte lika mycket fyrverkeri med humöret när det väl hände saker.
Alice har varit väldigt tidig med mycket, jämfört med storebror. Min mamma brukar säga att hon kämpar för att komma ifatt honom, kompetensmässigt
Det är det jag menar med utvecklingssprång. Från att ha varit någorlunda förutsägbar har hon utvecklats massor på en och samma gång.
Samtidigt med allt detta har det varit kraftiga och snabba humörsvängingar, mycket rop och skrik och närhetsbehov.
Att hon vaknar många gånger på natten, kan det ha att göra med att matintaget har sjunkit på dagen nu när sjuka har rått och det är hunger som råder?
När det gäller mat så har hon under denna period sänkt sitt matintag med hälften. Från att ha ätit 150-200ml per mål ville hon inte ha mer än 100-120. Vi trugade som dårar, både i ömma järngreppet, famnen och i babysitter. Ju mer vi trugade desto mer förbannad och ledsen blev hon.
I vår iver i att få inne mat höll vi på att hamna i en redig mat-hets och taggade ner lite, tänkte om och lugnade ner oss lite. Vi försökte lita på mer på att hon äter det hon behöver och att hon fick ca 30 minuter på sig varje måltid. Då brukade hon äta välbelåtet i 5-10 min, varpå man fick truga en gnällis i 20 minuter därefter. Vart det bara 100ml som gick i så fick det vara så.
För några dagar sedan började vi införa smakportioner med fast föda plus att vi växelvis bjöd på NaN och Babysemp. I samband med introduktion av fast föda började Alice tycka mer om ersättningen igen och kunde efter några skedar fast mat acceptera att dricka mer ordentligt med ersättning.
Hon började också dricka bättre på de morgon och mellanmål där hon bara får ersättning. Hon äter fast föda som en häst och dricker ersättning i nivå med vad hon gjorde när hon var yngre (~200ml färdig). Eftersom hon accepterar trugandet på ett helt annat sätt nu lyckas vi också få i henne mer mat.
Det verkar inte påverka hennes sömn nämnvärt, hon vaknar fortfarande ofta.
Misstänker att ökningsperiod är i farten, eller att hon återhämtar det hon förlorat under sin sjukdom.
Varför vill ni ta bort 30min och gå ner till 15 timmar? Är det inte bättre att typ kasta om hennes lurar, justera _hennes_ tider enligt _hennes_ preferenser?
-Bollar tankar med dig nu
Jo, du har en poäng där. Men jag tror justeringen av tid _är_ en anpassning till hennes preferenser. Men vi måste få dagen att fungera tillsammans med storebror och oss själva därtill.
Vill vill gärna synkronisera storebrors dagsvila med ett av hennes pass. Så trots att hon sover dåligt på sitt andra sovpass (13-14.30) så är det här mitt på dagen som vi alla i familjen behöver en andningspaus.
När det gäller hennes schema så är det svårt att göra en bra bedömning.
Alice har varit en skarvare ända sedan införandet av schemat vid 2 månader. Under månad 2 och 3 vaknade hon efter 30-40 minuter _varje_ 2h-sovpass. Lite vagning avhjälpte detta, ibland tog det 10 min, ibland 20.
Den senaste veckan har hon sovit mycket tungt och bra på första 2h-passet. Andra passet på 1.5h har det varit sämre med, där brukar det bli en skarv som håller i sig ända fram tills det är slut på sovpasset. Mycket vagnande alltså. Vi har inte upplevt henne särskilt trött efteråt heller, hon klarar galant att hålla sig vaken fram till strax efter kl 17, där hon får en kort tupplur för att orka äta kvällsmat ordentligt.
Jag har tidigare i tråden skrivit att hon hållit kvällskalas mellan middag >> godnatt. Det har hon helt slutat med. Tvärtom är hon väldigt pigg och stimulans-sugen denna tid. Så har det varit i flera veckor. Det har tagit lång tid för henne att somna in. Nästan så man tolkar det som
"Nämen vad nu då, ska jag gå och lägga mig nu när jag har så roligt?"
Vi ger godnattslurk och lägger henne runt kl 19, och det tar i regel minst 20 minuter innan hon tystnat. Hon vaknar sedan 30-45 min efter godnatt och ställer frågor, som tystas med vagning.
Vad jag försöker säga är, att hon sov mycket bättre på nätterna när hon verkligen var supertrött på kvällarna och höll kvällskalas. Nuförtiden upplever jag att hon inte alls är så trött som hon borde vara.
Dels för att hon skarvar väldigt starkt på eftermiddags-sovet och för att det tar långt tid för henne att komma till ro på läggningen och att hon gör flera uppvak tidigt på kvällen efter godnattet.
Vi kanske skjuter oss själva i foten med minskningen i schemat. Det känns som en liten chansning men både jag och min sambo misstänker att det varit lite för mycket sömn schemalagt för henne under en längre tid. Vi har klantat oss i det att vi utgått mycket från våra erfarenheter med storebror och han gillade verkligen att sova.
Vår bakgrund med torsk på tungan, kast-spyor, hennes arga utbrott vid trugning har gjort att vi är lite känsliga med matanded. Vi vill inte ta i för hårt, då det lätt får fel effekt. Det är inte förrän nu de senaste tre dagarna som hon verkar ha njutit av att sitta och äta. De två första veckorna utanför livmodern var också mysiga. Däremellan har matandet varit en pina, för Alice och för oss. Smakportioner och fast mat har varit väldigt skönt att hon uppskattat så bra.
Oj vad jag raljerar. Det var inte min avsikt att skriva en hel bok.