Jag kan hålla ett öga på dig i kväll, om du vill 8)
Annars får du jaga Diplomat via kontaktlistan, och det är kanske lite sent nu?
Det är alltså ramsan som gäller. Det är den som ska lugna, ge besked, ge påminnelse vid behov - och det kan vara hundra "behov"; då får man ramsa lika många gånger - ge lika många svar som det ställs frågor - och EN GÅNG TILL. Ramsan ska få sista ordet. Det är den som ska ta över. Inte trafik
Här är det inte fråga om vad lilla älsklingen gillar och inte gillar. Det vill säga - du är inte ute efter att söva henne. Hon behöver inte sövas, lika lite som hon behöver napp. Din gåva till henne är en sömn hon kan inte bara ta sig alldeles själv utan också njuta. Det är en gåva för livet som vem som helst skulle bli lycklig över
Så då kan du inte springa där och störa, inte rädda (undan vadå
Och otålighet har ingenting i barnavård att göra. Varken vad gäller sömnen eller maten. Med ett mål för ögonen behåller man både tålamod och perspektiv.
Ur Internationella Sova hela natten, kapitlet Njutningen:
Därför ska små barn ha riktigt roligt innan de somnar – vare sig de vill eller ej, höll jag på att säga. De ska skratta, och de ska skratta högt. Allt vad sagoläsning och myspys och kel och smek och ömhet och närhet heter ska förläggas tidigare - inte till kvällsproceduren, som ska betecknas av skoj. Efter skrattet-till-go’nattet går sedan själva läggningen på mindre än två minuter.
Skrattet-till-go’nattet understryker att det inte bara är en förmån att få sova på nätterna, det är också underbart roligt att gå och lägga sig / bli lagd. Rena festen! Skrattet-till-go’nattet slår upp dörren till njutningen på vid gavel.
Om inte förr kommer du att se det mot slutet av uppföljningsveckan eller första veckan efter den, då du har gått i mål med Sova hela natten-kuren enligt konstens alla regler. Då kan du få uppleva hur ditt lilla barn, som inte kan gå (säger vi), kryper bort till spjälsängen, sträcker armarna mot den och ser på er ömma föräldrar, som håller stor, skrattretande show för att riktigt kungligt roa barnet (och er själva), med en blick som bönar och ber: 'Ni är hemskt roliga bägge två, och det är jättekul på alla sätt och vis, men snälla, kan inte någon lyfta upp mig i sängen nu, så jag får sova?'
Och du kommer att få uppleva, varenda kväll efter rätteligen genomförd kur, hur lilla barnet formligen suckar av välbehag över att få sova i sin säng, i det (numera) trygga mörkret, med sin lilla kanin eller vad det är, under sitt sköna täcke, ostört, säkert och i fred.
Dröjer du dig kvar därinne, i barnets fredade sovutrymme, riskerar du att mycket eftertryckligt bli utkörd. Och ja, det är inte en tanke som lockar: att man faktiskt kan uppfattas som – vara! – störande för sitt lilla barn. Det är inte roligt för en god mor, exempelvis, att inse att hon inte alltid är Guds enda välsignelse för sitt lilla barn: 'Nu kommer mamma, nu blir allting bra!'
Kommer mamma och stör den heliga sömnen, då är verkligen inte allting bra. Då kommer det lilla barnet att på ett eller annat sätt visa henne ifrån sig. Större modeller säger som det är: 'Gå!' Och mamma får svälja stoltheten och minnas att även hon själv vill ha sitt sovutrymme fredat om nätterna.
Och du kommer att få uppleva det kanske allra mest förtjusande: hur det lilla utsövda barnet hälsar den nya dagen med en sång - och dig, när du kommer, med ett leende som kunde smälta solen själv. Då talar vi inte längre bara välbefinnande. Då talar vi njutning.
Lilla barnet ska inte behöva nöja sig med mindre!"
O:)