Träning 2009!

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Skriv svar
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Gotlandsmamma: Jag lade inte stenplattor, jag grävde upp gammal kullersten (tillsammans med Clara en hel del) för att lägga markväv under och lägga tillbaks dem igen lite snyggare. Så det var inte så tung-rott, bara 25-kilossäckarna med sättsand var slitsamma.
Han satt alltså inte inne och åt chips hela dagen, han gallrade ur syrénhäcken en stund, och på f.m tvingade jag faktiskt ut familjen på picnic och cykeltur :wink:
Ang. maten, så brukar det vara så att jag lagar maten vid lunch, och vi tar det som blir över på kvällen (när han kommit hem). Men visst lagar han mat ibland.
Jag brukar undvika att köra igång tillsammansprojekt, i och med att han är så tungt belastad på jobbet, så vill jag att kan ska känna sig ledig när han är hemma...Fast då slutar det nästan alltid med att han slöar och har tråkigt...
Jag kommer att uppmuntra och kärleksbomba! :D :wink:
Fast...jag vågar inte hoppas på bättring, men...Idag tog han de 2 slattar som var kvar ur chipspåsarna och SLÄNGDE dem i soporna :o Och sa "- jag är som en knarkare, det är lika bra att slänga skiten" :o Och vi hade Idas 6-årskalas idag, och han stod över tårtan :o
Och tog ett cykelpass idag :o
Jag vågar inte hoppas fullt ut, för jag har sett små ryck innan, under 1-2 veckor, som sedan försvinner i tomma intet... Man möjligen bet orden igår något lite...

Jag skulle verkligen inte klara 1 mil. När jag skriver att jag joggat 7 km, måste jag stanna och gå några gånger under passet. Bara en minut eller så, för att jag inte får luft, men ändå...Så, på det viset, med små pauser, skulle jag nog klara en mil, men inte i sträck. Det är precis jag klarar 5 km utan uppehåll, och det är inte alla gånger det heller.
Kanske framåt sommaren att jag gör ett försök... :?

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Oj, anna, det är gripande att läsa om din man och din kamp att få upp honom ur soffan. Istermage är inte härligt, nej... Att muttra inför barnen är ju INTE OK, och det gick förhoppningsvis in. Usch, vilken offerroll han har hamnat i!
Ut ur den!
Han är ansvarig för sin hälsa, ingen annan. Och det han gör påverkar ju barnen.
Bra att han slängde chipsen och verkar inse att han fastnat i ett dåligt beteende. Det går att vända!!
Själv har jag svårt att motiveras av viktresonemang. Det ÄR viktigt, men jag motiveras mest av förbättringar. Att märka att jag klarar mer, att känna hur motionen påverkar mitt humör, att jag orkar mer, att axlarna mår bättre, att ryggen blir tåligare. Eller hur jag förbättrar en tid... Visst, vikt kan vara en faktor, men andra faktorer är viktigare för mig. Och mer angelägna.
Min sambo signalerar väldigt tydligt när han tycker att jag behöver sticka ut (det brukar vara när jag varit gnällig, har svårt att se lösningar på problem...). Ibland ringer han på väg hem från jobbet och säger: "Byt om, så kan du sticka ut och skingra tankarna om en kvart. Jag fixar maten medan du är ute!"
Då finns ju liksom inget att sätta emot. Bara att lyfta rumpan ur soffan och gå ut i vårsolen! Det gör mig lycklig! Ger energi, ork, kraft, självrespekt.
Min sambo är själv en sparris med förflutet som elitidrottare. Han har svårt att motivera sig till "motion", det kickar han inte alls på. Däremot älskar han extrem kampsport (vilket ingen kan tro när de ser honom, för han är en sparris, en riktig löpartyp). Så han rufsar till sin prydliga konsultfrisyr går ut på tveksam klubb och slåss med tatuerade typer när barnen gått och lagt sig, ett par kvällar i veckan. :roll: :roll: :lol: :lol:
Han blir en bättre människa av det, helt klart. Lite blåslagen, dock, hahaha...
Finns det något där som kan motivera? Att hitta ett alternativ, en motionsform som inte är så "gå ner i vikt"-fokuserad?
Dans? Pump? Kampsport? Orientering? Något han gillade som ung?

Håll motivationen igång! Själv har jag varit på landet och travat runt i skogen med ungarna i skottkärra, kollat in flugor, huggormar, ödlor, rådjur och sjöfågel av alla de slag... Blev lite flåsigt emellanåt, med magen och allt!

Kram, kram
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Nya mamman:
Detta är ju en kombination av så mycket egentligen!
:arrow: Han har blivit fet, det sitter runt magen (och i ansiktet) och det ligger hjärtinfarkt i släkten.
:arrow: Han har blivit slö och är väldigt trött jämt och jag VET ju hur mycket piggare han säger att han är när han är igång och tränar :!:
:arrow: Han tycker att vi inte "har någon mat hemma" när han glor in i kylskåpet. Mat finns, rätter är planerade, men han ser ju inte det. Då köper han hem massa onyttiga halvfabrikat och lagrar upp i frysen. Dels ohälsosamt, dels en massa tillsatser och SKIT i det, och jag VILL inte att familjen ska äta sånt skräp! :twisted:
:arrow: Han äter SÅ mycket choklad, chips, godis, och ser barnen det vill de ju förstås också smaka, :twisted: jag vill hålla det till lördagar och speciella tillfällen!
:arrow: Han dricker litervis med saft varje dag, har åtminstone fått honom till att för det mesta välja bort lightsaften med alla dess eländen i.
:arrow: Att han påstår att han "aldrig har egen-tid och har chansen till att sticka ut" vilket är ren och skär LÖGN!!

Ibland ringer han på väg hem från jobbet och säger: "Byt om, så kan du sticka ut och skingra tankarna om en kvart. Jag fixar maten medan du är ute!" Oj, vilken kille!! :heart:

Per tänker mycket på vad han skulle vilja göra i idrottssammanhang. han skulle vilja börja åka skidor igen (tävlade som ung) Förra vintern gick han verkligen och köpte sig ett par skidor, pjäxor och stavar. Det har använts en gång...Trots att vi har jättefina konstsnöspår 2 min bilresa, 10 min gångväg härifrån.
Till våren skulle han vilja prova inlines, jag tror inte det blir av...

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

:D Hallå!
anna, det är tufft när man befinner sig på olika nivåer, du tycker att träning och bra kost är viktigt, din man är rena motsatsen...den ekvationen går inte ihop. Jag har själv varit en en lång fas av självutveckling där jag jobbat med mig själv, gått till terapeut, gått kurs, läst och grubblat, insett o mognat...min man stod stilla länge, det var döjobbigt då vi var på så olika nivå. Till slut så insåg min man att han behövde tänka till, tro det eller ej, när jag släppte greppet o bara fokuserade på MIG själv, vad mår jag bra av...men jag hade ställt krav innan o sagt ifrån, på saker jag kände inte var okej. Tydlighet är viktigt. Nu har han kommit till insikt om bra saker och då först kan han jobba med sig själv.
Kanske att du ska släppa taget lite, du vill kanske för mkt, dock inte att du ska säga ifrån när det gäller saker som går stick i stäv med barnen och deras hälsa. Men hans träning kanske. Jag känner inte er så det är svårt att säga nåt, det är ju du själv som vet bäst vad som funkar. Men av egen erfarenhet, när jag ville för mkt så satte jag liksom i proppen...

Varit på Body pump o ska sätta på lite musik och ...städa...maken är på tippen o slänger skräp med gossarna!
I em blir det gemensam cykelutflykt...he he

Kram!
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Oj, anna. Det gäller ju liv och död i ert fall. Bokstavligen. Har han sett de punkter du spaltade upp här i tråden, svart på vitt?
Det borde vara en tankeväckare!
Det gör mig mörkrädd! Hälsa kan man inte gambla med hur som helst, gener är en sak, dem kan man inte göra så mycket åt, men livsstilen! OJ! Den är helt och hållet vårt eget ansvar och desto viktigare när det finns hjärt-kärlproblem i släkten. VERKLIGEN!
Jag skulle printa ut punkterna och visa dem för honom. Ibland går det in bättre när man ser saker på pränt. Det man säger kan ibland gå in genom ena och ut genom andra, som bekant...
Ibland märker man ju inte själv hur mycket som slinker ned, så en matdagbok 3-4 dagar vore intressant. Självförnekelse är en stark sak...
Och det där med att min sambo ringer och säger att jag ska byta om och sticka ut - det är gulligt, ja. Men det är mest egoism. För han tycker att jag är trevligare att ha att göra med om jag rör på mig, helt enkelt... Därför är vi supergenerösa gentemot varandra när det gäller tid för träning. Det SKA bara finnas plats för det, inga kompromisser. Periodvis kan det vara bökigt, men i det stora hela funkar det. Man får tusenfalt igen, även som partner!
Att han ringer och ber mig göra mig redo är också ett sätt att göra det möjligt för mig att träna. Men framför allt ett sätt att göra det omöjligt för mig att INTE träna, om du ser skillnaden. Jag kan inte skylla på att jag ska laga mat. Eller har för mycket jobb. Eller inte hinner. Det finns inga ursäkter.
Du verkar ju göra det samma, fixar det praktiska runtomkring. Kan han se det, att det FINNS plats för en timmes flås ett par gånger i veckan?
Hoppas han tar sig samman och kör lite inlines nu i vår! Det är ju skitkul! Barnen kanske hänger med? Bättre att sladda runt med pappa än att sitta och äta chips med honom...

Saft, förresten? Allvarligt! Vuxna människa!

BRYT den här onda cirkeln nu! Han vet ju själv hur mycket bättre han kan må! Jag tycker synd om honom, destruktiv är han.
Skulle han till exempel vilja se dig eller barnen leva och må så som han själv gör? Testa den!Allt börjar med oss själva....

Sluttjatat från mig för den här gången. LYCKA TILL!

PS: Fick just detta i ett mejl från min spänstige sambo: "Sen vill jag hellre kolla Ugly Betty med dig än och träna, motivationen är nere på noll, men SKA träna, har ju betalat dyrt för det."

Pengar är också en motivationsfaktor, som bekant! PT, kanske? :wink:
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Gotlandsmamma: Nej, ekvationen går inte ihop... :?
På tal om personlig utveckling, så gav jag honom 5 samtal med en personlig coach i 40-årspresent. :D Kanske kommer ni ihåg Mammut (Maria) som var här på forumet innan LO/ som orförande? Det är hon som coachar och han har tyckt det är SUPERBRA!! Han har börjat fundera mycket och reflektera på livet i stort, yrkesval o.s.v, men till hälsan har han inte kommit än tydligen. Men kanske det kommer, av sig själv så småningom.
Jo, jag märker att det blir mer som ett "trots-barn" i vissa tjat-lägen. Ju mer jag säger desto mindre vill han göra det jag säger.

Problemet för oss med hans yrkesliv, och att komma vidare där, är att det är han som drar in pengarna i familjen. Han är ekonomichef, och jag jobbar bara 15 tim/vecka i butik (skitlön) samt hemifrån med min egna firma med handgjort papper. Det rör på sig rejält för mig nu, (drygt 110 återförsäljare över Sverige :D ) men plocka ut lön gör jag inte i nuläget. Alltså, skulle han t.ex vilja starta eget KAN han inte det, ekonomiskt sett i och med att jag drar in så ytterst lite pengar. Då blir det en vägg som inte går att forcera genom, då är det som att han inte heller kan/vill/orkar ta tag i andra bitar i livet :?
I och med att jag jobbar så mycket hemifrån kan jag hämta Clara direkt efter skolan varje dag, och Ida behöver bara gå 11 tim/veckan på dagis. Jag sköter även matlagning, tvätt o.s.v hemma, på det viset bidrar jag ju med andra saker än just pengar till hushållet. Det är ju bra, det tycker han också. Men han känner sig ändå låst i en fälla på något sätt. Det ena ger det andra, och allt blir en negativ spiral...


Nya mamman: Jo, det är just det, att det faktiskt handlar om liv och död. :shock: Det är inte bara det exteriöra... :?

Nej han har inte sett sakerna på papper, bara genom små inflikningar då och då... Matdagbok skulle vara intressant att se från hans håll, jag vet ju att han petar i sig långt mer än det jag ser. Det jag vet är att han går upp, hoppar över frukost, den tar han sen vid 9.00, brukar vara en macka. Han äter lunch 12.00 på en restaurang bredvid sitt jobb. (fast han FÅR komma hem och äta eller ta med matlåda, men vill inte det) Restaurangen har jag själv ätit på vid några tillfällen och det är bra mat där! beroende på hur man komponerar den. De har ett jättefint stort salladsbord med mycket smått och gott att ha till maten. Om han ville kunde han välja bort mycket potatis/pasta/ris, bara ta lite grann av det, ta själva huvudrätten och kombinera ihop till en mycket väl sammansatt måltid! Men han tar väldigt lite grönsaker. Sedan äter han ingenting vettigt innan 19.00 då vi äter middag. Tar han någonting blir det en chokladkaka, och så är han panikhungrig 19.00. Att ta med sig mellanmål har han "tröttnat på" Sedan får han ett våldsamt sug innan han går och lägger sig, runt 21.30, då tar han några mackor, bullar eller annat...

SÅ bra träningspepp ni har inför varandra!! :D Det låter HUR bra som helst! :D Visst vill man ju hellre se något på TV ibland än träna, som din sambo skrev, men ibland hjälper det bara att få gnälla lite :wink: och så är man stolt efteråt när man står i duschen! :D

Nej, tyvärr ser inte Per hur jag curlar banan för honom så han verkligen kan träna! :cry: Han säger bara avundsjukt att jag ju har möjlighet att träna på dagarna. Och ja, det har jag vissa dagar. Tisdagar springer jag när jag lämnat barnen. Övriga dagar då jag och Ida är hemma kan jag köra aerolates eller stepup, eller motionscykel hemma. Just DÄRFÖR att jag kan det, banar jag väg för honom i och med att jag inte gör anspråk på att träna på kvällarna! Men då kan han skylla på att han ju vill träffa barnen. Han vill inte komma hem från jobbet, för att genast ge sig ut igen.
Jag har även föreslagit att han tar med träningskläder till jobbet, och sticker direkt, då hade inte mellanlandningen hemma varit så jobbig!
Eller ta träningen när de ser Bolibompa, då ser de inget förutom TV:n ändå!

Saft ja...Han vägrar dricka vatten, tycker inte det är gott! Och dessvärre fick han även en sodastream i 40-årspresent. All denna kemiska sörja som är i de smakerna till drickan är ju rent bedrövliga!! :evil: Och att bara kolsyra vatten, ja det är i hans sinne lika tråkigt som vanligt vatten :?

Personlig tränare skulle kunna vara något! Problemet där, är väl att han egentligen vet precis hur han ska göra, han har en gång i livet utbildat sig till massör, och själv instruerat företag på gym...

Kompisen, som gick ner 12,5 kg, åt pulver i 6 veckor. Soppor, shakes o.s.v. för att nu, när hon börjat äta sakta trappa upp till GI-mat. Och så har hon ett personligt samtal i veckan, mental träning, och har bundit sig på ett år. Jag är lite emot pulver, men som en start på ett nytt liv tror jag det kan fungera. han har i alla fall pratat om att han kanske skulle prova... :?


Förlåt att jag tjatar så mycket, men jag tycker det är SUPERBRA att bolla med er!! TACK!!! :D :heart:

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

Det är väl jättebra att du bollar med andra anna. Man måste få det ur sig, eller hur?! Man vill ju att saker och ting ska fungera i ett förhållande, när det inte gör det går det så mkt energi, och fokuset hamnar på saker som är mindre roliga...nu tror jag att mkt av din energi (som du egentligen behöver lägga på dig själv också) går åt att fundera över din mans ohälsa och hur negativt det påverkar er andra...

Om ni på kvällskvisten, i lugn och ro, sitter o pratar och du ställer coachande frågor (INGA varför) som HUR, VAD, NÄR...vad tror du skulle hända?
HUR känner du kring din hälsa?
HUR skulle du vilja ha det?
VAD vill du träna? (om han nu pratar om träning)
NÄR har du tänkt dig detta? Lägga upp en plan, tillsammans...VISA honom NÄR det är möjligt.
osv...i LUGN o RO, ge honom tid, lyssna in honom, låt han komma på kloka saker själv o uppmuntra mkt!

Nä. Nu ska jag glo på Äntligen hemma. Maken är på fest han.
Kram!
Linda :wink:
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Anna, vad svårt livet kan vara för vissa! Faktiskt de flesta av oss, i perioder.

Jag ser mycket enkelt på det hela: Han misshandlar sig själv. Något klämmer (verkar vara jobbet?) och det knuffar ned honom i offerrollen. Men inget blir ju bättre av att äta sig till döds! Att man vet hur man gör, bara för att man en gång instruerat, betyder egentligen ingenting när det är motivationen som tryter.

Jag hoppas att du (eller coachen) får honom på bättre tankar. Pulver är inga konstigheter, så länge man väljer ett rent, utan aspartam och trams. Jag gillar Holistics med vaniljsmak. Gott i smoothies. Tror du att det skulle kunna vara ett frukostalternativ? Snabbt, enkelt, mättande...

Faktiskt, han har ALLA förutsättningar: bra markservice, bra mat på jobbet, bra kunskaper, bra uppbackning från dig. Helt ärligt, HUR motiverar han sitt val att förfalla?

Kan han inte göra något åt sin jobbsituation just nu, är det ju desto viktigare att han gör något åt sin övriga situation! Svårigheter och tråkigheter blir lättare om man är i bra form. Och en bra runda i löpspåret kan väga upp en tråkig dag på jobbet. Så ser det ut i min värld...

Det svåra är bara att komma igång. Knuffa ut honom nu!

GO ANNA!

kram
Father A
Inlägg: 136
Blev medlem: fre 21 jul 2006, 09:59
Ort: Skåne
Kontakt:

Inlägg av Father A »

Anna, med tanke på att du håller i gång med träning och är aktiv för en god hälsa så borde det även inspirera Per att göra detsamma. Jag har egentligen inget bra tips att komma med. När jag håller i gång och tränar regelbundet så känns det lätt att ge sig ut på ett träningspass och om det inte blir av så blir jag gnällig och trött. Men om träningen uteblir under en längre period så blir det genast svårt att komma i gång igen. Det är blir lättare att hitta undanflykter och anledningar till att låta bli.

Kommer man sedan ut en eller ett par gånger så känns det fortfarande väldigt tungt att komma över tröskeln till att det blir regelbundet och pågår mer än någon vecka. Det är då man behöver hitta den rätta coachningen som passar för sin egen del.

Jag hoppas ni löser det (med tanke på hur bra du coachar alla i den här tråden så har han ju en bra coach) och får i gång honom.

Förra veckan var det lite påsklov, vi var ute och campade så tiden ville inte riktigt räcka till. Det blev inte ens någon spinning till fördel för en fotbollsmatch mellan HeIF och IFK. Ett ynka löppass på hela veckan, i onsdags blev det.

Göteborgsvarvet går den 16 maj. ( En månad kvar )

Anders
Pappa till två oktober pojkar, en -05 och en -07 Nu även en söt flicka i maj -09
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Hej Träningskompisar :D

Jag har pajjat mitt knä :evil: så här är det bara promenader och cykelturer på schemat.

/Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
kvacke
Inlägg: 543
Blev medlem: tis 18 apr 2006, 09:46
Ort: Borås

Inlägg av kvacke »

Hinner inte läsa om alla hurtbullar just nu men vill bara lämna snabb rapport...
Armen fortfarande paj, ska få kortisonspruta på onsdag.

Kram Åsa
Dotter född 051107. Kurad vid 6 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Elle, du kan alltid tukta överkroppen i gymmet... :lol: :wink:
Själv är jag så nöjd, jag körde en rejäl kvällspromenad igår och gjorde en massa styrkeövningar efter det. I skogen! Det är vår! Musklerna sväller... :wink:
Det var tungt: jag har ju blivit både klen och minst 5 kilo tyngre den senaste månaden! Underbar träningsvärk!!!
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Gotlandsmamma: MYCKET mycket bra idé :!: :idea: Det ska jag göra :!: Ska också ta med mig en almanacka och se till att vi helt enkelt bokar in träningstider då inget annat får komma ivägen :!:

Nya mamman: Ja, han misshandlar sig själv, så kan man faktiskt se på det :cry:
Ja, kanske skulle det kunna vara ett frukostalternativ med pulver, även om jag själv är lite skeptisk så skulle det kunna fungera. :-k
Ja, han har SUPER uppbackning, verkligen :!:
Han motiverar sitt val att förfalla med - håll i dig nu - "det är ändå ingen idé, jag kommer ändå inte överleva länge till" :shock: :twisted:
Visst - det är sagt med 25% ironi, 10 % skoj, men 65 % bitterhet/leda :o

Han har en viktig, viktig intervju imorgon på annat jobb, som visserligen skulle innebära pendling, men kan vara värt det... Så, skulle det bli något av detta, kanske hela smeten tvärvänder på en gång :wink:
I övrigt håller jag med dig till fullo! Har man inte kul på jobbet, kan man bygga upp livet med att ha kul på fritiden! :D

Father A: Sådär är det ABSOLUT för Per :!: Är han igång, så är han igång ordentligt, och regelbundet! Men blir han sjuk i ett par veckor så är det nästintill helt oöverstigligt att komma igång igen. Nu har det varit nästan helt stilla på träningsfonten sedan januari, då vi äntligen var friska från långvariga förkylningar. Tröskeln har alltså blivit för hög för att kliva över.

Men du - hur känns det nu med en månad kvar? Hur lägger du upp träningen nu när det är så nära? Hade du sprungit innan, eller hur var det? Har du någon drömbild vad det gäller tid att springa på?

Elle Vilket elände :cry: Vad hände?
(och som Nya mamman säger - det finns en överkropp att träna så länge :wink: )

kvacke: Vilken skit :cry: Hoppas det blir bättre med sprutan, det brukar ju hjälpa! (och du kan ju träna de långa smäckra benen så länge :wink: )

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Father A
Inlägg: 136
Blev medlem: fre 21 jul 2006, 09:59
Ort: Skåne
Kontakt:

Inlägg av Father A »

anna skrev: Men du - hur känns det nu med en månad kvar? Hur lägger du upp träningen nu när det är så nära? Hade du sprungit innan, eller hur var det? Har du någon drömbild vad det gäller tid att springa på?
Det känns som tiden går för fort! :shock: Jag försöker köra ett par distanspass och ett tempopass i veckan nu fram till en vecka kvar, sen blir det vila och ladda med energi. Jag har nästan alltid sprungit en del, men då mestadels i skog och orientering.
En gång tidigare har jag sprungit asfaltslopp, det var en mil i tunnlarna under södra Stockholm. Det gick rätt bra, men det var ju inte så långt.
Min drömtid vågar jag inte skriva ut, men tar det mer än 100 minuter blir jag nog besviken :shock:

Anders
Pappa till två oktober pojkar, en -05 och en -07 Nu även en söt flicka i maj -09
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

:D Ja, visst rusar tiden på, när man har ett lopp som närmar sig det kan jag tänka mig (säger jag som aldrig har sprungit något :? )
jag tycker det verkar som du har ett bra upplägg, du har varit flitig i tråden, och har mycket löpträning i kroppen sedan innan, så det kommer gå fint! :D Det är jag övertygad om!! :thumbsup:

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"