Funderar på att kura min dotter

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
Idacha
Inlägg: 145
Blev medlem: lör 13 sep 2008, 19:48
Ort: Täby

Inlägg av Idacha »

Tack tjejer för era snabba svar!!

Ja, jag ska vara mer mentalt förberedd inför nästa försök. Helt klart :lol:

Tack igen! :heart:
Ida 20080221- kurad september 2008 och sover gott än idag :)
Lucas 20120222
Idacha
Inlägg: 145
Blev medlem: lör 13 sep 2008, 19:48
Ort: Täby

Inlägg av Idacha »

Jag kommer inte framåt med läggningarna!! Framförallt kvällstid. Dagtid tar det ca tio minuter och hon gnäller då och är ledsen och jag ramsar några gånger om.

Men kvällarna tar det alltid en kvart-tjugo minuter innan hon somnar och under den tiden pratar hon högljutt, skriker argt och skriker ledset. Vi börjar med skrattet till gonattet efter en nattslurk ersättning (vi skrattar och myser hela sista timmen egentligen och hon känns alltid pigg och nöjd). Har lite svårt för att få henne att verkligen skratta, men hon är glad. Lägger henne sedan i sängen med mysgrisen och släcker lampan. Hon vänder sig själv till mage. Jag lägger henne tillrätta enligt "regelboke" buffar några få buffar, solfjädrar och går ut med en ramsa. Under detta skede är hon helt tyst så sista två verserna på ramsan blir en bekräftelse (detta är i sig ett framsteg eftersom hon förut alltid skrek så fort jag ramsade ut). Men sedan börjar det. Först lite prat, sen mer ilsket, sen ledset, sen gnöl, sen ledset, sen argt och så håller det på så. Ofta är det svårtolkat. Jag ramsar med jämna mellanrum när jag tycker hon låte för upprörd, men hon tystnar sällan av ramsan (vilket hon alltid gör nattetid om hon någon gång råkar vakna). Om ramsan får henne att lugna ner sig, bekräftar jag mot slutet. Tillslut tystnar hon bara och somnar.. Vad ska jag göra :?: :?: Ramsar jag för mycket eller för lite :?:

Ska jag gå tillbaka och buffa lite längre :?:
Ska jag bara accepter och räkna med att det går över :?:

Det är nu två veckor sedan kuren påbörjades så jag har långt ifrån gett upp, men önskar att hon kunde vara lite nöjdare när hon skulle somna.
Ida 20080221- kurad september 2008 och sover gott än idag :)
Lucas 20120222
_lill
Inlägg: 560
Blev medlem: sön 10 aug 2008, 17:47

Inlägg av _lill »

Hej Ida!

Nu har ju jag ingen större erfarenhet mer än att jag har kurat min egen dotter (2 mån sen), men för henne tar det också så gott som alltid 15 min att somna, åtminstone på kvällen. Hon brukar inte låta ledsen, oftast gnölar el pratar hon, ibland är hon arg. Men eftersom hon inte är ledsen brukar jag låta henne vara. Jag frågade om detta i min tråd och fick svaret att vissa barn är lite "gnöligare" än andra, alltså att de måste få protestera lite innan de somnar... men om du upplever henne som riktigt ledsen är det ju inte bra. kanske du kan får ett bättre svar av någon annan :?
:heart: Iris 080308 kurad i augusti 08
:heart: Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

Godkväll :D

Jag tycker du ska ta fram lite tålamod ut Tålamodspåsen (som vi ju alla har... :roll: ). Det är ju svårt att säga om du ramsar för mycket eller för lite, eftersom det varierar ju från tillfälle till tillfälle.
Först lite prat, sen mer ilsket, sen ledset, sen gnöl, sen ledset, sen argt och så håller det på så. Ofta är det svårtolkat.
Det här tycker jag låter precis som det låter. Lite av allt. Jag tycker du kanske ska backa lite med ramsan, ramsan bara när det är VERKLIGEN ledsamt. Annars husljud, glad musik och lite glädje från föräldrarna där utanför. Ta en svängom, eller berätta skämt eller nått. Gå till erat, och låt henne komma till ro. Jag vågar nästan lova att det här passerar med tiden.

Lycka till :D
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
Idacha
Inlägg: 145
Blev medlem: lör 13 sep 2008, 19:48
Ort: Täby

Inlägg av Idacha »

Jaha.. Här tjatar jag vidare om mina läggningar :wink:

Ikväll tänkte vi att min sambo skulle pröva att lägga vår dotter. Detta då jag på måndag ska iväg på en föreläsning om Eq i föräldraskap och inte kan vara hemma vid läggning. Till saken hör att jag ensam genomförde hela kuren, min sambo tog bara de två första dagarna, men har hittills inte lagt vår dotter en enda gång.

Nu har det gått två veckor sedan kurstart och jag trodde att det nog skulle gå bra. Men hon blev väldigt upprörd. Visst blir hon ju alltid upprörd fortfarande när jag lägger henne också, men nu kändes det som att ramsan inte tog över huvudtaget.

Efter en kvarts skrikande tog jag över och ramsade och hon tystnade direkt. Vet inte om det berodde på att det var jag eller på att hon var så trött av skrikandet. Strax efter somnade hon.

Så till min fråga: Ska jag räkna min sambo som en utomstående och vänta tills hon är en Säker Sovare (hoppas inom en månad) innan han kan lägga henne? Eller ska vi bara köra på och låta henne vänja sig?? Till saken hör också att hon för tillfället är extremt bunden till mig, framförallt när hon är trött. Så fort hon ser mig blir hon ledsen och vill bara vara i min famn. Hon vill inte att jag sätter eller lägger ifrån henne. Det är som att hon tror att jag ska lämna henne för alltid. Kan detta inverka på att läggningen inte gick så bra?? Eller är det våra orosvargar som sätter henne ur spel? Min sambo tycker också att det är svårt att veta när han ska ramsa och jag tycker det är svårt att förklara.. Jag går ju mer bara på min egna känsla.. Finns liksom ingen riktigt logik.. Jag bara känner instinktivt nästan att nu måste jag nog ramsa.. Beror väl på att hon och jag har byggt upp en kommunikation dessa veckor som min sambo inte har med henne.. Han tror också att han inte har samma lugn i sin röst som jag har????
Ida 20080221- kurad september 2008 och sover gott än idag :)
Lucas 20120222
Bluna
Inlägg: 1951
Blev medlem: tor 10 apr 2008, 21:43
Ort: Sollentuna
Kontakt:

Inlägg av Bluna »

Jag gjorde också kuren själv och det vi gjorde när sambon skulle ta över var att han först fick vara med mig vid läggning. Som en praktikant som bara lyssnar och tittar. Sedan pratade vi efteråt om han upplevde skriken olika och om han märkte ung när jag ramsade. Sedan fick han lägga, och jag tog över direkt om hon behövde svar, han var med och lyssnade då också. Sedan ramsade han och jag var med och sa till när jag tyckte det var dags för ramsa och när han skulle bekräfta. Sen började han ta över hela läggningar och jag hjälpte till och sa om han skulle solfjädra eller avvakta osv. Kanske kan vara något? :roll:

Om han inte upplever att han har samma lugn och säkerhet så kan han öva upp ramsan för sig själv så att den känns självklar. Min sambo gjorde oftast läggningen i lite för "tycka synd om"-stil, så jag sa att det var bättre att han gjorde det mer glatt och sa ramsan överdrivet glatt och hurtigt. Nu sjunger han den starkt och högt så jag blir full i skratt varje gång. :lol:
Mamma till solstrålen Elsa :heart: född okt -07
och livsnjutaren Ellen :heart: född april -11
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Kära Idacha, det här kallas överkoncentration =; Hur i fridens dar hinner ni med de andra sjutton bebisarna och de arton korna, som måste mjölkas :?: :!:
Bluna skrev:Min sambo gjorde oftast läggningen i lite för "tycka synd om"-stil, så jag sa att det var bättre att han gjorde det mer glatt och sa ramsan överdrivet glatt och hurtigt. Nu sjunger han den starkt och högt så jag blir full i skratt varje gång. :lol:
Lilla barnet har fått allt hon behöver. Det är inte synd om henne. Lär er att låta henne vara i fred :!: :!:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Idacha
Inlägg: 145
Blev medlem: lör 13 sep 2008, 19:48
Ort: Täby

Inlägg av Idacha »

Det låter bra det där Bluna, med praktikantrollen :wink: Jag upplevde också att min sambo lät "åh, vad synd det är om dig som måste sova", när han ramsade. Kanske beror på att han själv har insomningssvårigheter :lol:

Åh, tack Anna för din påminnelse till mig om vad vi håller på med :D :oops: I morgon kväll kommer vi ha fullt upp med alla våra andra bebisar och kossor som måste mjölkas. Det kommer bli en kväll fylld av jobb, låter det som :lol:

Nu sover i alla fall prinsessan gott sedan tjugo över sju och jag kollar Idol. Ha en trevlig helg tjejer!! :heart:
Ida 20080221- kurad september 2008 och sover gott än idag :)
Lucas 20120222
Bluna
Inlägg: 1951
Blev medlem: tor 10 apr 2008, 21:43
Ort: Sollentuna
Kontakt:

Inlägg av Bluna »

:thumbsup: :heart:
Mamma till solstrålen Elsa :heart: född okt -07
och livsnjutaren Ellen :heart: född april -11
tomtenärfartillallabarnen
Inlägg: 45
Blev medlem: sön 11 maj 2008, 21:53

Inlägg av tomtenärfartillallabarnen »

Hej, har precis läst ikapp på eran kurresa, detta fixar ni galant!

Om "Praktikantpappan" får delta i läggningen en eller ett par kvällar så kommer också han att skaffa sig den rätta attityden.
Att man kan vara lite osäker och inte utstrålar självklarhet/självsäkerhet när man gör något för första gången är nog helt normalt.

Men var aktsam med att ta över pappans uppgift om ni bestämt er för att ikväll är det pappa som nattar.
Han försöker natta, det går inte riktigt lika smidigt som när "Rutinerade Morsan" gör det, mamma tar över och fixar biffen.
Vad ska lilla tösen tro om det?
Jo, att det MÅSTE vara mamma som nattar.

Att hon ställer nån extra fråga när ni gjort en ändring är inte alls konstigt, men låt pappa besvara frågorna så förstår nog lillan att allt är i sin ordning.
Och Praktikantpappan som just fått en provanställning, ska han få sparken innan han ens lärt sig arbetsrutinerna?
Att bli petad bygger knappast på hans Attityd, som ju verkligen behövs om ni båda ska kunna fixa läggningen var för sig, snarare tvärtom...

Ursäkta om jag låter burdus, vill bara att du/ni inte ska underminera hans roll och funktion i familjen.

Det var min sambo som satte ramsan från början på vårt första barn (det verkar finnas en tendens att det är mammorna som tar tag i sånt här först...), men då jag gått praktikantronden ett par gånger och sen gjort det på egen hand, med stigande resultatkurva, så behärskade även jag att kunna ramsa omkull lillen med det tonfall som behövdes för de frågor han ställde.

Upprepning är all kunskaps moder.

Härlig läsning i din tråd, kul att se hur tillvaron kan förändras så radikalt på en dryg månad, "bara" med hjälp av kloka råd i bok- och forumform.
sluta hänga ut trådar med MINA barns namn!
som nu någon gjorde på Familjliv.
Det är barn!
Bluna
Inlägg: 1951
Blev medlem: tor 10 apr 2008, 21:43
Ort: Sollentuna
Kontakt:

Inlägg av Bluna »

Flikar in och håller med föregående talare. 8) Har det bestämts att pappan tar läggningen så tar han läggningen, hela. Mamman kan hålla sig i bakgrunden och finnas som stöd men det är pappan som ger svaren. Själv så gick jag ut i tvättstugan när det var dags för en hel pappaläggning. Då fick han öva att vara själv också och jag kunde komma tillbaka och höra hur det gick efter en stund och ev ge råd. Efter bara några gånger funkade det jättebra! :D

Atityden är verkligen allt! Ett ex på det hos oss: Pappan ska lägga och har dansat en sväng med pluttan. Hon håller honom hårt för det brukar hon göra när vi dansar med henne. Så han börjar lirka på hennes händer för att han antagligen tror att hon inte kommer att släppa när han ska lägga henne sen. :shock: Detta gör henne lite orolig och hon börjar gråta. Han säger "Nej, nu blev det fel, nu får du ta över, jag hade helt fel attityd nu". Jag tar över (tror han) hissar henne i luften så att hon är glad, ger henne tillbaka och säger "Då tycker jag du gör det med rätt attityd den här gången", sen går jag till köket och bryr mig om mitt. Han lägger med helt självsäker attityd och det är tyst från pluttans rum efter läggning. En sån liten grej alltså, och hon kände direkt! :wink:
Mamma till solstrålen Elsa :heart: född okt -07
och livsnjutaren Ellen :heart: född april -11
Idacha
Inlägg: 145
Blev medlem: lör 13 sep 2008, 19:48
Ort: Täby

Inlägg av Idacha »

Tack för era svar och ert pepp!! Vi ska ta tag i pappaläggningen med rätt attityd nästa gång..

Men tyvärr har vi fortfarande ett problem; dvs hon lyssnar inte på ramsan någe vidare ens när jag lägger henne. Varje läggning innebär protester i en kvart tjugom minuter. Och det går inte framåt... men men vi kämpar på och hoppas att det ger sig. Dagtid går läggningen mycket snabbare så det känns som en ond cirkel vi har fastnat i med kvällarna.
Ida 20080221- kurad september 2008 och sover gott än idag :)
Lucas 20120222
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej Idacha :D

Lägg ytterligare lite krut på skrattet-till-gonattet och intala dig att hon är urlycklig när du lägger henne! Ramsan ska vara översvallande glad och tjohejsan - förmedla med din röst och all din utstrålning att det är jätteroligt att lägga sig! Då tror hon dig :D :!:
:wink: Och så det vanliga tjatet: ha målet för ögonen, heeela tiden!

Kram!
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

Hej, fortsätter här istället för den nya tråden.

Ibland ändras dom ju. Man har fått allt att funka, somna, lurar, nätter. Och så ska dom envisas med att ÄNDRA SIG och bete sig . :twisted: :wink:
Ofta är det svårt och inte speciellt fruktbart, att fundera så mycket på varför. För det är sällan man kan räkna ut det.
För det första är det ATTITYDEN. All frågor du ställer i inlägget ställer du samtidigt till barnet.

2,5 veckor är ingen alls låg tid. Det tar tid att fråga klart, det gäller ju viktiga saker, om tryggheten och vargen. Om mamma verkligen är riktigt säker på sin sak.
Börjar hon gråta innan läggningen så skulle jag enligt MIN erfarenhet säga att det beror på att hon känner av oro, mer än att hon har någon personlig åsikt om att det är läggdags. Så tankar om att hon fruktar sängen eller liknande tycker jag du ska skippa. Observera att det bara är min åsikt, som jag kommit fram till från egen erfarenhet. Jag har haft exakt samma problem.
Jag tyckte det hjälpte att busa utan för mycket ögonkontakt när jag kände mig orolig. Kolla i speglar, hysta i luften. Andas djupa andetag och inte ens tänka på att hon ska lägga sig. Tänk på nått helt annat, typ nu ska vi ju ÄTA om 2 min, fast ni inte alls ska det. Helflummig jag vet. :shock:

Helt uppenbart så har "funkar" ramsan, hon tar ju den fint vid uppvak. För att barnet inte lyssnar på ramsan, betyder inte att det är något fel på ramsan. Hur låter hon? Är det gallskrik rakt ut, argt? Upp och ner, surt? Snyftledset och bedjande? Pauser i skrikandet? Det går ju som sagt inte att tysta med ramsan, bara lugna. Vilket förutsätter att barnet vill bli lugnat och ber om din hjälp.
Stopp på trafiken, på med husljud och glädje utanför sovrummet, enormt hurtig ramsa när du känner att du bara måste göra något, inte innan.
Fastnar hon totalt i det här mönstret så får man kanske lägga om stragei. Men för närvarande så tror jag att mindre verktygande och mindre oro skulle vara på sin plats.
Någon annan får gärna galoppera in oxå, om jag är helt ute och cyklar nu.
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Absolut inte ute ock cyklar. Jag vill bara tipsa om lugn, hög musik till små åttamånadresångestar som har lite svårt att lägga sig i lugn och ro.
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"