Linda - Walle har nästan tagit ett steg idag! Nästan skjuter ingen hare, jag vet, men det var kul ändå. Han stod vid tvn, med händerna brett utbredda mot skärmen. Så släppte han taget, stod länge utan stöd och så lyfte han ena foten och satte ner den igen. Jag blev allldeles till mig (töntigt, jag vet

) och ringde hans pappa. "Walle har nästan tagit ett steg!" tjöt jag i luren och Henrik kontrade direkt: "Det kan inte möjligtvis vara så att du är lite tävlingsinriktad just nu? Bara för att din kompis pojke har tagit sina första steg?"
Jag ville naturligtvis inte lyssna på det örat. Men han hade väl lite rätt...

Men det var ändå häftigt att se honom stå där, stadig, och lyfta en fot hur coolt som helst. Så det är på gång!
Annars är det lite roligt att se honom just nu. Han ålade inte jättemycket innan han kröp, inte framåt i allafall. Men han lägger sig nu och ålar i tid och otid. Vet inte om det där med ålningsteorierna är sanna (att barnen bör gå igenom stadierna ålning, krypning och börja gå, annars riskerar de inlärningssvårigheter, eftersom hjärnan inte utvecklats på rätt sätt), men det är lite intressant och jag tycker i allafall inte att det gör något. Kanske är det hans sätt att förbereda sig för att börja gå? Min syster, som är sjukgymnast och har doktorerat i neurofysiologi, fnyser bara åt teorierna, men det skadar väl inte att barnen går igenom de tre stadierna, om än i lite fel ordning? Han ser hur rolig ut som helst, när han ålar sig fram, snabb som en komodovaran!
Nemita - lycka till med nya schemat. Jag håller med Linda, det är inte alls omöjligt att han blir övertrött. Känner igen det hemifrån!

Ibland tar det tid!
Kram// Åsa