jaha ja - ugglorna...

{|=
Det var en kväll i augusti, ännu en i raden med värkar. Ordentligt över BF var jag rätt trött och less på alla dessa falsklarm

men ut ska de ju 8)
Den här kvällen blev dock lite annorlunda
Med barnvakt installerad, matsäck packad, barnmorskan ringd (för koll halvvägs) satte vi oss i bilen denna kväll för den lååånga färden mot Lycksele BB (dryga 20 mil). Redan innan vi lämnat dalgången började underligheterna...
Många djur, märkbart fler än vanligt, sågs på vägen. Ett välkommet samtalsämne mellan värkarna!

Så kom första ugglan..
-SÅG du! Hojtar maken, den var STOR!
Ugglan vände framför bilen, flög tillbaka tätt över oss och försvann in i mörkret..
Vi spekulerade en stund om vilken sort det kunde vara, en så stor uggla ser man inte varje dag. Det var så spännande!
Vi stannade för koll halvvägs, berättade fnissande för min BM om den stora ugglan medans hon kollade hur öppen jag var och om jag fick fara vidare mot BB's trygga famn. Det fick vi!
När vi lämnat "sta'n" började jag smaska matsäck mellan värkarna. Plötsligt kissnödig stannade vi och Fjällfar fick vara mitt stöd så jag kunde kissa i diket under täta värkar...och..en ugglas överseende min!
In i bilen och äventyret blir ännu underligare. För varje mil, kom ugglorna allt tätare... I alla storlekar satt de vid vägen, flög in framför bilen, flög bredvid (!) bilen...tills jag mellan två kraftiga värkar röt:
- Är det nå'n jävla Harry Potter som är på väg ut eller!!!???!!!
När vi körde in i Lycksele insåg vi att vi tappat räkningen någonstans mellan 15 och 20 ugglor...och det var flera mil sedan..
Dock upptogs vår uppmärksamhet nu av annat, vi hade turen (?) att denna natt vara de enda som födde på Lycksele BB... Vi hade hela stället för oss själva
Men ugglorna, de finns i min själ...
Kram!
/Fjällmor