Snabbt svar önskas

[annawahlgren]

1) - - ibland blir hon rasande och jag måste buffa och ramsa i upp till 30 minuter. Min teori är att hon då inte varit tillräckligt trött men det kanske är något jag gör?!

2) En annan sak jag undra över är det här med äldre barn. - - - Sambon berättade att han fortfarande lägger henne på mage, och gör solfjädern på henne innan han ramsar och går ut varje kväll.

1) Ja, det är något du gör Du "måste" inte - och ska inte - buffa och ramsa i några 30 minuter, eller alls. Ramsan skulle ha tagit över nu Läs på i Verktygslådan. Trafiken du upprätthåller stör, oroar och retar. Öva upp ramsan - träna på din sambo - så att den verkligen når fram till henne och så att den definitivt får sista ordet. Springer du in och buffar efter det att du har ramsat skjuter du den i sank. Så sluta med det. Du kan gå in när hon sovit i tio minuter (inte tjugo) och kolla läget, lägga över henne etc. Men du MÅSTE - ja, DET måste du - backa nu. Gör som sambon när han nattar stora barnet

2) Du frågar om man verkligen ska...osv, men det finns egentligen inga regler här annat än den som heter kommunikation. Jag tycker du ska lära av din sambo. Ännu bättre - be honom lägga den lilla ett par kvällar nu först och vila själv

Attityden av Självklarhet, attityden av säkerhet - det är den som skjuter vargarna och ger tryggheten. Vad man sedan faktiskt gör eller inte gör, är inte så noga - det är HUR man gör det som är avgörande. Mer förtroende för lilla barnet, alltså, och inse - även om det är smärtsamt - att du faktiskt STÖR med din trötta, negativa misstro. Det är det sista små barn behöver. Den färgar din närvaro hos barnet nu och därför får du detta "raseri". Gå ut och håll dig borta

Vill be dig att läsa januarikrönikan och verkligen försöka ta till dig budskapet om just säkerheten

[Mamasnest]

Natten gick....sådär. Jag lärde av mina gamla misstag men gjorde nya kan man säga.
Jag läste på för fullt och insåg att jag ska vänta med att ramsa när hon börjar låta på natten. Jag har ju kastat ramsan rakt i ansiktet på henne så fort hon har gnytt tidigare. Hon skrek till i sömnen ca var 20:e minut från att jag la henne vid 19-tiden till kl 3.30, det har hon aldrig gjort tidigare. Det kan ev. vara sjukdom som ligger till grund för det. Hur som helst så lät jag henne vara och hon somnade om själv utan ramsa varje gång. Där lärde jag mig att jag bara stör om jag ramsar direkt.
Vid 3.30 började hon skrika våldsamt och på stört, kanske en mardröm eller liknande. Jag försökte ramsa men skriket blev värre och värre och till slut försökte jag buffa henne lugn. Hon var helt otröstlig och efter 20 minuter tog jag upp henne. Anledningen till det var att storasyster låg på andra sidan gipsväggen med magsjuka och vi hade redan varit uppe med henne flera gånger och bytt lakan och tvättat av henne. Jag tyckte alltså att det viktigaste var att storasyster fick sova.
Jag ammade henne alltså vid 4-tiden och sedan sov hon till kl 7.
Naturligtvis funderar jag över hur mycket skada detta har gjort men jag fick henne att somna på 3 minuter nu på lunchen så det kanske bara är en liten skada skedd?!

Jag ska läsa och läsa hela dagen så får vi se hur natten går, det kan ju bara bli bättre.

/ Jill

[duggan]

Hejsan!

En gång-ingen gång! Visst!? Okey det vart ett snesteg nu inatt, men fokusera framåt nu så du vet vad du ska göra kommande natt!
Det är du som leder, kom ihåg det!

//Malin

[Mamasnest]

Nu har jag läst på och läst på igen och lärt mig att backa från dörren. Vet ni vad som hände? Det funkar!
Natten har gått bra och nattningarna också. Igår sa hon inte ett knyst när jag la ner henne i sängen och nu på lunchen gnällde hon i ca 5 minuter innan hon slocknade. Ju mer jag avvaktade desto tydligare hörde jag att hennes skrik inte sa "hjälp mig" utan "åh vad trött jag är" "jag skulle så gärna vilja sova nu".

Tack för all hjälp, jag återkommer när och om vi får bakslag.

/ Jill

[TorpSara]

Härligt!! Bra jobbar mamman!

[duggan]

Härligt! Ta vara på er!

//Malin

[Mamasnest]

Tyvärr är jag är nu ugen...

En ordentlig magsjuka slog ut kuren så nu har vi halkat bakåt ordentligt. Hon kräktes konstant i 48 timmar och höll på att bli inlagd på sjukhuset så jag var tvungen att ta upp henne oftapå natten och mata henne och ibalnd kunde jag inte söva om henne för att väcka henne senare.

Nu ser situationen ut så här:
Nattningarna går som en dans, jag lägger ner henne i sängen, ramsar på väg ut, hon är tyst om somnar fort. Så långt är allt bra. Efter 3-4 timmar börjar hon vakna och jag får henne inte att somna om. Hon skriker direkt, inget gnäll alltså, och varken ramsa eller buff verkar ta. Jag har försökt att avvakta, ramsa och till och med buffat när hon skrikigt så att hon tappar luften men hon lugnar sig inte. När det har gått över 1 timme tar jag upp henne för att låta de andra barnen få lite sömn och då räcker det med att amma i 5 minuter, lägga ner henne i sängen (då skiker hon lite men lyssnar plötsligt till ramsan ) och så sover hon efter 5 minuter. Hon är alltså fortfarande vaken då jag lägger ner henne i sängen.
Hur ska jag komma ur det här?? Just nu är jag så trött efter att ha varit ensam och tagit hand om 3 sjuka barn, varav alla har vaknat på nätterna nu vid sjukdom, attjag inte ser hur jag ska komma ur detta.

Är det någon som vill hjälpa mig??

/ En oerhört trött Jill som inte sovit många timmar den sista veckan...

[duggan]

Hejsan!

Jag tycker att du aktivt tar ett val att inatt (tex eller imorgon ) så ska jag svara på alla hennes frågor och då får det ta den tid det tar, jag ska tänka i långsiktiga lösningar och inte korta (amma). Jag ska se till att få sista ordet, och jag ska ge henne den rätta sanninge, att sängen är en tryggplats och där är hon säker!

Och komihåg att våga lita på att hon faktiskt klarar många uppvak själv, när min lillkille vaknar med ett SKRIK då brukar jag avvakta just för att det då oftast är i sömnen och skulle jag då börja ramsa/buffa el dyl så gör jag det bara värre, så våga avvakta och se hur läget ter sig.

Lycka till!

//Malin

[Mamasnest]

Det blir svårt att ta tag i problemet ordentligt innan sambon kommer hem och kan ta mellantjejen.
Vad jag funderar på nu tills han kommer hem är följande:
Hon somnar ju på stört när jag lägger henne, ska jag ändå ge bekräftelseramsa efter en stund när jag gått ut? För att nöta in ramsan tänkte jag. Eftersom hon bara rullar över till sidan och somnar så har jag inte gjort det, men det kanske är fel?!
Är det inte lite konstigt att hon kan somna så bra själv när jag lägger henne men inte mitt i natten?

Tack igen!

/ Jill

[duggan]

Hejsan!

Om hon tystnar på ramsan när du lägger henne så behövs ingen separat bekräftelse, utan du saktar av och mjukar av sista versen och avslutar punkt sättande.

Är det inte lite konstigt att hon kan somna så bra själv när jag lägger henne men inte mitt i natten?

Nej det tycker jag inte, nu har hon lärt sig att på natten händer VISST saker, folk sover inte alls som grisar... Så det jag tycker ni ska göra är: avvakta, avvakta vid uppvak, ge henne en ärlig chans och hjälp bara till när hon BER om hjälp. Sparsam med alla former av verktyg, för på natten händer ingenting är ju budskapet. Eller göra ingenting är ju också ett verktyg Hon vet vad som gäller annars skulle hon inte somna så lugn och fint på kvällen, utan ni måste ni visa hur det går till. Så våga ha is i magen och våga lämna över lite till henne, för att hon ska kunna göra framsteg, krävs det att ni gör baksteg. Är du med?

//Malin

[Mamasnest]

Jag tror att jag är med.
Jag har tagit till mig lite saker från formuet, tex att "hon skriker mig från sig" och att jag måste göra baksteg för att hon ska kunna göra framsteg.
Jag erkänner att det är jobbigt att höra henne skrika utan att göra något, men eftersom jag har sett reslutat av kuren och hur bra barnen mår på dagarna när de sover gott på natten så vet jag ju också att det är rätt och för hennes skull.
Problemet just nu är att jag är så stressad att hon ska väcka någon annan och det lugnar ju knappast någon. Jag måste lära mig att släppa det och ta det som det kommer, om jag är lugnare så blir hon ju det också.
Att avvakta är jag bättre på nu, men ska jag låta henne skrika hur länge som helst utan att göra något? Igår vaknade hon vid 20.30 och då gick jag inte in utan ramsade några få gånger utanför dörren när skriket stegrades. Efter 40 min sov hon igen. Sedan ammade jag henne 2 ggr (tog upp henne innan hon skrek men när jag hörde att hon var vaken) innan kl 5 och efter det gick det kanppt att få henne att sova alls.
Eftersom nattningarna funkar så bra både dag och natt så försöker jag se till vad jag gör annorlunda och gå tillbaka till hur jag känner mig vid nattning på natten med.
JAg läser så ögonen blöder och kör vidare.

/ Jill

[duggan]

Hejsan.

Nej inte låta henne skrika hur länge som hellst, men våga låta henne reagera innan du ramsar eller går in. Bara våga lita på att hon kan klara det. Men gör hon inte det och du hör att hon fastnat eller behöver hjälp, javisst då ramsar du. Det jag ville komma fram till är bara att faktiskt visa henne att på natten händer ingenting- folk sover som grisar. Och ditt jobb är att lyssna av henne och gripa in vid behov.

Ge henne en 3-4 nätter utan underhållning, så tror jag att ni är på banan igen.


Kram Malin

[Mamasnest]

Jag upplever sällan/aldrig att hon skriker för att hon är rädd eller känner sig övergiven, det är bara trötthetsskrik. Hon har ju sovit i egen säng sedan hon föddes och fram tills hon var 3 månader gammal så sov hon ju 9 timmar varje natt utan mat.
Så länge jag hör att det bara är ljud hon ger ifrån sig för att hon är trött så avvaktar jag och blir det värre så kör jag en ramsa för att lugna.
Nu jäklar kör vi!

/ Jill

[duggan]

Hejsan Jill, hur går det för er?

//Malin

[Mamasnest]

Det här är helt otroligt, men barnen är sjuka IGEN! Lillan är dock den som sover bäst just nu och det trots ordentlig nästäppa och feber. Mellantjejen har hög feber, kräks och har ont i huvudet så hon har varit vaken i stort sett hela natten. Sambon kom hem igår natt eftersom de inte kunde jobba mer nu pga stormen, men att kura känns inte aktuellt just nu, det får vänta tills de är lite friskare.
De sista två nätterna har hon dock sovit från 19.30-2 eller 3 utan att vakna alls vilket är kanon. Igår rullade hon över till mage och somnade så vilket hon annars avskyr, sedan vaknade hon till och försökte vända sig en timme senare men kunde inte för att täcket var i vägen. Jag hjälpte henne runt och ramsade på väg ut och hon somnade fint igen, så jag räknar inte det.
En annan sak som faktiskt är framsteg nu när jag tänker på det är att storasyster har väsnats på andra sidan väggen hela natten och lillan har i nte vaknat alls av det, hon som brukade vara så lättväckt. Hm, det går alltså framåt ändå.

SÅ fort febern börjar släppa på storasyster så att hon sover lite bättre så kör vi igen!

/ Jill