Imorse hände det igen! Lillkillen vaknar för tidigt (imorse var det kl 06) och vill inte somna om. Inte ens för fem minuter. Han låg mest och smågnällde... Jag ramsade honom med jämna mellanrum, men det bet inte...
När jag sedan beslutar mig för att göra morgon kl 06,50 så får jag dåligt samvete bara jag öppnar dörren och känner vad det luktar där inne...
Lillkillen har krupit ur täcket och ligger och tittar mot dörren. Han är jättekall och har bajsat massor i blöjan! Jag skämdes hur mycket som helst inför honom!
Han ligger i sängen och ber mig bli av med sig läbbiga, kanske svidande blöja, och jag står utanför och ramsar (säger) "Nej, nej, allt är lugnt sov du bara..." "Men mamma, jag kan inte somna såhär. Hjälp mig bli av med blöjan först!" "Nej, nej, du kan somna om med bajs i blöjan! Allt är helt i sin ordning..."
Hur mycket kan man begära av de små liven egentligen?
Han har ofta bajsat tidigt på morgonen och nu var det tredje gången sedan vi började kura honom för 1,5 veckor sedan som det hände likadant som jag beskrivit ovan. (De andra två gångerna var det dock inte lika mycket bajs, men i alla fall...)
Det känns inte juste att han ska behöva ligga så med bajsig blöja, men hur kan jag lösa det utan att ge honom fel signaler? Om han vaknar och inte vill somna om på morgonen, kan jag då gå in och bara lukta o se att han inte har bajsat och sen fortsätta ramsa till kl 07, eller blir det helt fel?
Tacksam för tips och råd!
Kram J