Stackars småfolk

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Fanny
Inlägg: 59
Blev medlem: sön 22 maj 2005, 12:46
Ort: Stockholm

Stackars småfolk

Inlägg av Fanny »

:D Var på den kungliga huvudstadens Kulturhus igår med sonen, 2 år.
De har ett helt våningsplan bara för barn med ett bibliotek som får ögonen att tåras, så fint är det. :D Böcker i barnögonhöjd. Ett stort klättertorn i trä i mitten av rummet och hängstolar att läsa i. Ett högläsningsrum/dra-sig-tillbaka rum med mörkblå väggar, stjärnhimmel och sidenkuddar. Och så det bästa; ett målarrum, där man för 20 kronor får fyra färger på en bricka, förkläde, penslar och papper och så får småfolk måla på ett staffli i lagom höjd av hjärtans lust. "Det gör ingenting om det kommer på golvet eller på brickan, säger damen som visar oss ett härlig plats vid fönstret". Hon liksom betonar att det inte gör något, det går ju bort. Snart inser jag varför hon så uppenbart står på barnens sida.

Sonen målar järnet, det blir fina streck lite överallt, jag sitter på en pall bredvid och vilar hjärnan och tänker på just ingenting, beundrar högt verket lite då och då tills en kvinna med en, gissar på en 4-åring och en nyföding kommer. 4-åringen vill måla sin tavla rosa. Mamman börjar genast; "Men ska du inte ta någon annan färg också? Nu målar du bara rosa, ta lite grönt." Och efter en stund, pappret är halvmålat; "Ska vi ta ett nytt papper nu?" Hon väntar inte på svar, lägger undan målningen flickan höll på med och sätter dit ett nytt papper. Flickan börjar måla på brickan istället och då brister det för mamman, som lägger ifrån sig babyn på golvet och tar bort hennes händer. "SLUTA måla på brickan, du ska måla på pappret. Om du inte slutar får vi gå härifrån genast. Jaha, nähä, så du tänker fortsätta måla på brickan då? Ja då går vi nu, så går det!" :shock: :evil:

PUH!

Sen blev det lugnt en stund tills en ömsint far dyker upp med SIN 4-åring och ska skapa lite. Eller? Det första han påtalar är hur man faktiskt målar. Med mästrande röst säger han; "Så tar du lite färg och lägger på brickan, så tar du lite till därifrån och blandar så du får den färg du vill ha. Sen målar du. Akta händerna, så du inte får färg på dem" Sen tittar han på min sons regnbågshänder och ändrar sig; "Fast man får bli lite kladdig när man målar". "No shit, Sherlock tänker jag. Tror du Piccasso hade rena händer eller?" :evil:

Tänk, ibland tror jag att en del fäder bara försöker låta som en mamma, för att de tror att "det är rätt". Ibland tror jag att det skulle fungera bättre om de bara var lite som sig själva - laidback. Det kunde vissa mammor ta efter också.
Vad mig själv beträffar vill jag inte framhäva mig som perfekt i mitt moderskap, men jag fattar inte hur man kan ligga på sitt barn på ett sådant mästrande och provocerande sätt som i bägge dessa fall.
Jag vill bara be dem spänna av, trodde de verkligen att de gjorde sina barn en tjänst eller?
Fanny m. Hampus född 041219 & bbb!
Ottilia
Inlägg: 354
Blev medlem: sön 09 jan 2005, 00:28
Ort: Uppsala

Inlägg av Ottilia »

Hej!

Sådana här inlägg får mig att rannsaka mig själv lite granna... :oops: Jag försöker vara cool och avslappnad men ibland kan nog jag också visa lite för mycket hur man "ska" göra. Du har ju helt rätt i din iakttagelse... stackars småfolk! :wink:

Med tanke på att barnen var så pass stora så får det en verkligen att höja på ögonbrynen.

Tack för tipset förresten om kulturhuset. Har inte tänkt på att man kan ta med sin lilla (stora) tjej dit! :D

/Ottilia
Mamma till flicka född 040903.
Spyro
Inlägg: 402
Blev medlem: lör 14 jan 2006, 14:53
Ort: Pedersöre, Finland
Kontakt:

Inlägg av Spyro »

Ja, målning kan gå till på olika sätt, själv har jag varit med om liknande, betydligt ljusare stunder! :D

En gång var jag barnvakt i ett lekrum när våran skola hade öppet hus. En man, en kvinna och en livlig liten krabat på ca 3 (?) år kommer in. Mannen har väldigt fina kläder och kvinnan ser elegant ut. Klänning och kostym, minsann! :shock: De tänkte ju absolut inte lämna sin lilla älskling hos en galen tonårsrebell som lilla mig, så de stannade där och vaktade. "Mamma, måla!" sa deras söta lilla trollunge. "Öhum, näääe, kanske sen..." säger mamma. Det enda vi hade att erbjuda var fingerfärg, och alla vet ju hur förskräckligt sådant är... :roll:

Jag sprang iväg och hämtade lite kaffe, och när jag kom tillbaka satt mamma, pappa och tjejen med fingerfärg upp till öronen. Pulpeterna var målade, klänningen hade bytt kulör, kostymen var fläckig - och igenom allt kladdet lyste tre lyckliga solstrålar. "Jag hade alldeles glömt min konstnärliga sida!" utbrister pappan. Mamman bara skrattar. Och flickan sitter och tittar förtjust på sina föräldrar. :heart:

Jag tror det var ungefär då jag bestämde mig för att skaffa barn tidigt. Så jag aldrig skulle hinna glömma hur det var att måla med fingerfärg. :D
* Ny adress! http://www.stilla-sinne.biz
* Mamma till :heart: "Skalman" :heart: född 21/12-05.
* Forumet är alltid Hem, även om jag är här rätt så sällan nuförtiden. :-)
Diana
Inlägg: 15
Blev medlem: tor 16 nov 2006, 22:02
Ort: Finland

Inlägg av Diana »

Ack, ja!
Jag har liknande erfarenheter som du, Fanny! Nyinflyttad på vårt bostadsområde gick jag med min 2-åring till öppet dagis. Tänkte att jag kunde få kontakt med andra barnfamiljer där.

Det såg lovande ut: Trevliga "tanter" tog emot, det fanns ett lekrum med fina saker, ett pysselrum med material, fritt fram för fantasin. Det fanns också ett litet kök där man kunde värma medhavd mat eller köpa kaffe, bulle, saft, smörgås till självkostnadspris. Så långt var allt gott och väl.

Men till min fasa insåg jag att där fanns ett "innegäng" av mammor i fixade frisyrer som satt och lekte åt sina uppklädda, frisyrfixade, griniga barn! Denna grupp var högljudd och dominerade hela lokalen och släppte inte in "vanligt folk" i sin gemenskap.

Och där hördes häpnadsväckande kommentarer! En minns jag speciellt tydligt: "Föräldrarnas uppgift är ju att ge sina barn stimulans! Mina barn ska inte härja fritt på gården!" Nehej? tänkte jag i mitt stilla sinne. De ska väl gå i koppel och göra de cirkuskonster som du lärt dem!

Som väl är har jag hittat vettigare sällskap!
Fanny
Inlägg: 59
Blev medlem: sön 22 maj 2005, 12:46
Ort: Stockholm

Inlägg av Fanny »

:D Visst Ottila, min brorsa har visat mig några bra ställen i stan att ta barnen. De flesta muséer (Nationalmuséet och Liljevajls tex) har barnverkstad och lekrum, där de kan härja medan mamma och pappa kollar utställningen, eller sitta med om de är små. Men var inte för hård mot dig själv vad gäller att visa och hur man ska göra, att visa kan ju vara bra också och bara att du är medveten om det gör dig säkert till en ödmjuk visare.

:D Vad gulligt Spyro med de nedmålade föräldrarna och liten plutt. De fick säkert kontakt med sina intre små bortglömda barnsben där.

:evil: Och såna föräldrar, Diana som var på det öppna dagiset verkar finnas lite överallt. De måste blir så trötta av att leka åt barnen, jag menar de har ju inte deras energi och upptäckarlusta. Vilken tjänst tror de att de gör barnen egentligen? Tur att du hittat vettigare sällskap. Själv har jag just köpt och gett barnaboken till min bästa vän som är gravid och hoppas hårt på att hon tar in den, så att vi kan sitta i gröngräset och prata, medan barna upptäcker världen runtomkring.
Fanny m. Hampus född 041219 & bbb!
*frieda*

Inlägg av *frieda* »

Ottilia skrev: Sådana här inlägg får mig att rannsaka mig själv lite granna... :oops: Jag försöker vara cool och avslappnad men ibland kan nog jag också visa lite för mycket hur man "ska" göra. Du har ju helt rätt i din iakttagelse... stackars småfolk! :wink:
Öh, jag känner också igen mig allt för väl :oops: Min son hade en period i 3 års åldern när han bara målade med svart/mörka färger, det tyckte jag kändes jättetrist så jag stod och inflikterade "Ska du inte måla lite grönt också eller blått bla bla bla bla"... Jag vet inte om det är jag som är boven, men sonen målar praktiskt taget aldrig nu förtiden :oops: :?
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"