Ibland känns det verkligen som att saker och ting hopar sig.... Tur att jag då har någonstans att skriva av mig!
En del av er har uppmärksammat att jag ska ha barn ganska tätt, det blir 10,5 månad mellan om skräpet kommer på BF!
I en halv vecka.
Då kommer ett telefonsamtal kl 04.30 som säger att han kört på en älg på vägen till jobbet! Han hade voltat en antal varv och hamnat långt på sidan av vägen, bilen låg på sidan, alldeles demolerad.
Ambulanspersonalen befarade svåra skador och fixerade honom och körde i ilfart till lassarettet. Där gjordes en helkroppsröntgen där man såg att inga allvarliga saker inträffat! När jag fick prata med honom, fortfarande fastspänd, frågade jag hur han mådde... "Topp", svarade han med en liten, svag men dock skrattig röst! Sen sa han "Jag älskar dig"
Efter ett dygns övervakning fick han komma hem. Mörbultad med svåra smärtor i nacken, axlarna, bröstkorgen och revbenen - men vid LIV! Aldrig har uttrycket "tur i oturen" passat bättre! När man ser bilen kan man inte förstå hur han kunde överleva, än mindre hur skadorna kan vara så lindriga. Läkarna säger att han kommer att bli helt återställd men att hans nacke alltid kommer att måsta behandlas varsamt och ergonomiskt.
Min tacksamhet och glädje vet inga gränser! När vi tänker på hur det KUNDE ha gått gråter vi en stund hos varandra och njuter extra av beröringen.
Inget ont som inte har något gott med sig! Nu måste far- och morföräldrar hjälpa oss. Deras relation till Allis djupnar så klart och dessutom har jag och svärmor fått en förståelse för varandra som vi tidigare saknat!
Aldrig tidigare har väl fördelarna med att ha "Barnaboksbarn" framstått så ofantligt tydligt! Trots en kaosartad omvärld sover och äter den lilla och är idel solsken. Alva, van vid att behövas, tar stort ansvar och gör det med glädje. I går när hon bar en bajsluktande Allis till skötbordet för tredje gången på ganska kort stund sa hon glatt: "Ja, du Allis! När man är storasyster får man minsann vara stark både i musklerna och i..... (söker ord).... ja, typ tålamodet!" Om hon kunnat använda orden fysiskt och psykiskt hade hon gjort det! Så stort tack till dig Anna W!