Igår kväll började vi kuren. Spännande. Jo, jag tycker det. HUr ska det gå? KOmmer vi att klara det här? Jag var nervös innan, o lite spänd... Blir det inte kväll snart, så vi kan köra igång. Jag var så på att få börja. Under tiden hade jag kontakt med min SHNcoach. Hon får stå ut mycket vad gäller mina frågor, funderingar o känslor som kommer upp iom denna kur.
Första natten gick bättre än vad jag trodde. Han vaknade dock till oftare än nätterna innan. KAnske kände han att nåt var på gång?! Morgonen - eller vargtimman som den kallas här - bävade jag inför. Det är den vi haft så jobbigt med o skulle vilja komma i bukt med. MIna farhågor besannades. 05.48 (typ) vaknade han o grät, han ville inte sova mer. Jag började ramsa me´samma, men insåg snart att jag nog måste Solfjädra. Gud vad jag höll på. Och vad han höll på. Han strugglade - finns det ordet så vill jag använda det - i 20 minuter kämpade han mot solfjädern, som inte ville ge sig. Tillslut lugnade han sig och kom till ro. Jag höll kvar solfjädern en liten stund till, gick sedan ut med ramsan. HAn svarade argt o ilsket sittandes upp i sängen. Jag ramsade. Tillslut fick jag ett argt svar o sen blev det tyst o stilla. Och han började snarka så gott där inne i sin spjälsäng i sitt nya rum. Fem över sju, sju är tidsschemat, gick vi in o väckte honom. Glada bekräftade vi hans härliga(?) nattsömn... Han blev glad. Och förvånad.
Ikväll är "andra kvällen". VI skrattade o go´nattade, hade en härlig familjestund innan det var dags att släcka. Han knölade o protesterade till att börja med, men det gick (fövånansvärt) snabbt över. I tio minuter solfjädrade jag honom innan jag gick ut. (Kanske nån som vet om jag borde ha gått ut tidigare - han blev lugn ganska så snabbt?) Jag ramsade 6 gånger. Och förberedde mig på protester, men inte ett knyst.
Medan jag sitter här, fixar sambon middag. Ska sätta mig framför tvn, men jag har hela tiden öronen på helspänn så jag ska hinna vara där när han gråter till igen...
Fortsättning följer...
//joy
tack elle för all support