När gästen kommer får lilltjejen sitta med vid bordet i en babysitter, vilket leder till protester - hon ska förstås sitta med vid bordet! Påpassligt nog har mamma redan ätit upp, så ett knä är ledigt. Det är väldigt fascinerande att med runda ögon och gapande mun titta på när alla äter färgglad thaimat! Nu kan så värdinnan (lilltjejen) konversera middagsgästen med joddlande och tjut!
Gästen tycker detta är riktigt trevligt och svarar belevat samt gör roliga grimascher (stavas det så??) åt värdinnan. Åt detta skrattar hon så till den milda grad att hon kräks lite. Mamma byter kläder på värdinnan och lägger henne till sängs varpå hon strax somnar efter att ha legat och talat ömt till sin tygkatt en stund. En sån lyckad middagsbjudning, undra på att värdinnan däckat! Gästen säger till maken att han tycker vi ser ovanligt pigga och fräscha ut för att ha småbarn. "De flesta går ju på knäna och ser ut som sju svåra år!" Han tycker också att middagsvärdinnan verkar ovanligt alert och skarp för sin späda ålder istället för att bara "ligga som ett paket som andra bebisar gör". Jo, men jag tror det blir så när man har haft turen att snubbla på Annas social delatighets-metod, provat den och sett att den fungerar och får ens bebis att bli såå nöjd och glad!
Jag är nu lite besatt av detta och är nog lite tjatig när jag talar om vår lilla dam med andra. Gissa vad jag kommer att rekommendera för min kompis som också får sitt första barn snart...? 
Tack för mig!
