Häromdagen stod jag utanför huset och pillade med cykelkedjan som hade hoppat av. En bit bort stod några av barnen, två flickor i 7års åldern och den enes lillebror, som är ca 2 år.
Plötsligt hör jag den ena flickan säga: "Kan du? Vet du?" Jag tittar förvånat bort mot dem. Då ser de förlägna ut och fnissar mot mig.
"Så säger du alltid!" ropar flickan.
Hennes mamma kommer gående fram till mig och berättar att dottern en dag skulle förklara var en kompis bodde ( i min trappa) och när mamman inte förstod vart, sa dottern: "I samma trappa som hon som alltid frågar "Vet du? Kan du?" till lillebror!"
Det bästa rykte jag kan tänka mig att ha!