. Hon är inne i andra halvlek av trotsen och vissa dagar tar vi oss igenom galant och andra blir kaos. En sådan där dag, när tålamodet var lagom slut redan på morgonen, så för sjuttioelfte gången finner jag min dotter sittandes vid kattens matskål och käkar kattmat.
...Detta har vi diskuterat ett otal gånger, och hon kan vara såå förstående över att flickor inte ska äta kattmat [-X , men det rinner fort ut igen.
Ordväxlingar uppstod givetvis. Men hon ville inte ge sig utan satt lugnt kvar och käkade. Helt opedagogiskt vräker jag ur mig. - "Men hur många gånger ska jag behöva säga till dig? Man äter inte kattmat. Katter äter kattmat och Nell äter Nell-mat (?). Måste vi tjafsa om det... jag vill inte bråka idag.
Det blev tyst en stund. Sedan säger hon eftertänksamt.
-"Men mamma... när jag blir en katt, DÅ får jag äta kattmat! Och när Caruso (katten) blir jag, så får han äta min mat...."Ja, vad säger man? Jag fick bita mig i läppen för att inte skratta, sedan nickade jag instämmande.
.