Först marinerades kycklingen med lite olja och annat (ja, köksbordet fick sin beskärda del också, hm...). Peppar, citron räcktes över - Tack, tack så mycket!
Sedan var det dags för efterrätten (storebror, 3 år, fixade ris och sås, nästan själv): vanlijris med bärsås. Vispa grädden var intressant. Hälla i socker likadant. Och så rörde vi i riset så grädden fastnade i håret, men det bästa var nog att slicka av sleven....mums. Sedan var det vanlijris i hela ansiktet. Fram med kameran! Glädjen sprudlade!
Underbara små liv! Ger man dem möjligheterna att få hjälpa till - vara till nytta - tänk, vilka stordåd de åstadkommer! Och glädjen sedan! Om man själv får uppleva tillfredsställelsen efter ett gott arbete, och ta "semester", så måste väl barnen få sin beskärda del av desamma? Som en vis människa har sagt: barnen är inte gjorda av något annat än vi vuxna.