
Bli inte tokig och grubbla inte i termer av "ökningsperioder", "tillväxtperioder" eller schemaförändringskatastrofer

Vad gäller det sistnämnda, anpassar sig små barn alltid - på gott och ont - efter det vi vuxna anser nödvändigt, respektive helt enkelt lär dem på temat: så här ska det vara, så här är det. Ta ledningen i en attityd av självklarhet
Varje justering av (det genomtänkta) schemat behöver ca en vecka på sig innan man ens kan drömma att utvärdera.
Vad gäller de förstnämnda, som båda är käpphästar för mig, är tillväxt och diverse ökningar något högst naturligt och normalt som pågår hela tiden, ungefär tills ungen blir arton. Det är ingenting man kan "skylla" på som skulle vara konstigt eller fel

eller som skulle förklara diverse bekymmer

Små barn växer och utvecklas så det knakar hela tiden (och gissa vilket liv det skulle bli om de INTE gjorde det

). Det är fortfarande vår vuxna uppgift att iaktta och förstå samt ta den självklara ledningen, utan en massa vargar svassande kring benen (och i våra skallar).
Så varför rullar hon över på mage när du lagt henne på rygg (varför gör du det

Läs om magläget i verktygslådan

) För att hon vill och måste röra sig. Precis som sköldpaddan som äntligen slipper ligga på sitt skal. Så nej - hon kan inte ligga still, och ska inte heller! Utvecklingens motoriska imperativ tvingar henne att röra sig, röra sig, röra sig. Bara på mage kan hon gå igenom hela evolutionen.
Och så hamnar hon på rygg och bryter samman. Det gör sköldpaddan också. Vänd henne och lägg henne lugnt tillrätta, och använd solfjädern, den tid det tar, tills lilla kroppen är sömntung.
Konstigare behöver det inte vara, tro mig
