1. Han vaknar för tidigt från i princip alla lurar och även på morgonen, allt ifrån fem-tio minuter upp till en timme på morgonen. Vanligast är att han vaknar ca 20 minuter före på dagtid. Då är det inte fråga om lite glatt joller eller ens gnäll, utan det är verkligen superledsna skrik blandat med lite ilska. ramsan kan i bästa fall få honom att varva ner tillfälligt men snart stegrar det igen, det går sällan att få honom att somna om över huvud taget. Känner att jag börjar misströsta lite, sen har jag haft tur och min man har varit ledig under hela kuren men nu börjar han om att jobba och jag är orolig för hur det ska gå då
2. Han sover ganska ofta över vargtimmen men vaknar vid sexsnåret och är riktigt olycklig, i morse fick jag ta till en låååång solfjäder för att han skulle lyckas somna om. Känns som att vi "borde" klara oss utan solfjäder vid det här laget?
Just att få honom att somna har aldrig varit ett problem, han har somnat själv i sin babykorg eller i vagnen (och senare även spjälsäng) sedan han var i princip nyfödd. Det har alltid varit det här med att somna OM som är hans svårighet.
Sen undrar jag hur mycket det är meningen att man ska låta dem ligga och skrika innan jag ingriper? Försöker verkligen avvakta men vet sedan de två första nätterna att när han skriker så skriker han på max, han skriker tills han knappt har någon röst kvar och så ska det ju inte vara
Känner verkligen att moralen är i botten och vi vet inte hur vi ska ta oss vidare... Tredje och fjärde natten av kuren sov han hela 11-timmarsnatten utan att vakna alls och nu känns det som att vi bara backat därifrån...
I behov av uppmuntran och förnuftiga råd alltså