Hejsan,
nu är du väl i full gång antar jag.
Vi buffade eftersom lillfröken var 6 månader och rätt stor, och eftersom hon inte skulle få plats att sova natt i vår vagn. Man kan ju skaffa en extra vagn och vagna, men vi valde bort det.
Har "vagnat" en gång på mage utomhus på dags-luren, men det var trångt för henne och det tog lite tid.
Folk här på forumet brukar säga att det är svårade att buffa än att vagna, men efter att ha sett
filmklippet när Anna buffar så blev jag mycket peppad. Den gav även en glimt av den berömda "attityden" tycker jag och hjälpte mig. Dessutom får man ju "hålla" i barnet när man buffar, vilket jag också föredrar (men kanske förlänger det processen eftersom det blir mer närhet - Vet ej).
Hoppas det går bra för dig, och du, vad är det värsta som kan hända om det pajar i natt?
1) Att det blir som förut - men så är det ju redan, så det är ju inte så farligt.
2) Att det tar längre tid nästa gång man "startar" om. Ja det är ju inte så bra, men inte katastrofläge heller.
Det är bara att VÅGA. Lita på dig själv och lita på barnet!!!
HEja heja,
/Helena