Hej!
Till att börja med får jag säga bra jobbat med första läggningen!

.
Och, jodå, visst kan kuren vara jättejobbig de tre första dygnen, speciellt om man väntat ganska länge. Ovanorna sätter sig även hos de små. Det fanns rätt gott om inlägg från föräldrar som var lätt chockade efter första natten på det gamla forumet. Men i stort sett alla hade kommit fram till samma slutsats - deras gamla liv var inget de ville gå tillbaka till, så de genomförde kuren fullt ut.
Det tar de tre kur-nätterna plus en uppföljningsvecka innan man kan dra några slutsatser om schemat, så gör inga ändringar i det.
Det som krävs för att det skall fungera är att man dels har läst på noga, gjort ett schema som man sedan kommer att kunna följa helt framöver, övat buffningstekniken och sist, men inte minst, odlat Attityden av självklarhet. Det är mycket nytt att ta in, men det är värt det i slutändan!
Jag reagerade på några saker du skriver, säg till om jag fattat fel:
* Du lade henne och buffade i trettio minuter, tills hon somnade.
Om du buffade henne ända till dess att hon somnade så blev det för länge. Buffa tills hon blir lugn, och ramsa sedan ut. Kom ihåg påminnelseramsa (vid behov) och bekräftelseramsan nu under kuren.
* Du blev förvånad över att hon somnade.
Det låter som om Attityden behöver odlas mer...
* Hon vaknade vid 5 och du gick in och buffade henne, men hon blev arg.
Att hon blir arg, eller ställer frågor är helt OK, men hon får inte vara ledsen. Det går att höra skillnad, även om det är svårt i början. När hon vaknar, prova att bara ramsa först. Om det inte hjälper (efter att ha väntat ungefär dubbelt så länge som du ramsat, c:a en minut), så gå lugnt och stilla in, lägg barnet tillrätta, buffa tills barnet är lugnt, ramsa och gå ut.
När du buffar bör du kunna märka att frågorna minskar vad gäller både hur högt barnet skriker och hur länge. Det kan ta tid första gången! (Själv stod jag och vagnade min lilla skrutta i 1.5 timme, men det var nog flera frågor...

). Här är det bra om den mest sakliga föräldern tar hand om det hela, annars blir det dubbelt påfrestande. Om maken inte vill köra kuren, men du är säker på att du vill: låt honom ta hand om vaknätterna.
Och det är helt rätt att barnen inte skall gråta sig till sömns, men de får ställa frågor (som mamma/pappa nöjaktigt besvarar med att det inte är någon fara), de får vara förbannade och de får ligga och prata. Du får ta ledningen och berätta att det är OK att sova själv på nätterna, vargen tar ni hand om.
Om du har bestämt dig för att köra kuren, och känner att du har läst på tillräckligt - fortsätt! Världen går inte under för att det blev fel en gång. Men, om du är osäker och känner att du behöver "plugga" lite mera - vänta ett tag och se till att du har full koll när ni kör.
Oavsett hur du gör, så finns det gott om människor här på forumet som har erfarenhet och gärna hjälper till. För att inte tala om hur mycket peppning man kan få!
Kram och lycka till!
/Marie
Mamma till två underbara Barnabokstrimmade busungar födda 2004 resp. 2005.
Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.