Under de senaste månaderna har han blivit mer och mer "gangstrig"
. "Gangstrigheten" kan få uttryck på olika vis, tex hoppa på kattens svans, slå på sin lillasyster 6mån, spotta på golvet, kasta mat, hacka med bestick i bordet mm. Detta görs "med glimten i ögat", dvs helt planerat. Vi föräldrar har reagerat med "hoppsan" och visat rätt beteende (klappat katt och lillasyster, visat hur man håller besticken osv) med handen om handen. Vad gör vi för fel eftersom "gangstrigheten" bara ökar? Är han tillräckligt stor för en annan sorts hantering av att detta inte är rätt? Några gånger har det blivit "paus i spjälisen med rolig leksak" för att alla ska hämta andan. Detta har funkat väldigt bra - men det känns inte rätt att sätta det i system utan det är väll tänkt som en sista utväg? Senaste veckan har gangstrigheten blivit mer raffinerad - kommer som ett "uttalat hot" istället, tex kan han med ett flin säga "-Panga Bea!" och titta på en förälder som liksom han själv vet att det han menar är att slå sin lillasyster.Puh...
Känns som det går åt fel håll. Vi vill kunna stå på fast mark innan trotsen kommer (för jag gissar att gangstrigheten inte har med trots att göra...eller?). Har ni några goda råd?Tack på förhand!
Är det bästa att förebygga genom att när jag tror att han ätit färdigt säga tack för maten och lyfta ner honom ur barnstolen? (själv har man ju inte ätit klart då utan får en fortfarande matintresserad lillkille i knät)