
TACK, du rara människa
Tetz skrev: Och Anna... Jag kan nästan inte beskriva hur otroligt tacksam jag är för att du finns

Den här gången VET jag hur jag ska sköta min bebis, och den här säkerheten håller mitt psyke i schack. ---och det är för att jag märker att jag fixar det här och dessutom kan få stöd om det skulle trassla till sig.
Det är alldeles underbar läsning. Å, vad jag önskar att ALLA nyblivna föräldrar skulle känna så =D> Så att de små barnen fick njuta av livet utanför magen så tidigt som någonsin möjligt är

O:)

Tack, Clara Cecilia

Kunde inte ha sagt det bättre själv
Tetz skrev:Då 2-2:ar vi! Hon är verkligen svårsläckt, framför allt sista sovpasset och inför natten. Igår tyckte jag att det räckte och gick helt enkelt och la oss i becksvarta sovrummet, och då somnade hon. Så jag får nog typ täcka över ögonen på henne när hon ska sova, för hon kan inte sluta glo
Där ser du - du "tyckte att det räckte", och det talade du om för henne, i handling. Du hjälpte henne till den goda sömn du visste att hon behövde vid det laget, mätt och belåten och färdigglodd för dagen, om man säger 8)

Du har redan, bortanför den gamla ångesten, de svarta minnena, den gräsliga deppen sist, inte bara fått korn på glädjen och nyfikenheten över denna lilla utan också lärt dig lyssna - till såväl lilla barnet som till din egen inre övertygelses röst, den där du vet vad du gör och varför
Pris och beröm :-({|=

O:)
