Men nu.... Det är helt uppenbart hon inte heller vet vad som är fel. Hon är så fruktansvärt arg och frustrerad och ALLT är fel. Hon testar oss till max genom att beordra oss: "Sitt där!", "Hämta den!", "Snyt mig!" etc. Det spelar ju ingen roll om vi "lyder" eller inte, för hur vi än gör så blir det fel och ett nytt utbrott bryter ut.
Dock är jag ju helt med på att inte ge med mig en massa och "ändra reglerna".Otroligt nog har ingen av oss tappat humöret än, men jag la henne för middagslur en halvtimme tidigare för att jag inte stod ut längre.
Sömnen tog hon emot tacksamt, hon blir ju också trött av det här. Trotskapitlet i BB har vi läst framlänges och baklänges, men jag känner mig tveksam över om hon är för liten för att tillämpa det rakt av
Hon gick liksom inte att få kontakt med, och vi tyckte det gick från noll till hundra på två sekunder. Men nu när jag läser ditt svar och tänker tillbaka på halvtimmen innan utbrottet så kan jag nog se var det gick fel :-k 
Tack så länge! 
) för att vika och stryka och ordna med den där högen senare, för just nu hinner / orkar man inte.
Och sedan, när båda / alla parter hämtat andan, lkugnat ner sig och mår finemang igen, vilket brukar ta cirkus tio minuter - som ju inte är för mycket, om man säger - så ses man igen, därför att man har ett Viktigt Ärende (social delaktighet) och ingenting har hänt. Ingenting som på något vis var farligt eller fel eller ställde till någonting. Det var bara ett litet lugnt hål i tiden som hade vägarna förbi 
och så kommer det vara i något år tills alla hus är klara. 