Tack fina Miniz för svar
Vi blev helt överrumplade igår av vreden och frustrationen hon uppvisade. Hon knuffade köksbordet in i väggen, välte stolar, kastade skor, bet sig själv i armen och började nästan kräkas av det galna skrikandet

Hon gick liksom inte att få kontakt med, och vi tyckte det gick från noll till hundra på två sekunder. Men nu när jag läser ditt svar och tänker tillbaka på halvtimmen innan utbrottet så kan jag nog se var det gick fel :-k
miniz skrev:Du kan tilämpa det som stàr i trotskapitlet. Kanske inte förvisning, men sängdumpning gàr helt fint, som en paus fôr alla!
Tack, det var förvisningen jag var osäker på. Lilla ungen min bad själv om ett break till slut igår. "JAG SKA SOVA LITE" vrålade hon och stormade in i sitt rum. Så jag lyfte ner henne i sängen och ramsade ut, smått förvirrad. Hon somnade inte men lugnade ner sig, och sedan hämtade jag henne när hon lät glad igen. Solig som vanligt var hon då. Skönt att någon här hemma kunde komma på en lösning
miniz skrev:och mycket skratt och humor
Va fasen, ska man vara glad mitt i eländet också?!

Du har helt rätt, och vi måste styra upp delaktigheten också.
Det finns risk att jag återkommer framöver

Tack så länge!

Jag botaniserar bland favvo-trådarna på temat.
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011