3-åring börjat vakna och skrika hysteriskt på natten

[eddie08]

Hej,
Kurade min älskade Eddie 8 månader gammal.. När vi väl bestämt oss tog det tre dagar så sov han enligt modellen men utan buffande då jag har en whiplesh. Ca ett år senare började han skrika hysteriskt på natten och vi trötta tog honom till vår säng vilket resulterade i en till kurning efter ca en månad! Tog nog bara två dagar denna gång då han förstod vad som var på gång!
Nu har vi svacka nr3 nu är han snart 3 år, har dagtid en ganska stor trots som kommer veckovis. En vecka ängel, en vecka galet arg!
Eddie har nu i en veckas tid vaknat nästa varje natt, skriker helt hysterist, kan oftast inte säga vad det är, men ibland låter det som han haft mardrömmar, säger att han ser nån i rummet, att han blivit påkörd av en traktor osv. Säger att han är rädd och inte vill sova i mörkret. Det har dock hyfsat funkat med att på natten lämna dörren på gjänt med svagt ljus utanför. Har tagit minst en halvtimme att få honom lugn, igår tog det 2,5h.
Dessutom kom han igår på att han kan kliva ur sängen vilket han gjorde 20 gånger. Samtidigt som han skriker hysteriskt. Jag satt utanför och ramsade och ledde tillbaka honom alla gånger.. Efter så lång tid är man helt slut och till slut röt jag åt honom högt(hade försökt pratat med honom innan) att nu var det bara att sova för jag orkar inte mer ( känner sig inte så bra idag) Å då klev han faktiskt inte upp igen..
Tog väl en timme av dåligt samvete till innan jag kunde somna..

Vi har haft det så fantastiskt med läggningen och han har sovit 12h/natt och varit en pigg kille med pigga föräldrar.. Allt tack vare kurningen tidigare.

Hjälp.. Men min nacke vet ja inte hur många lyft i sängen till ja klarar.. Eller denna sömnbrist för alla tre i familjen..

Mvh Malin

[allakantralla]

Hej!

Jag har inga direkta råd att ge, ville bara hoppa in och peppa och säga att du inte behöver ha dåligt samvete för att du röt. Det är väl bra att eddie har en mamma som är en Människa och inte en robot?? En mamma som har sina egna känslor och kan uttrycka dem. Bra för honom, tänker jag!

Det var bara det.

kram kram

[eddie08]

Ja det fortsätter i samma stil..
jag håller på att gå sönder.. Gråter mig till sömns..
Läggning går fortfarande bra som det gjort efter kurningen.
Men det här är INTE samma sak..
Han vaknar allt mella tio och ett.. Är lite förkyld så vaknar oftast av att han hosta eller är lite tät.
Blir direkt jättearg och vi går in som vi alltid gjort och lägger om honom och ramsar på vägen ur. Där brukar det vara bra!
Men nu så blir han galen och kliver ur sängen och skriker.. Vi (den som stigit upp) leder tillbaka honom å ramsar ut..
Han slutar aldrig skrika... Lägger sig inte ner utan kliverdirekt ur igen.. Så kan det hålla på hur länge som helst och han skriker bara mer å mer.. Vi förklarar att det är natt och då ska man sova i sin sköna säng osv..
Så håller det på tills man själv är så förtvivlad och blir arg.. skäms över hur man beter sig! Vi har prövat att gå själva och lägga oss men då står han vid sängkanten och skriker. Vi vill absolut inte att han ska sova hos oss då ingen av oss tre sover då.. Så två kvällar har han hamnat på soffan, en gång själv en gång me pappan då han aldrig slutade skrika..
Ja blir galen..

På dagen är han trotsig men även kramig och pussig.. Går i vågor och då är det väl som det ska!

Tack för orden att man få vara arg.. Men inge kul å ha dåligt samvete innan man somnar..

[miniz]

Hej!

Har du Barnaboken?
Läs trotskapitlet sà fàr du direkt nàgra ràd hur hantera trotsen.
Läs ocksà Nàgot om personligheten; om den starke stàr det att han behöver rent och rakt motstànd att man fàr tala till honom i stora bokstäver, dà blir han nöjd. Han vill ha ett svar, inte duttande om att sängen är skön osv. Hellre att du ryter till ocksà säger NU ÄR DET NATT ocksà ramsan pà det, ocksà med bestämda och stora bokstäver. Kanske är det det han söker.
Läs i Barnaboken sà hittar ni ert sätt.

Det är bättre att bli kontrollerad "arg" än att tappa kontrollen och bli arg pà riktigt. Man är sà mycket sakligare när man inte är arg.

Under favoriter pà barnafostran finns mànga fina trotstràdar.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Kram.

[allakantralla]

Hej igen!

Det låter ju skitjobbigt såklart, men försök att ställa dig lite utanför dig själv och se det hela utifrån. När du märker att du blir sådär uppjagad, och förmodligen vet du eller känner på dig det innan, be pappan ta hand om det.

När du sedan lugnat ner dig själv (och det finns massor av tekniker för att göra det, jag kan ge dig tips om du behöver), fundera över vad han egentligen undrar över. Om han nu har en "stark" personlighet, behöver han förmodligen rejält konkret och tydliga svar på dessa frågor, i både ord och handling.

Försök att först formulera dessa svar för dig själv, på ett neutralt men starkt och tydligt vis. Hans behov handlar förmodligen om att han behöver just dessa svar, och det är bara du och pappan som kan ge dessa, inte vi som sitter här.

Och ffa, ha inte dåligt samvete, iaf inte om du svarar nej på frågor om du ger honom mat, tak över huvudet, och vanligtvis är en person som han kan lita på och som han kan dela sitt liv med. Du kommer att komma igenom detta, och jag förstår att du har det jobbigt just nu. Fortsätter gärna bolla, det är bara att hojta.

kram

[allakantralla]

Hej!

Har du Barnaboken?
Läs trotskapitlet sà fàr du direkt nàgra ràd hur hantera trotsen.
Läs ocksà Nàgot om personligheten; om den starke stàr det att han behöver rent och rakt motstànd att man fàr tala till honom i stora bokstäver, dà blir han nöjd. Han vill ha ett svar, inte duttande om att sängen är skön osv. Hellre att du ryter till ocksà säger NU ÄR DET NATT ocksà ramsan pà det, ocksà med bestämda och stora bokstäver. Kanske är det det han söker.
Läs i Barnaboken sà hittar ni ert sätt.

Det är bättre att bli kontrollerad "arg" än att tappa kontrollen och bli arg pà riktigt. Man är sà mycket sakligare när man inte är arg.

Under favoriter pà barnafostran finns mànga fina trotstràdar.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Kram.

Oj, missade att miniz hade gett liknande svar...

[eddie08]

Ja det kanske låter som vi inte varit bestämda men det är bara första gången vi går in som vi försökt att inte jaga upp honom. Särskilt då det funkat så länge! Och så tar det en stund att få i honom hostmedecin och nässprey nu när han är förkyld!
Men sen har vi varit jättebestämda.. Men då efter en timmes in å ut ur (flera timmar ibland beroende på hur mycket man orkar) sängen så har man ibland brytit ihop.
Inatt vaknade han vid fyra å samma visa.. Förstår faktiskt inte hur vi ska bryta det. Han lyssnar helt enkelt inte på oss..
Sen dagen efter säger han: Mamma man ska inte gråta på natten, då ska man sova! Osv. Upprepar allt vi sagt!!
Men på natten är det som bortblåst!

Finns ingen som faktiskt haft det likadant och hittat en lösning. Fatta hur många gånger man hinner kliva ur sängen på en timme..
Har läst om trotsen men hittar inget om barn som klättrar ur, det är ju lätt å vara bestämd om han är i sängen men att sitta som nån sorts vakt funkar uppenbarligen inte.. En bestämd ramsa ignoreras oxå!

Ja det känns rätt hopplöst nu!
Vi får väl nöja oss med de två underbara sov-år vi haft tack vare kurningen..
Och hoppas att det är en fas...

[allakantralla]

Hej!

Jag förstår att det är besvärligt för er, att plötsligt behöva hålla på att greja flera gånger i timmen natten igenom kan tära på vem som helst.

MEN: Det är en vecka (drygt) det har varit såhär. Jag tror ni får fortsätta och fortsätta på samma enträgna vis, natt efter natt, tills polletten trillat ner. Försök att hitta något sätt att stålsätta er, vara konsekventa och ge samma svar på hans frågor hur många gånger han än frågar.

Jag funderar lite på vad det är som gör dig så ledsen och förtvivlad? Jag vet ju vad JAG hade blivit ledsen och förtvivlad av (och blir, när min egen son håller på sådär), men vad är det när det gäller DIG? Jag tror att det är en nyckel för dig att förstå det, för att slippa känna dig så frustrerad och dålig. För du ÄR inte dålig, du gör ju så gott du kan.

Kram

[eddie08]

Ja kanske det ger sig till slut..
Problemet är väl att vi efter några timmar gett upp och han har fått sova me pappa på soffan...
Jag klarar rent fysiskt inte av att he tillbaka honom i sängen så många gånger.. Får peppa sambon att ta den biten.. Fast vet inte om han klarar det heller i flera timmar..
Han blir ju helt galen när man lägger tillbax honom..

Ikväll är den första gången han även inte vill somna..
Han steg upp 6 ggr sen har han legat och grinat (kl är nu 19.55) och gör det än och vi ramsar idoget..
Den här biten är jobbig men det klarar jag av.. Det har jag gjort förr..

Jag blir ledsen för att jag blir så arg efter ett tag och att det inte känns som han blir trygg när man sjuttielva ggr lyfter tillbaks ett skrikande kastande barn i sin säng.. Samtidigt känns det inte bra att han inte får sova sina timmar och är så trött på dan!!

Tack för fina ord.. Kanske det går..

[eddie08]

20.30 skriker ännu.. Nu mer hysteriskt!!
Börjat kliva ur sängen igen... minst 10 ggr nu...
Är det säkert att man kan va såhär ledsen och inte få några men..
Börjar kännas utom kontroll igen..
Vi biter ihop men såhär känns det: skit skit skit!!!!

[eddie08]

Sitter än en gång och lyssnar till min sons skrik!
Vi ramsar å ramsar..
Igår tog det 45 min och 16 tillbaka läggningar..
Vaknade igen 4.30 och grinade till 6.10.. Otaliga gånger tillbaka läggning.. Vi klarade av att hålla ut men har alla tre varit sååå trötta idag!!
Verkar som det helt enkelt bara är att härda ut... Jobbigt!!

[TorsMamma]

Hej, jag förstår att det är jobbigt. MEN en 3-åring är ju till viss del resonabel.

Här tycker jag ni skall ta typ 15 min innan skrattet till gonattet och förbereda på VAD som skall gälla från och med nu och i all framtid. Tjata om det varje kväll. Först skrattar vi massor, sen skall du ligga i din säng och stanna där. typ.

Min son är 4 och vi har haft spring i massor sen han slutade sova i egen säng. Det går lite i perioder för oss också. MEN konsensus är att de där 3+7 dagarna när man kurar barn under 1 år är betydligt längre på barn i 3-års åldern. Har man dessutom spenderat tid på att krångla till det hela och förvirra så kommer det ta MYCKET TID OCH TÅLAMOD! Så ge inte upp, ha målet i sikte och jobba sakta mot målet. Det kommer att gå.

Inför gärna en väckarklocka som står utanför rummet och säg att nrä klockan ringer är det morgon DÅ skall dagen börja.

Så låt som en upphakad skiva om att man stannar i sängen och sover gott. Be barnet upprepa vad du sagt så du vet att det börjar gå in. Lägg med mycket SKRATT och skoj.

HÅLL UT! Pepping, pepping!

[eddie08]

Tack för pepp.. Ja till viss del resonabel men är inne i en riktigt extremt trotsperiod även på dan,,
Rolig som han är säger han på morgonen och dan flera gånger att man inte ska grina på natten,,, det är inte roligt!! Osv.. så han vet vad som gäller.. Måste väl bara trotsa... Ja mena han är ju så trött ögonen står i kors..
Nu funkar morgnarna hittils men slutar det funka ska vi pröva med klockan!!
Skönt att höra nån som löst det!!

Kom på en lustig grej igår.. Vi kurade honom 8 mån gammal... okt 2008, bakslag nov 2009, bakslag nov 2010.. Samma tid varje år.. haha

[TorsMamma]

Kom på en lustig grej igår.. Vi kurade honom 8 mån gammal... okt 2008, bakslag nov 2009, bakslag nov 2010.. Samma tid varje år.. haha

Jag säger bara...

Tänk INTE på en rosa elefant!

Se INTE barn som hoppar i soffan!


Vad såg du?????


Nu, ser du barn som sitter i soffan.

Case closed. 8)

[Vistamar]

Jag lider verkligen med er, vi har också en jobbig period nu så jag vet hur det kan vara. Vår son är 2år och 4 månader och han har också haft en krånglig period med att han vaknar vissa nätter och skriker/ hoppar ur sängen. Vid läggdags så hoppar han också ur sängen och ställer sig vid dörren och ropar/ låtsas gråter.
Vi har varit konsekventa och inte tagit honom till något annat rum, en gång har jag sovit i hans säng då jag var för trött för att hålla på...
Som tröst till dig så har det blivit mycket bättre för oss nu även om det tagit ett antal veckor, nu hoppar han ur sängen ca 3 ggr vid läggning och gråter inte. När han vaknar på natten så tror jag att han ibland har växt/träningsverk, så jag har idag gett honom alvedon innan läggning för att se om det blir bättre. De berättade på dagis att han hade klättrat massor i en snöhög så det är inte så konstigt om han skulle känna av det.
Vi har nu planerat att köpa en väckarklocka för att han lättare ska förstå när det är morgon och inte behöva fråga.

Lycka till och ge inte upp även om det känns helt hopplöst, det kommer att bli bättre bara ni är konsekventa! Kram