Det yttre trycket

[Kalaskakan]

Nu måste jag ventilera, för jag blir nästan galen nu - och ledsen så ledsen.

En kort sammanfattning behövs dock...
Smulan är en dam av sin klass, en otrolig viljestark liten 16-månaders tjej som gör sig hörd. Ni som har följt mig har kanske greppat att det har varit mycket skrik, frågor osv osv. Det har varit en tuff period som nu, känner jag, börjar nå sin kulmen då mina känslor av otillräcklighet gör sig kända och jag kan tycka att Klimp inte får den uppmärksamheten _jag_ vill kunna ge.

Hur som, jag slog slag i saken och kopplade in BVC, för att få fler inputs om hur jag kan handskas med situationen av "fortfarande (mycket) skrik hemma" från Smulans del. Jag har under hela hennes liv läst på, haft taktiker, följt Lillbruden - det mesta man kan göra. Jag är HELT med på noterna att det är sån hon är, det är hennes grej, hon KOMMER att växa ifrån det osv osv.
Skriken, ljudet dock, börjar ta ut sin rätt på mig, jag känner mig ganska nere och är väldigt känslig för höga skrik, höga plötsliga ljud och allt det. Det är ändå 16 månader av det ljudet

Till saken då; jag har alltså ventilerat detta med 2 vänner, med BVC-psykologen (som ringde upp igår) och med svärmor. Och vet ni vad deras lösning är?
-Jo, sätt barnen på dagis!

Jag blir så ledsen, jag blir arg och upprörd
VARFÖR och VAD skulle bli bättre av att jag satte barnen på dagis? Vem där skulle orka/hinna bemöta Smulan och alla hennes frågor så som barngrupperna ser ut idag? VAD skulle bli bättre hemma av att jag satte Klimp på dagis?
Jag fattar inte. Är jag helt blind?

Jag börjar nu erfara ett större och större tryck från dem omkring mig och stundtals känner jag bara att jag inte pallar höra på tjatet, jag orkar inte försvara mitt val, jag orkar inte bemöta folks "Huh, vaddå, ska du vara hemma för alltid? Har du inget jobb? Men näääär ska barnen få träffa andra barn? De ÄR ju hemma ALLDELES för mycket med dig. Men är ni BARA hemma?"
Förstår ni?

Så, jag vräker mig ur allt här och ja, jag efterlyser ett par klappar på axeln som säger "Du Kalas, lyssna inte på dem, du gör rätt. Kämpa på, ha dina barn hemma och skit i vad etablissemanget säger", eftersom ingen - förutom maken - tycks stödja mig i vårt val.

Kära vänner, jag är så trött och så ledsen!
Hur gör ni andra, hur orkar ni stå pall för trycket?

Tack och kram!

[ab73]

Så, jag vräker mig ur allt här och ja, jag efterlyser ett par klappar på axeln som säger "Du Kalas, lyssna inte på dem, du gör rätt. Kämpa på, ha dina barn hemma och skit i vad etablissemanget säger", eftersom ingen - förutom maken - tycks stödja mig i vårt val.

Här kommer klappen

Du tänker, känner och gör rätt !!

Men jag funderar över om du själv skulle behöva lite avlastning just nu. Bara för att din själ ska hinna ikapp och du ska kunna komma igen med full styrka.

Har du nån möjlighet till det tror du. Nån som kunde ta nån timma här och där så du kan få göra det DU vill. Shoppa, virka ,läsa,sova... det vet du själv bäst.

Kram !

[Ewa]

Ja, jag ska inte ens ge mig in i diskussionen. Jag orkar numer inte längre vara det minsta diplomatisk över hela arrangemanget med den uppdelning av syskon som blivit så gängse. Jag tycker det är åt helvete och borde vara förbjudet. Så fick jag det sagt. Och just denna dag är jag förstås extra upprörd eftersom sossarna tror att det är genom att erbjuda MER tid borta från varandra som de ska vinna valet. Ur led är den här världen.

Ville mest skriva för att jag undrade lite över det här:

Smulan är en dam av sin klass, en otrolig viljestark liten 16-månaders tjej som gör sig hörd. Ni som har följt mig har kanske greppat att det har varit mycket skrik, frågor osv osv.

Jag har uppenbarligen inte följt dig, för det har jag missat. Kan du inte vägleda mig till vart du skrivit om det får vi se om jag har något klokt att bidra med där, eftersom jag har en dam med goda röstresurser jag också. Och har mina sätt att bemöta och handskas med det. Kanske det kan fungera för dig också.

Kram och klapp på axeln

[kattklo]

Hej Kalas!
Jag har också en dam som alltid varit dramaqueen och som hörs etc etc. Undra vem hon har ärvt det i från... 8)
I dag satte jag en livsfarlig sekatör i händerna på henne när jag inte orkade lyssna på henne mer och bad henne gå ut och klippa syrenerna. Vilken förskola förstår min fyraåring som jag gör? Anförtror henne med tuffa utmaningar? Möter hennes behov så hon inte blir den skrikiga, jobbiga?
Jag är nöjd med mig själv, hennes halvtimme av redigt trädgårdsjobb- kittlande farligt- ändrade förutsättningarna för hela vår dag tillsammans.

Och hon går 15 timmar i veckan på förskola, men av helt andra "skäl" än hennes temperament. Och där är hon ganska försiktig, en god kamrat, lite blyg och mycket anpassningsbar. Det är inte alls så att hon "rusar" av sig och kommer hem som en pysseltjej!
Föräldrar som tycker att aktiva barn ska sättas på förskola måste ju få ett sånt resultat för att barnen går så jäkla långa dagar att ungarna är helt slut på kvällarna (framför TV:n... skönt! ). Fördom fördom, sorry för den.
Men nej, inte tror jag att förskolan ändrar på någonting för er del. Inte till det bättre i alla fall.

När tvivlarna runt om kring oss undrade varför K skulle vara över tre år före hon började på dagis brukade jag bland annat säga (till aktiveringsivrarna)
- vem kan aktivera henne som mig? Baka, det gör dom en gång i månaden på hennes förskola, men hemma gör hon det flera gånger i veckan. För att det är nödvändigt! Etc osv.
Och alla som undrar när vår tvååring ska börja till dom säger jag bara:
- Nej honom släpper jag inte. Honom vill jag ha för mig själv!

[cissii]

Den lilla på dagis!!? Det är ju insane. Vi får ta ett snack du och jag, om vi kan hjälpa varandra på något sätt. Rent praktiskt.

[Kalaskakan]

ab73
Jo, visst ligger en del av "lösningen" just nu att jag fick avlastning, iom. att the issue mer ligger hos mig än hos Smulan. Jag tar många djupa andetag på den planen tills maken kommer hem om ca 2 veckor. Det är makalöst ljuvligt att vara hemma och likaså rätt så energikrävande, för att ligga på topp (vissa dagar bara mittemellan) och orka bemöta på bästa vis. Jag snor mig lite egentid den dagen i veckan jag jobbar, men jag är heeelt med på vad/hur du menar

Ewa
JA, det är åt h-e, det kan nästa inte bli mer åt h-e faktiskt. Jag blir skrämd av hur ingrott, hur starkt intryckt det är i allmänheten att (små)barn SKALL vara på dagis. Vi som är hemma ses nästan som några lepratyper kan jag uppleva det. Och hur gick det till, hur kunde det bli så snett? Ur led är världen, så sant så sant
Jag gör som så att jag startar en tråd om Smulan inne på Barnafostran, för jag blir så GLAD förstår du, över att veta att Smulan (nog) inte är en av egen sort, jag har känt mig ensam så länge. Tråd kommer snart och jag tar tacksamt emot dina tips

kattklo Det är ju det jag säger! Du skulle bara ha sett blickarna jag fick på jobbet när jag berättade att Klimp får vara med och stryka med mig. En av arb.kamraterna såg ut att vilja ringa soc.
Smulan är sedan länge in charge av alla lådor här hemma, herreud, bara en sådan sak.. Sekatören fick Klimp vara in charge av i våras då syrenhäcken ansades, hur ofta sker det på dagis? Att de ges _ansvaret_? Fördomar, javisst här också, jag sticker inte under stol med det.
Kamraten var så glad då hennes barn en dag kom hem och hade lärt sig "höger" och "vänster"; jag kunde inte med att kontra att det har Klimp kunnat länge. Det är en underdrift att tro så lite om sig själv och tro att man som hemmamamma inte kan lära sitt barn sådana saker. Nej, vi har inte minigympa här hemma men nog tusan har vi en repstege hängandes från taket i vårt vardagsrum.
Jag anses vara en egoist när jag säger att jag älskar att ha Klimp hemma, att jag behöver hans hjälp och att _mina_ dagar vore eländigt långa utan honom hemma med oss. Egoist liksom... må så vara, då är jag det då!

cissii
Ja det vore (och här vill jag skriva ett fult ord) insane att sätta henne där. Hon skulle gå sönder, hon visar tydligt att hon inte är redo. Jag förstår inte varför det bara är maken och jag som ser det. Eller vänta, det kanske beror på att _vi_ ser det, emedan alla andra varken ser eller orkar höra och än mindre tro oss
Men ja, låt oss ta ett snack

Och hörni, TACK av hela mitt hjärta för era inlägg och klappar på axeln Ni är ta mig tusan de enda som förstår vårt val, förstår ni det?

[Luvisen]

Här kommer också klappar! Klapp, klapp, klapp. En GOD mor är du som tar hand om dina småttingar!

Jag möter sånt snack med:
1) Jag tänker inte låta staten fostra mina barn
2) Barn finns här och var, DET går ju ALLTID att ordna
3) Du menar jag ska lämna bort barnet? Varför skulle jag göra det, jag som verkligen önskat honom!
4) Vi mår bra av att vara tillsammans, det är jättehärligt.

Osv osv...

Sätt på dig förklädnad av gås och låt allt bara rinna av. Lite såhär önskar jag att du ser ut när du utsätts för "snacket" : :-s , därefter känna vid örat med kommentaren: Jag måste ha en vaxpropp och genast forts ta hand om dina barn. Du HÖR inte vad som sägs.

Du vet, det finns en massa RIKTIGT bra argument varför de små SKA vara hemma men det är inte det som de här eftersöker. De vill inte veta varför du gör si eller så. De vill bara att allt ska vara familjärt. Eller som det ofta sägs: Normalt (rys...!)- dvs något vanligt förekommande. Men om det är bra eller inte spelar ingen roll.

Massa värme/Luvisen

[annawahlgren]

Blir alldeles varm om hjärtat när jag läser den här tråden. På något sällsamt vis ger den liksom föräldraforumet och mina ursprungsförhoppningar kring hur det skulle fungera och bli - ett ansikte. Ett så underbart konstruktivt, vackert och kärleksfullt ansikte :-({|=

TACK för det, ni kära alla O:) O:)

DU ÄR INTE ENSAM, skulle detta föräldraforum visa - bland annat :thumbsup:

Ensam är du INTE, Kalaskakan Inte ens bland förskollärarna:

http://www.annawahlgren.com/forum/searc ... =egosearch

[Kalaskakan]

Luvisen
jag ligger här och skrattar åt föreställningen om hur du vill att jag skall se ut. Så sant, jag borde ta på mig den skruden, jag har å det senaste bara inte orkat för de andra har hunnit före mig, Gåsaskruden är deras som inte lyssnar på mig. Och då är jag jätte försiktig, jag "förkunnar" inte det _jag_ tror på, jag respekterar deras val, och ändå trampar de över mig. Jag har kommit att bli så trött, ja du förstår. Men I shall do my best dearest, och ta mig skruden och en del vax i öronen och motfråga om de själva trivs med att staten tar hand om deras barn 8)

Anna
Tack själv du, för innan jag hittade hit hörde jag dit, dit de hårt inpräntande runt om mig ännu befinner sig. ...och då hade jag inte SETT mina barn, och då hade mina barn varit på dagis, och då hade det... ja, du vet hur det hade varit då

-Och här kommer till Kattklo mä' !

[Luvisen]

:thumbsup:

Klart du blir Tröttis när de inte respekterar dina val tillbaka. Skickar lite mer klappar. Klapp, klapp.

/Luvisen

[helamig]

Hej Kalaskakan!

Jag känner med dig. Och känner igen det du skriver. Det är olika lätt olika perioder att hålla andras kommentarer ifrån sig. Jag tycker världen stundom är helt sjuk. Folk har så mycket åsikter om ditten och datten. Man ska göra si och man ska göra så. Det finns ju ingen ände på vad folk tycker och tänker. Och det kommer dom alltid att göra. Ni gör rätt. Låt inget få er att tveka. Jag ryser när jag läser om ökat antal barn på dagis, inget centrum att utgå ifrån mm. Tänk va många det finns som önskar så att dom kunde vara i er situation så att dom kunde vara hemma längre med sina barn.

Lyssna inte på dom runtomkring som inte stödjer ert val. Ni vet bäst vad som är bäst för er. Sen tror jag också att dom har inget annat att komma med. Har inga andra råd att ge än dagis. Att inte fler tänker själva går över mitt förstånd. Så inmatade med så här har vi alltid gjort mm.

Ibland när jag låter min dotter göra "ovanliga" saker (smaka på sand) som inte riktigt ingår i hur andra gör. Och jag tycker folk tittar konstigt tänker jag att så mycket konstigt som folk håller på med (inte låter sina barn sova tex.) och ingen reagerar på det för det är "normalt" då blir jag arg.
Kan du hitta ilskan i dig? Där du känner att dom ska ge fan i hur ni väljer att leva ert liv?

[Nancy]

Du vet, det finns en massa RIKTIGT bra argument varför de små SKA vara hemma men det är inte det som de här eftersöker. De vill inte veta varför du gör si eller så. De vill bara att allt ska vara familjärt. Eller som det ofta sägs: Normalt (rys...!)- dvs något vanligt förekommande. Men om det är bra eller inte spelar ingen roll.

Det här är bra skrivet av Luvisen. Hon sätter ord på en känsla jag haft flera gånger men inte fått fatt på. Att de som kritiserar egentligen vill ha bekräftelse på att det är bra för deras egna barn eller barnbarn att vara på dagis.

Jag går inte runt och kritiserar andra för deras val utan litar på att de gör så gott de kan. Jag får inte alltid samma förtroende tillbaks men det har blivit bättre de senaste åren.

Kramar och pepp från Nancy

[Kalaskakan]

Helamig Ja, tänk vad många som egentligen hade velat ha det som vi Och ha så f*bannat mycket åsikter och som väljer att blunda för sina egna val och hur det egentligen ser ut på x-antal förskolor runt om i landet.
Du satte fingret på det, deras lösning, deras bästa råd är dagis, för så har de väl kanske också haft inte vet jag. Tanken är god men blir ack så fel.

Jo du, du kan skriva upp att jag känner en ilska bubbla. Den bubblar ta mig tusan farligt mycket, på gränsen till att jag gör mig osams med folk om jag nu för stunden skulle ge dem svar på tal. Jag skall lugna mig lite, läka lite mer sen kommer mina vassa svar att få dem att ge mig pip tillbaka.
Tack för ditt fina inlägg Den ger mig energi!

Nancy Men visst är det också som Luvisen skriver! Folk vill ha bekräftelse på att det de gör/har gjort är rätt. Det retar ändå skrället ur mig när de knallar över oss för att få det Men som sagt, i sinom tid kommer jag att orka sluta vara deras sopkorg.
Tills dess hang'ar jag mig up här, där alla förstår! -Samt vid våra goda grannar här hemma, båda paren har tittat storögt på mig när jag har berättat om vårt val och svarat "Det skall ni ha en eloge för!" Kändes stort får jag erkänna

Kram på dig du fina

[helamig]

Javisst är det oerhört irriterande och provocerande när det verkar som om människor tror att man inte kan ta hand om sina barn eller inte litar på att man kan ta beslut som är genomtänkta och bra bara för att man inte gör som gemene man. Inte litar på en helt enkelt.

[Luvisen]

Det riktigt hiskliga finner jag är att de inte bara söker bekräftelse för sin egna val- det går mer på djupet om ni förstår vad jag menar. De söker tryggheten i likformigheten. Att barnen inte går på dagis gör att deras bild rubbas, deras trygghet står på spel. Det är upprörande helt enkelt. Här finns de människor som gör annorlunda, hua vad läskigt! Förstår ni vad jag menar?
Våga fostra ditt barn! Vill jag säga. Fast det gör jag inte. Jag ramsar dem mera. Då slipper jag bli sophink.

Kolla in detta samtal jag hade med min syster. Hon vill bestämma allt över mig så jag brukar få en klump i magen när jag måste prata med henne. Jag går mkt i försvar när jag ska tala med henne och sylta in mig i div långa förklaringar. Men nu blev det så här :

-Hej! Hur är läget?
-Hej! Hur är det själv?
-Ska inte du börja jobba snart?
-Näe, jag har faktiskt inget planerat ännu. Jag tar hand om min son.
-Men du måste väl jobba?
-Nej, faktiskt inte. Det finns ju vårdnadsbidrag nu så det tänker jag nyttja. Stanna hemma med min son. Han är ju så himla söt!
-Ja, det tror jag säkert han är...
-Ja! Jättego! Verkligen roligt att hänga med honom. Vi gillar verkligen att hänga ihop! (detta menar jag så jag trycker extra mkt glädje i det, det kan ingen snacka emot...)
-Men ska han inte gå på dagis lite grann i alla fall. Typ några timmar bara?
-Nej.
-Jaha...(stor förvåning, nästan förundran...)
-Hur mår dina älsklingar?
-Jag känner mig så trött nu. Kan vi prata ngn annan dag?
-Javisst. Ring när du orkar. Är det ngt fel?
-Näe. Jobbig resa, en av barnen spydde och sen är det en del gnäll...
-Så du fick ägna dig åt lite damage-control alltså?
-Hmmm... Vi hörs.
-Det gör vi. Sov så gotti gotti nu!

Ha!- Säger jag bara! Inga förklaringar bara ett Självklart - Nej. Är allt som behövs 8)

Kram på er! /Luvisen