
God fortsattning :santa:
LisaKalle skrev:vet inte hur man gör för att fortsätta sin tråd och få den att bli läst om ni förstår..
Man bara fortsatter skriva ("besvara"). Da aker ttraden med det nya inlagget upp pa sidan till hogsta aktualitet
LisaKalle skrev:--- så började han vända sig till rygg och därifrån inte kunna komma till ro. Jag gick in snabbt och vände honom utan att ramsa
Det var bara det lilla misstaget du gjorde: att inte ramsa efterat. Den betryggande, glada, bekraftande ramsan, i tonen "allt ar inte bara i sin ordning, allt ar TOPPEN!" - ska ha sista ordet efter varje ingripande overhuvudtaget.
LisaKalle skrev:nu är han vaken ca 2 timmar per natt där min man eller jag är inne ofta och försöker hålla honom på mage. Han kan verkligen inte somna på rygg men ändå vänder han sig hela tiden. Han fattar nog inte det själv ---
Nej, det fattar han verkligen inte. Han MASTE vanda sig darfor att han ar programmerad att rora sig (framat). Han vaknar av att han ligger pa rygg och har ingen aning om hur det har gatt till

Mycket storande
Er trafik slapper in en massa orosvargar och ger honom INTE betryggande svar pa sina egna oroliga fragor. "Ar detta farligt och fel? Kommer vargen och tar mig nu?" Han behover ert betryggande lugnande for att vaga sova vidare. I stallet bekraftar ni och forstarker hans oro

Sa droj aldrig kvar darinne
LisaKalle skrev:Nu blir det dessutom en del solfjäder...
Behovs inte alls. Tank UT, inte in. Ta honom i lilla handen eller underarmen bara och dra over honom snabbt. Ga ut med ramsan, glad, hog och fin. Nar han sovit i tio minuter (inte tjugo) kan ni svischa in och lagga honom ratt, lagga over honom om det behovs och kolla laget, snabbt och tyst, utan att han marker det. Da stor ni honom inte.
LisaKalle skrev:Det känns som att vi har tappat bort oss helt.
Inte da! Alls inte

Las och begrunda ovanstaende. Sluta trafikera och ova upp ramsan till fullandning, sa ar ni snart pa banan igen. Allting med sma barn tar tre dagar - bara
Lagg honom ocksa ofta pa rygg pa dagen, pa golvet, och hjalp honom latt over, nar han klagar (han ska ju krypa - rora sig FRAMAT), sa tror han snart att han gjort det sjalv. Och KAN det! Aven i sangen da snart.
LisaKalle skrev:Vi har aldrig tagit upp honom i alla fall men det gör ont i hjärtat att höra honom skrika så mycket...
Viktigare an hur det kanns i hjartat for dig och er ar hur det kanns i hjartat for honom. Sa befria honom fran denna forfarliga oro! Attityden, som ni far anvandning fòr hela hans uppvaxt igenom, ska vara: "Ja alskling, jag forstar hur det kanns, det dar ar inte sarskilt roligt

Men DET AR INTE FARLIGT ELLER FEL. Det blir bra, tro mig

For du KAN

"
Mer fortroende for lilla barnet, alltsa (och for er sjalva). Skjut orosvargarna
O:)
