Jag har ett standardmetodsbarn (2003), och ett kurat barn (2006).
Lilltjejen kurades tidigt för att hon aldrig kom till ro på rygg.... Men hon har alltid haft en väldigt skör sömn. Hon sov enligt schema till dryga ett, när hon började på dagis etc.
Hon har alltid varit super-super lättväckt, både som spädbarn och som nu 3,5. Det räcker oftast att man gläntar på dörren till hennes rum så verkar hon varkna av närvaron eller det ev vinddraget?
(Hennes storasyster han alltid sovit djup djupt och väcks inte av nåt. )
Lillan har alltid vara mycket gnällig och missnöjd. När hon var 1,5 slutade vi med laktos, alltså helt laktosfritt, och hon blev piggare och gladare, men jag var fortfarande övertygad om att något annat också fortf felade för henne. När hon var 2,5 slutade vi med mjölkprotein efter tips från annan med samma bekymmer (och vars barn, precis som mitt inte hade jollrat som bäbis, bara gnällt!) och hon blev ännu piggare och gladare, börajde prata och sjunga, och fick glada ögon, inom en vecka(!) - och även sove en timme kortare varje natt. Så det var ju tydligt att hon inte mådde bra av mjölk,
MEN
Hon sover fortf för lite, och är faktiskt supergnällig fortf (trots att det är bättre än förut) och ibland så "råkar" hon sova 2 h extra (detta händer kanske 1 gång/månad eller mera sällan), och är som ett annat barn då! pigg och glad och trevlig och t o m är pigg när vi hämtar henne från dagis!? Suck.
Hon sover, jag vågar knappt säga det, men 9.0 - 10,5 h /natt.
Ibland slocknar hon på väg från dagis (en resa som tar 4 min), och hon får sova minst 45 min då för att ens kunna gå och väcka. Sen är hon så j-lva arg när hon vaknar och skriker och gormar i 1-2 timmar. (det enda som kan funka då som humörhöjare är att locka med något, typ godis, men det kan vi ju inte göra) Sedan har hon svårt att somna på kvällen(när hon tjuv-sovit middag). Och ju senare hon somnar, ju tidigare vaknar hon. "Sovmorgon" för oss är till 6. I morse vaknade hon 5.20, och får då komma in till oss. (allt annat känns hemskt, och hon skulle bli tokig om hon inte fick komma.) Sedan ligger hon som en elvisp i vår säng till vi ger upp och kliver upp. (väckaren ringer för oss 6) Ibland sover hon ju till 6 också förstås, men på det stora hela så känns det som om hon alltid är trött, och pga av att hon sover så lätt, pratar/låter i sömnen rätt ofta, så undrar jag om hon någonsin kommer ner i djupsömn? Kan det var så? Och vad göråt det?
Jag mår så dåligt för hennes skull. Hon är dessutom super-mammig, vilket gör att jag känner det lite som om det blir mitt ansvar att få henne på bättre humör?
Tilläggas bör att hon fortf alltid somnar själv.
HJÄLP!
Kram!
Ingen annan än ni själva kan ta ansvar för att se till att hon får de 12 timmar hon så innerligt väl behöver - och är värd. För vem vill gå omkring och vara så trött så man gnäller sig fram i tillvaron. När den ska njutas i vild fart. Kur med införande av nya rutiner som innebär att man sover i sin egen säng tills väckarklockan ringer och det är morgon skulle jag förorda. Vilket kommer kräva att ni håller er på pass några dagar och är där när hon vaknar till och vill nattvandra, för att leda tillbaka och sedan ramsning ända tills glada morgonen. Så här stora raringar kan man dessutom gå igenom med in, visa och gå igenom hur det fungerar från och med nu, så att det hunnit landa en smula i henne också.
.