
Välkommen är du
byron skrev:Har talat lite med min man och han är orolig att sonen kommer börja vakna tidigare om morgonen om vi börjar lägga honom tidigare.

Din man har fel där. Det förhåller sig faktiskt precis tvärtom.
byron skrev:Det har gått 4 månader sen vi började kuren och han har sovit endast 5 (!!) 11-timmarsnätter. --- Vi har haft och har verkligen rätt attityd till det här
Jag är inte så säker på det, tyvärr

Man "kurar" inte i fyra månader. Det vill jag inte att du ska gå omkring och tro (och säga)

Här talar prestigen, som du förstår

Jag ser min Sova hela natten-kur som svårt misstolkad, för att inte säga missbrukad

i det här fallet.
Vad ni har är en liten pojke som sover 10 - 10,5 timmar natt. Det är vackert så, kan man tycka - jag antar att ni bestämde er för att kura eftersom han sov betydligt sämre än så för fyra månader sedan, med förmodligen flera uppvak under natten, som ni ville komma till rätta med. Och ni nådde långt och gjorde ett vackert arbete, men ni fullföljde det inte. Ni gjorde det klassiska misstaget att tro att kuren liksom skulle jobba vidare av sig själv - ta hand om sig själv, och/eller att lilla barnet skulle ta hand om den åt er, tills HAN, inte ni, var i mål. Ni la över förväntningarna på lilla pojken och är nu uppbragta över att han inte har presterat som förväntat: "Det har gått 4 månader sen vi började kuren och han har sovit endast 5 (!!) 11-timmarsnätter."
Det är inte att "verkligen ha rätt attityd till det här

", är jag ledsen över att behöva säga.
Ansvaret är ert, arbetet är ert

och hade ni fullföljt det vackert då, när ni verkligen kurade, hade ni haft era inte bara elvatimmarsnätter utan också tolvtimmarsnätter, vilket ni nu hade beslutat hjälpa honom till. (10 - 10,5 tim är för lite av sammanhängande nattsömn för ett barn. Gränsen går vid elva.)
Jag ger dig en påminnelseramsa ur Internationella Sova hela natten:

"Akut måste alltså lilla barnet LUGNAS, om det ska vara möjligt för henne eller honom att slappna av, tystna och sedan somna.
Och du kommer att se, om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn, när du bara vet hur du ska göra.
När du lyckas med det, då växer självkänslan!
Och då kan du frestas att slå ihop boken, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du KAN!
Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla SÄKERHETEN.

Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.
Och det kan du förstå, om du minns den där första kvällen på safarin, när du fått en god middag och en sundowner till sängfösare och skulle gå och lägga dig och sova i ett eget tält, nöjd och belåten. Du var mätt och lugn och förväntansfull inför morgondagen.
Men så hörde du ett lejon ryta, obehagligt nära, och måste naturligtvis förhöra dig om hur det förhöll sig med säkerheten där ute i bushen.
Vågade du verkligen sova lugnt? Kunde du verkligen känna dig säker för liv och lem, när nu tältöppningen bara var en mjuk och motståndslös historia som första bästa rovdjur kunde kasta sig in igenom hur lätt som helst?
Kommer vargen och tar mig nu? frågar sig på samma sätt det lilla barnet.
Så även om lilla magen är mätt – och det måste den vara; ja, mer än mätt! – så måste barnet invaggas i en absolut känsla av säkerhet till liv och lem. Det räcker inte med lugn för stunden.

Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.
Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare – igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller … Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen. Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det som, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten!
Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? Vad gör jag för fel?
Osäkerheten har slagit klorna i dig – igen. Det är därför det inte fungerar.
Osäkerhet är motsatsen till säkerhet.

När du har förstått säkerhetens fundamentala betydelse, och lärt dig förmedla denna absoluta säkerhet på ett sätt som övertygar BARNET, då kan du inte misslyckas med Sova hela natten-kuren.
Men skulle inte mitt lilla barn känna sig säkert! utbrister du kanhända misstroget. Du och din partner vidtar ju hela tiden alla tänkbara åtgärder för att säkra detta lilla liv, som ni fått i er vård och på ert ansvar! Ni ser till att barnet inte utsätts för fara. Ni lämnar aldrig barnet ensamt. Ni sätter inte ut barnvagnen i gatan förrän ni sett er om. Materiellt har ni lagt ner en smärre förmögenhet just på barnets säkerhet. Ni tar inga risker. Så långt det står i mänsklig förmåga garderar ni er - och framför allt ert lilla barn - mot vargen i alla dess skepnader, dag som natt, hemma som borta, inne som ute.
Och det är sant. DU vet att ditt lilla barn är säkert. Det vet din partner också.
Men barnet vet det inte.

Upplevde sig ditt lilla barn som säkert, skulle du inte stå här med den här boken i handen. Då skulle barnet sova på nätterna, ty att sova på nätterna är det naturliga för människan, likaväl som det är det alldeles självklart nödvändiga.
Gud la mörker över jorden om natten och både människor och djur gick till vila; sådan var tanken, och sådan är praktiken.
Och små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.
Små barn som upplever sig som säkra här i världen, fredade mot vargen i alla dess skepnader, vaknar inte gång på gång nätterna igenom, oavsett om de sover på rygg eller mage, i egen säng i eget rum eller mellan föräldrarna i den äkta sängen, ovanpå mammas bröst eller ståendes på huvudet i garderoben … De sover. Och de sover gott.

Och de sover mer än gärna sina tolv timmar om natten redan från fyra månaders ålder.
Små barn som däremot inte upplever sig som säkra, som inte låtit sig övertygas om att de är fredade för vargen i alla dess skepnader, fortsätter vakna. Gång på gång vaknar de efter sovstunder – både natt och dag – som varit inte bara alldeles för korta utan också oroliga. Gång på gång griper dem överlevnadsångesten. Gång på gång ställer de samma förfärat oroliga fråga: Kommer vargen och tar mig nu?
Det blir din uppgift – om och när du bestämmer dig att genomföra Sova hela natten-kuren – att besvara den frågan på ett FÖR BARNET nöjaktigt sätt."
LYCKA TILL och fundera på två alternativ:
1) fullfölj kuren, för barnet skull
2) var nöjd med sakernas tillstånd utan att klaga. (Men kalla det då inte för kurande

)
O:)
