2pojkar

[Liamsmamma]

Älskade storebror får oss snart att bryta ihop... Jag antar att det är förtrotsen som härjar här..
Det blev visserligen en stor förändring när lillebror kom men de värsta la sig efter ca 2-3veckor. Men kvar stannade det eviga skrikandet då han inte får som han vill eller om något går emot honom. han har oxå helt plötsligt börjat vakna upp emot 1 1/2 timme förtidigt å ligger då å skriker i den högsta falsett
Han är världens godaste mot lillebror och evigt besatt att väcka honom så fort han sover
Igår såg jag dessutom något nytt, han lekte i rummet brevid med gammelfarmor och när jag kom in med lillebror blev han som förbytt å skrek arg å irriterat för att jag kommit in dit. Senare på dagen hade hon hjälpt liam att duscha och jag hör henne säga -kom så visar vi mamma vad ren och fin du blev! liam kommer ut och när han får syn på mig blir han genast arg å ställer sig och skriker stötvis.
VI har försökt pakta och avleda men nu tryter verkligen vårt tålamod.
Skriket blir bara allt gällare och det finns tom dagar då han inte gjort annat än att skrika och bråka. Älskade storebror som alltid varit en lite glaskit´
Om man pratar i telefon eller matar lillebror då går han igång direkt.
Försöker alltid låta honom vara med när vi "hjälper" lillebror och ofta knölar han runt i famn på en å nästan lägger sig på lillebror
Skulle verkligen behöva lite pep här.. känns som jag skulle vilja ta han i örat.. hemska saker vad gör man då det känns som varken ord eller handling räcker till!
Just nu börjar verkligen ens ork och tålamod tryta.. Lillebror blir 2mån så man vill ju gärna styra upp han dags sovning (nätterna funkar bara bra, än så länge) men i detta skrik å stoj är det inte allt för lätt att sova om man inte får bli vagnad konstant förstås.
Har läst runt bland alla möjliga trådar men känner ändå att jag inte klarat av att styra upp situationen.
Hjälp önskas verkligen

[miniz]

Hej Liamsmamma!

En sak jag kom till att tänka pa var social delaktighet. Du skriver ingenting om det (annat än att han hjälper med lillebror, som är toppenbra). Nu är han en stor karl som borde fa arbeta pa riktigt hemma med flocken! Försök hitta sma uppgifter som han klarar av och gärna fullför, det är lite tidligt att kräva nagot resultat av honom, men t.ex att tömma tvättmaskinen kan vara passande arbete. Det tar inte lang tid och man ser resultatet direkt.

Ta med honom i arbetet med maten, skala lök och tvätta sallad fixar snart. Han maste känna sig behövd och veta att ni klarar er sämre utan honom. Social delaktighet är magiskt.

Alltid när saker strular här hemma, kollar vi hur det star till med den sociala delaktigheten och ofta har den ramlat bak i prioriteringen, sa da är det bara att rycka upp sig och genömföra, skriva ny lista med tjusiga teckningar till och sa stor entusiasm när vi genomför. Och lugnet lägger sig. Magiskt!

En annan sak

Men kvar stannade det eviga skrikandet då han inte får som han vill eller om något går emot honom.

Hemma hos oss far man skrika, inne i sitt rum

Vi hade besök av en flicka i fjol, hon var precis lika gammal som din pojke är nu. Hon hade en ovana att skrika och klaga vid matbordet. Det är alltid svart att säga till andras barn, men nu var detta hemma hos oss och vara regler. Sa vi sa till henne att här i Spanien far man skrika, men inte vid matbordet. Mamman lyfte in henne sovrummet och hon blev helt paff, försökte et par ganger till, sedan at vi i fred. Hon ocksa

Med andra ord, han far skrika, pa ett skrikställe, var ingen blir störd.
Pratar han? Fick bara en liten tanke pa om det kan vara lite frustration för att uttrycka sig. Jag vet att Ewa hade en affisch med olika bilder som barnet kunde peka pa för att berätta vad hon ville. Typ törstig, gosa, trött, läsa (visst?).

Dagens tok-skratt är en nödvändighet i dessa förtrots tider! Han maste fa skratta varje dag, minst en gang.

Nu vaknar lillen!
Kram

[Ewa]

Hej!

Finfina råd har du fått av Miniz :thumbsup: Jag spinner vidare litare.

Han är världens godaste mot lillebror och evigt besatt att väcka honom så fort han sover

Kan det vara så att han inte riktigt har fått kläm på hans roll här i den nya familjen? Vad tror du? Jag tror att man lätt, medvetet eller omedvetet, befinner sig lite som i en bubbla i början, och det kan vara lätt att tänka att det går fortast och smidigast om jag fixar det här själv, medan storebror ändå är upptagen med ditt och datt... Du kanske inte alls känner igen det, men min rekommendation är ändå att involvera honom mycket mer. Ta HJÄLP av honom. På RIKTIGT. Behöv honom. Se det som ert uppdrag - tillsammans - att ta hand om lillebror. För att lillebror överhuvudtaget ska klara sig här i världen, så måste ni vara två. Låt storebror leta fram tossor, hjälpa på med kläder, byta blöjan, bädda om i vagnen - allt som behövs. Fundera tillsammans på var lillebrors vagn ska stå så han kan sova så gott. Ljuden vänjer han sig vi, men ett eget rum så det blir liiiiite avskiljt är ju inte dumt. Men ju mindre tyst ni håller när lillebror ska sova, desto bättre vänjer han sig och desto lättare för storebror att få pyssla med sitt då - tillsammans med dig. Vet inte hur ni bor, men det går ju också utmärkt att sova utomhus när man är en liten skrutt, så behöver inte värsta vrålen komma just i örat på liten.

Jag skulle tro att vrålen har med detta att göra. Lite frustration över att inte ha koll på tillvaron, helt enkelt. Om han inte har så mycket språk ännu, så kan affischen som Miniz nämnde vara till god hjälp. Om inte annat för att han ska känna sig ordentligt lyssnad till. Men viktigast av allt tror jag är att stärka hans roll som storebror och verkligen, verkligen behöva honom. Inte bara att han ska "hjälpa till" lite. Han är livsnödvändig för att ni ska klara er. Det är det du i handling ska förmedla. Vill du ha mer konkret, så bolla vi vidare.

Kram Ewa

[Liamsmamma]

Tack för råden!! Vi har nog blivit sämre på att visa honom att han behövs . Han hjälper till med smått å gott men vi visar nog varken i ord eller handling att han är oumbärlig!
De ska bli ändring på det nu

Jag tänkte på det med skrik rum ..att det är okej att skrika någonstans om man känner sig så frustrerad att man behöver det.
Vi tog tag i det på en gång och försöker oss på en variant... skrikkudde!
Det är en speciell kudde som förnärvarande finns i hans rum tanken är att kudden kan följa med då man ex sover borta.

Vi har kört som så att ...- oops glömde du bort att vi skriker i skrik kudden kom så går vi dit..
Oj så paff han blev! Första dan var helt otrolig. Han skriker till rätt ofta men iom att vi påminner honom om hans kudde så väljer han oftast att sluta med en gång annars har vi snällt å förstående följt honom till kudden.
1 gång har han skrikit i den men nog mest på skoj!
Vad tror ni om den ideen?

Men största skillnaden ja den blev nog efter det att jag läste om JA utmanings tråden.. sen dess försöker både jag och gubben undvika alla nej ajaj osv som klumpt nog kommit i var och varannan mening.
Utbrottena eller skrik tillfällen blev genast färre. Bara det att istället börja meningarna i positiv anda gör all skillnad. Men ack så svårt det är!!

[Ewa]

:thumbsup: Bra. Ni vet vad ni vill och ni är på rätt väg framåt. Härligt.

Visst är skrikkudde lika bra som något annat. Här har vi gjort på samma vis. Fast med skrikrum. Och det är inget skambelagt alls. Tvärtom. Här är det ganska skönt att gå och skrika av sig lite ibland. Och lilltufsan, som är den som skriker mest av oss, hoppar gladeligen dit när hon har skriklust. Och kommer sedan tillbaka, glad i hågen, "NU har jag skrikit färdigt! "

Kram Ewa

[Liamsmamma]

hej igen.. storebror skriker (argt) $fortfarande men skrik kudden funkar rätt bra och är perfekt för att bryta cirkeln då han börjar skrika.
Han har idagarna dessutom bestämt börjat säga nej åt precis allt. Han ska inte äta, klä sig osv osv! Funkar bra med meningar som då får du inge mera mat! men allt känns som en evig kamp. tyvärr låter man nog allt mer som en hackande skiva Trodde detta beteende skulle vara övergående men han började med skrikningen och trotsningen runt 17mån (just innan lillebror kom) och är nu 20mån.
lillebror har hunnit bli 3mån och kämpar förtvivlat på att vända sig. Han har sovit bra ända sedan han föddes och sover förnärvarande 12 (11)-45-2 (2 1/2)-45 Nätter har sista tiden börjat bli lite upphackade pga en rejäl förkylning och en mamma med vargar svansande runt sig
Han har aldrig varit särskild förtjust i nappen men jag har upplevt att han oftast somnar om bättre med den. fast det är nog kanske 50/50 för andra ggr blir han rejält förbannad. Han gråter sällan otröstligt men tyvärr är jag där på sekunden nattetid.
Vad kan jag egentligen förvänta mig av en 3månaders? Ska han klara sina uppvak helt själv. Är det bättre att jag inget gör förrän vid kris eller vid mat för annars så är det natt?
Funderar nästan på att flytta honom till eget rum då jag helt enkelt är så himla överkoncentrerad. Förstör nog mer än hjälper. Om det är så här nu hur ska det då se ut om en månad?
Han somnar självmant på samma tid varje morgon i händelsernas centrum, Dagsluren behöver han hjälp i skarvarna om han inte sover ute. och eftermiddagen förskjuts ibland med en halvtimma men han sover självmant 45min då också i händelsernas centrum
Han orkar ofta bara ca 2- 2 1/2 timma innan natten och somnar ca 07.25 och har brukat äta vid 4 tiden men detta har ju som sagt förändras pga de små uppvaken nattetid (som nog mamma förstör genom att störa)
sen så vaknar han alltid mellan 06.30-07.00 å surrar eller grinar så att han får komma till vår säng för att han skall lugna sig å inte väcka pappa, storebror. Vilket för övrigt nog har hänt nästan varje morgon- dålig vana

skulle vilja ha 12-45-2-45 kl19.30-07.30

Några tips å trix på hur jag ska hantera situationen just nu?!

[Ewa]

Hej!

Det tar ett tag att hitta rätt när ifrågasättandena kommer. Och det gör de ju. Jag hjälptes av att tänka saklighet och visa, leda, lära, hjälpa. Och att läsa BB. Om och om igen. För varje gång damp en ny polett ner. Och en hel del uppnår man genom att läsa Förtots-trådarna och Förhållningssättet bland favoriterna här ovan.

Vad gäller liten ärta, så tycker jag att du ställer din fråga på Späda & Små så kommer experthjälpen rusandes