Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vissa saker han gör längre...
Han bits, och bits och bits...vi klappar fint, om och om igen, men sen bits han igen, och igen...
Vi ger honom saker han FÅR bitas på, men han bits likafullt.
Inte lika mycket på mig som på sin far, men likafullt så kan vi inte ha det så här, det gör ju faktskt ont.
Hat börjat fundera på sängdumpning, men jag är rädd att han inte ska förstå meningen med det, men kanske för sin egen skull, när irritationen tar över
Vad tror ni Och detta med att inte hindra, det börjar bli riktigt svårt...
tapeter har rivits sönder, fönsterbänken gick av vid klättring med min hjälp,
Tar man handen om handen pch ska visa hur, så blir han bara arg, sprattlig och det blir bara inte bra...slutar olyckligt hela tiden.
Men till förrotsen är det ju 3 månader, eller?
Social delaktighet, har vi massor av, nästan hela dagarna, mer nu än någonsin förr,
så jag vet faktiskt inte riktigt vad vi ska göra.
Tankar någon?
Och konstigt vore ju annat för de kan så mycket och ser att vi kan så mycket mer. Vår lilleman går just nu under "mer muskler än hjärna".
) då det just är frustration från båda håll som ligger till grund. Dessutom tycker jag att den är oerhört viktig för hanterar man 
visa
). Men ta dig tid och var, framför allt, hans bästa vän i världen. 
