15 nånader och förtrots, eller?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Gäst

15 nånader och förtrots, eller?

Inlägg av Gäst »

Min lille son, måste kanske börja möta hinder, eller?
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vissa saker han gör längre...

Han bits, och bits och bits...vi klappar fint, om och om igen, men sen bits han igen, och igen...
Vi ger honom saker han FÅR bitas på, men han bits likafullt.
Inte lika mycket på mig som på sin far, men likafullt så kan vi inte ha det så här, det gör ju faktskt ont.
Hat börjat fundera på sängdumpning, men jag är rädd att han inte ska förstå meningen med det, men kanske för sin egen skull, när irritationen tar över :?: Vad tror ni :?:

Och detta med att inte hindra, det börjar bli riktigt svårt...
tapeter har rivits sönder, fönsterbänken gick av vid klättring med min hjälp,
Tar man handen om handen pch ska visa hur, så blir han bara arg, sprattlig och det blir bara inte bra...slutar olyckligt hela tiden.

Men till förrotsen är det ju 3 månader, eller?

Social delaktighet, har vi massor av, nästan hela dagarna, mer nu än någonsin förr,
så jag vet faktiskt inte riktigt vad vi ska göra.

Tankar någon?
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej :D
Även här finns en liten 14 månaders. Ljuvlig och med åsikter. :heart: Och konstigt vore ju annat för de kan så mycket och ser att vi kan så mycket mer. Vår lilleman går just nu under "mer muskler än hjärna".

Förtrots är ju, enligt min tolkning, till största del frustration. Det är ju inte trots i samma mening som senare. Världen gör helt enkelt inte som de vill och tycker den borde. Helt odramatiskt och bottnar i oförståelse på båda håll. Vi fattar ju ofta inte vad de vill och hur de vill det. Så egentligen kommer ju förtrotsen smygande med ökad medvetandegrad. Den riktiga förtrosen är ju förstås än mer tydlig och nej gör sitt intåg. Läs mer i klistrade trådar.

För mig har förtrosen varit den allra svåraste perioden (hittills :shock: ) då det just är frustration från båda håll som ligger till grund. Dessutom tycker jag att den är oerhört viktig för hanterar man
:arrow: visa
:arrow: leda
:arrow: lära
rätt här så blir allt sedan så mycket enklare.

Så:
Inte hindra innebär ju inte samma sak som "låt gå" eller att de ska få göra vad som helst. Ibland upplever jag att man är så rädd för att falla i "hindra" att man glömmer just visa, leda och lära. Man visar "oj då, vi går inte på borden - men här kan vi gå hoppa etc". Lyfter helt enkelt ner och visar. Sängdumpning kan absolut vara rätt och just bara för en paus av båda. Utan förebråelser och arga miner (lätt va :?: :wink: ). Men ta dig tid och var, framför allt, hans bästa vän i världen.

Om han bits - är det i stunder av frustration :?: Bryt annars, sätt ner och gå vidare med andra saker. Visa absolut men bryt och stoppa innan också.

Kan det funka :?:

Kram
Susanne :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Simone
Inlägg: 51
Blev medlem: lör 11 aug 2007, 17:31

Inlägg av Simone »

Bara ett litet jag-vet-hur-du-menar till Sonica. Vi har själva en liten i samma ålder och period i livet som du och jobbar med samma problem eller vad man ska kalla dem. Det är just balansen mellan att inte hindra och visa, ledar, lära som jag tycker kan vara svår med.
Mamma till en liten muskelbyggare född i slutet av 2006.
Gäst

Inlägg av Gäst »

Tack så mycket för svar.
Ja nog är det en svår balansgång detta.

Susanne*: Jag undrar om det verkligen kan vara förtrots, hm, funderar
det är lite svajigt med sömnen också. Både daglurar och morgonkvisten.
Jag har satt det i samband med syskonens ankomst.
Du har väldigt rätt i det du skriver, om att inte hindra, har blivit till en kille som verkligen härjar fritt, jag ska erkänna att jag varit för dålig på att VISA.
Jag har mest bara visat, klappa fint, när han slitit i håret eller bits, alltså när han gjort illa någon.
det har liksom kommit bort hur man ska behandla saker och hemmet.
Jag har nog inte orkat visa 150 11 gånger... :cry:
Och nu blir han mest bara grymt sur, när man tar handen om handen..


Du gav mig inspiration...Så tack.

Simone: Tack för sympatier. Vi får kämpa på, och hoppas att de snart går ha dem i möblerade rum :D Med ett tålamodigt visande :shock:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Stort grattis förresten till de små godingarna Sonica. Har nog inte sagt det tidigare. :D :heart:

Det är en utmaning och kräver både tid och tålamod. Framför allt kräver det nog också att man lever sig in i deras värld och förstår viljan och fascinationen, samt därmed frustrationen. Och inte ser det som "dumheter" som de gör. Tänk vad enormt häftigt det måste vara att se CD spelaren åka ut och in bara man trycker på en knapp. :shock: 100....gånger... 8)

Man kan ju också flytta saken samt se till att den ibland inte fungerar. CD spelaren är gammal så den får han gärna gymnastisera. PÅ/AV på datorn är inte lika bra så där har vi satt silvertejp. Massa inlevelseförmåga när den då inte går att ta loss...och sedan får han trycka igång tvättmaskinen. Blommorna tränar vi på varje dag (typ hela dagarna) och ibland när jag bara vill/måste göra något annat så får han utforska ensam på sitt vis och sedan städar vi lite tillsammans. Det är lite träning för sidan "vän av ordning". Massa saker gör vi heller inte...vi krossar inte ägg mot golvet på affären utan vi lägger dem i en ask. Man kan heller inte springa ut när mamma står i kön utan då får man stå i vagnen och trycka på OK på ICA kortet...Ja, ni vet. Det är spännande att handla med dem men snacka om att de sedan vet hur man gör om några månader.

En liten kommentar om din att din killes sömn påverkats av syskonen.

När jag kom hem med lillebror så fastnade jag rejält i fällan... Tyckte Astrid förändrades stort och visste inte hur jag skulle göra eller hantera henne. Efter ett tag så gick det upp ett liljeholmens att det var ju MIN inställning och mitt agerande som hade förändrats. :shock: Jag var så rädd att det skulle bli fel att jag överkompenserade och frångick mitt raka jag till ett mer luddigt och bedjande. Reaktion givetvis. :roll:

Behöver ju absolut inte vara så i ditt fall men försök tänk att det är ju helt naturligt att det dimper ner ungar hela tiden, och den lille raringen har ju heller inte större referensramar. Bara en tanke. :idea:

Kram :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Och kram förstås till dig med Simone :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Simone
Inlägg: 51
Blev medlem: lör 11 aug 2007, 17:31

Inlägg av Simone »

Aha en kram! Tack Susanne.

Lindrade lite halvtrots/ångest i går med att vattna blommor ute och hälla vatten mellan baljor och burkar i mer än en timme. Sonen alltså. Självklara saker för AW-folk, men blev ändå inspirerad av förtrotstrådarna och tog en heldag ute med extra mycket skratt. Lilla ansiktet sprack upp i jätteglada leenden som gjorde gott. Sov sin längsta natt hittills i natt också.
Mamma till en liten muskelbyggare född i slutet av 2006.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Underbart Simone :D Det är så fantastiskt att se deras glädje, beslutsamhet och också kunskap när man bara låter dem vara.

Bra jobbat :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"