. Den ytterst lilla saken uppmärksammades av undertecknad när hon for bakom spisen häromdagen. En liten musbur ställdes dit - och väntan tog vid.Dag 1: Ingen fångst.
Dag 2: Två av hushållets tre katter (de med luktsinnet i behåll) satt som förstenade framför spisen hela dagen - jodå, den lilla käcka satt mätt och belåten i lilla buren. Undertecknad ville inte själv ta på sig ansvaret att återbörda lilla fröken till friskluften, så vi väntade tills pappan kom hem.
Stor uppståndelse - alla måste förstås med och släppa ut henne i friheten borta vid ladan där alla andra muskompisar bor. Men den lilla pigga måste först undersökas GRUNDLIGT av ytterst hänförda små rara sötnosar. Storfisen tycker snart det är dags att ta itu med projekt "Frihet åt musen". Lilltufsan tyckte det INTE
. Rör inte min mus =; , typ. Hur understår ni er att ens tänka tanken att köra bort min lilla husmus (jodå, äganderätten tar vid på momangen ibland 
).Måste här erkänna att 15 minuters nogsam undersökning av liten mus, allt paktande som går att uppnå, samt det sorgliga faktum (vän-av-ordning-varning, jag vet
) att stackars lilla fröken mus kanske inte så hjärtans gärna skulle bli så långvarig på fri tass i ett hushåll med 3 katter, nu när hennes lilla bo bommats igen, togs inte emot - ALLS. Maken till frustration - och stora ilskna tårar som inget vink, vink på lilla musen eller "vad kul att hon ska få träffa sin familj igen" kunde råda minsta bot på. Tur då att det finns mutor att ta till. 8-[
& Lilltufsan född feb -06 
