Vi är inne i andra halvan av trotset med vår mellantjej, o jag behöver höra med er andra om lite tankar o idéer.
Mellantjejen är en stark o trygg tjej som klarar det mesta hon tar sej för, åtminstone vanligtvis
. Hon är väldigt lik sin pappa till personligheten, inte alls lika social som jag o storasyster är. Hon ensamleker jättebra o kan pilla med nåt väldigt länge, pussla tillhör favoriten o hon är grymt duktig på detta 
.Hon är en lugn o stabil tjej som samtidigt är o har varit INTENSIV. Det gäller att hänga med i svängarna när hon är i farten. Ska vi baka så får man agera bläckfisk med henne, hon häller, vispar o smakar av i ett ögonblick o det känns som ett smärre träningspass faktiskt.
När vi är ute så måste jag hålla ett öga på henne HELA tiden (helst så hon inte märker det förstås
). Hon är försvunnen ur sikte på nolltid, o snabb är hon oxå. Klättra är hon en fena på o har alltid varit väldigt fysisk av sej.Hon leker oftast väldigt bra med storasystern, även om det blir vissa fnurror på tråden just nu. De har lekt rollekar sedan hon var precis fyllda 2 o har oftast väldigt roligt ihop.
Hon är hemma med mej o lillsyster på heltid, (storasyster går 3fm/v i förskola), men ska börja fsk till hösten 3fm/v.
Vi gör ett bra jobb tillsammans när det gäller hanteringen av trotset tycker jag, även om jag villigt ska säga att mitt tålamod o min energi inte alltid är på topp
.Det blir en del -OJ DÅ, så här gör vi ......! -Man slåss/bits INTE, ALDRIG! Sen har vi en liten övning i hur man betér sej i de olika situationerna som kan uppstå. Vi förvanar, ger bara 2 val osv osv.
Det känns inte som om vårt problem sitter i hur vi hanterar det hela.
Hon har sedan februari, när hon var sjuk förkyln/magsjuka mm, inte varit sej själv riktigt. Jag anser att vi kom in i andra halvan omkring jul o vi har nästan enbart haft "downperioder" när hon ska bli/är sjuk, men det vänder alltid till det lite bättre så att säga.
Så nu de senaste månaderna känner jag inte igen henne riktigt.
Hon är:
Dissträ, har svårt att lyssna (vi minimerar våra ord), bryter ihop både på fm o em, har svårt att koncentrera sej när vi ska göra nåt viktigt ihop.I en annan tråd läste jag "nummret har ingen abonent"-syndrom, o det kan stämma hos oss för tillfället. Eller åtminstone "Ni kan inte nå personen för tillfället, var god försök senare".
Hon gillar heller inte uppmärksamhet från andra just nu. Det känns som om hon inte orkar helt enkelt.
O en sak som jag inte har förstått än är att när hon råkar få se sej i spegeln, vid tex tandborstn el dyl så börjar hon gråta o VILL INTE se sej själv
. Jag tolkar detta som om hon har det så jobbigt att hon inte orkar med sej själv 
Rätt eller fel Är vi båda hemma o kan dela upp barnen så funkar soc delakt. bättre, o vi försöker att göra hennes dagar så lugna o stressfria som möjligt. Hon tar liksom inte in alla intryck, hon skärmar av.
Så till mina funderingar:
Hon sover 11tim natt i ett sträck (oftast), MEN snarkar sedan nåt år helt makalöst o det blir värre o värre. Jag kan tänka mej att hon är trång i gångarna o inte syresätter sej tillräckligt o därför inte är utvilad. Vår stora tjej fick sina mandlar borttagna för nåt år sen o det blev stor skillnad för henne, hon började äta o sov jättegott.
Kan det vara så att senaste förkylningen, som var riktigt grym, har gett henne ytterligare besvär o att hon lider av trötthet?
Har nån annan erfarenhet av att trotset ökar mot slutet? Jag kan inte komma ihåg att det gjorde det med stora tjejen
.Jag måste sluta här, o jag har skrivit en hast, så jag har nog inte tagit upp allt, men jag känner att jag behöver lite nya funderingar.
Ska tillägga att jag försöker få tid för att kolla mandlar/polyper, men de bokar bara en vecka i taget så jag måste återkomma en annan dag, tidigt på mogonen typ!
.Tacksam för era erfarenheter!
, det ska vi ta o göra.
Vilken klokhet, kärleksfullhet, insiktsfullhet, läraktighet och god vilja som lyser om dina rader 