Vi skulle verkligen behöva lite hjälp just nu!
Från och med middagsluren igår så har O börjat skrika/gråta och ställa sig upp i sängen så fort man säger ramsan och går ut. Vi är osäkra på om han kan sätta sig ner själv - det känns som om att han bara försökte så skulle han klara det, men kanske kan det vara rädslan för att han inte kan sätta sig, som gör att han reagerar väldigt starkt när vi går ut?
Vi har inte lyckats få honom att somna själv i sängen nu på 1 dygn - förutom igår kväll, när jag var på jobbet. Min man skulle lägga O till natten, och han reste sig upp och grät och var helt ifrån sig... Till slut tog min man upp honom, lugnade honom i famnen och efter ett tag kunde han lägga ner honom i sängen, säga ramsan och gå ut, och han sov då vidare.
Jag försökte förresten igår det med att lugna genom spjälorna, men det slutade bara med att jag fastnade med armen! Tror inte jag prövar det igen.
Däremot tänkte jag att detta måste få ett slut och att jag verkligen skulle försöka nu till middagsluren idag, tänkte att det blir som kuren från början igen nästan...
Det som jag undrar över är:
När jag inte är säker på om O kan sätta sig ner själv; ska jag då
- Gå in och lägga honom ner så fort han ställer sig upp (vi har kamera så vi ser - och nu på middagsluren var det konsekvent så, att så fort jag lagt honom tillrätta, gjort solfjädern och börjat på ramsan så börjar han skrika/gråta och ställer sig upp direkt). Eller
- Låta honom stå där och gråta tills han själv lär sig att sätta sig? Och ramsa med jämna mellanrum?
Jag försökte båda dessa idag till middagsluren - jag gick in och la honom ner, fick till och med buffa honom för att han skulle bli lugn (detta gjorde att han blev avslappnad i kroppen och slutade gråta, vilket han inte blir om man bara lägger honom ner och gör solfjädern) - men så fort jag började med ramsan och gick ut så skrek han bara direkt och reste sig upp.

Försökte med detta 3-4 gånger - kanske jag borde gjort så hela tiden?
I all fall så prövade jag också att bara låta honom stå och gråta, han var inte hysterisk hela tiden, utan ibland också lite sådär som jag känner igen från början av kuren "mamma kom tillbaka"-gråt! Men efter att han hade stått i 30 minuter (med ramsa då och då) och han fortfarande inte satt sig så känner jag mig osäker på om det är rätt väg att gå!
Jag gav upp - buffade honom tills han somnat, och gick ut utan ramsa.
Det som jag tycker är konstigt är att det känns som om det här med att han nu kan ställa sig upp, har gjort honom "rädd" för sängen, eller i alla fall så reagerar han jättestarkt på ramsan nu - vilket han inte har gjort alls tidigare! Visst, han har varit en sån som säger ifrån på kvällarna, väldigt sällan har han somnat utan minsta pip - men ramsan har alltid fått honom att somna till slut (och då menar jag att det oftast har tagit mellan 5-10 minuter för honom att somna, 30 minuter har varit extremfall!)
Kanske är det vår inkonsekvens som har fått honom att protestera så fort vi säger ramsan??? Eller kan det vara "rädslan" för att inte kunna sätta sig?? Det är ju omöjligt att veta.
I dag på morgonen vaknade han kl. 06, dvs en timme för tidigt - då var det samma visa, satte sig upp i sängen direkt och grät. För några dagar sedan så hade jag kunnat få honom att somna om med ramsan, men nu var det bara gråt och vi fick till slut göra morgon.
Ett alternativ vi funderar på är att lägga honom i en resesäng vi har, som inte är så lätt att ställa sig upp i - i någon månad eller så, tills vi vet att han kan sätta sig själv, och då pröva igen med spjälsängen... Kan detta vara en lösning?