Tack Anna!
Det är verkligen som Gablex skrev tidigare i tråden häftigt att föda många barn så man kan förvalta sina erfarenheter och göra nästa förlossning ännu bättre. Men det där behöver jag ju inte upplysa dig om förstås!
För mig är förlossningar så fysiskt påtagliga - det är värkarna och jag, blod, svett, fostervatten, kladd, kiss, bajs, ljudet av andningen, starka dofter, massage, saft med isbitar, kalla fötter (bokstavligt, inte bildligt...) och värmepåsar. Så mina berättelser blir nog mer åt det sakliga än romantiska hållet, ja.
Men första gången jag får ögonkontakt med min nya lilla unge och sedan tittar upp för att möta darlingens stolta blick - det är sann poesi! Och alldeles magiskt varje gång.
Gablex,
Nella är trind som en julgris och går upp ca 300 gram i veckan. Det känns i mina ovana muskler. Hon är en mycket älskad lillasyster så hennes korta vakentider är ockuperade av pratsamma och klappivriga storasyskon. Som jag skrev till Anna häromdagen, mamma och pappa hinner knappt komma till.
Fyrbarnschocken uteblev. 8) Nella gled in och efter två dagar kändes det som om hon alltid tillhört familjen. Väldigt odramatiskt hittills. Men vi har bäddat mjukt för hela familjen den här gången också. Mycket ledigt och ligga lågt med besök och inbokningar. Det är sommar och vi bor ju bra, de stora barnen kan springa ut och in som de vill och de har massor av roligt att göra i trädgården. Och släkten har varit fantastisk. De första dagarna lagade de middag som de lämnade varm i köket innan de smög iväg. Vi behövde bara duka. De har handlat och fixat åt oss, framförallt farmor och mormor. Evigt tack.
Förlossningen gick också bra, inget sytt eller bedövat, vilket gör återhämtningen snabb. Jag kände mig fantastiskt pigg direkt efter. Eftersom jag ändå var hög på endorfin och adrenalin sov jag med Nella nere de första nätterna så darlingen hann sova ikapp, han hade ju mest alla de stora barnen hela dagarna och behövde vara pigg. Killarna har ju inte hormonerna att luta sig mot och kan ju bli en aning slitna, haha! Så han var i fin form när min svacka kom tredje dagen.
Och Annas upplägg när man kommer hem med bebin gör all skillnad för syskonen tycker jag. Det fick vi ett levande exempel på när vi kom hem med Nella. Milo ville känna, lukta och pilla. Jag och darlingen avvaktade. Farmor som passat de stora var inte lika lugn och försökte tillrättalägga en del. Det kände Milo direkt och blev på en gång mer forcerad. Vi fick lite diskret avleda farmor.
Svensk Damtidning? Det var värst. Läser du den? Var det om deras musikprojekt i Stjärnsund? De har halvt slitit ihjäl sig med det men det har blivit otroligt lyckat. Värt all publicitet det kan få.
Lisa
är så långt från posh
man kan komma, en otroligt jordnära och omtänksam människa som vill alla väl. Ibland så till den milda grad att hon glömmer bort sig själv. Vi gick i skolan tillsammans, gjorde musikal ihop och jag var med när det begav sig med Fredrik första gången på gymnasiet. De är så fina ihop och jag är verkligen glad över att de fann varandra igen. Och suuupermusikaliska är de båda två. Ja, hela familjen faktiskt. Vi tappade helt kontakten när hon flyttade till Gbg men sprang på varandra när hon hälsade på sin mamma som bodde i samma hus som darlingen, när vi precis börjat träffas. Och hon hittat Fredrik igen! Vi förenades igen av kärleken kan man säga.
Och hon hjälpte mig med min krångliga amning när jag fått Jander (redan då var hon fyrbarnsmamma). Det är jag också evigt tacksam för.
Och nu blir hon Nellas gudmor! Vi knyter ihop påsen kan man säga.
Ebbab,
visst är de gulliga? (helt opartiskt
)
Och om det verkade som om jag fortfarande var tveksam till namnet Åke vill jag bara säga att jag gillar det massor nu! Heja Åke!
Kram alla! Jannika
Var det du som uttryckte det så 
Jag ärver den av min mamma, som ärver den av sin granne, som ärver den av sin gamla faster 
Det kändes bara inte helt du, själva tidningsvalet. Var artikeln det om allsången och deras arbete med att sparka igång musiklivet i Dalarna?
