Sigge växer så det knakar, kryper runt över och under allt, ställer sig upp mot saker och ting, är go och glad, sover hela nätterna och har fortfarande eksem och klåda. Det var en kort sammanfattning, här kommer en något längre version:
7 mån är han nu Emils lillebror. Tänk så fort det går, nyss var han liten och hjälplös, nu är han stor och far runt som en furie i hela huset.
I onsdags var vi och hälsade på Bonden Bertil tillsammans med en massa andra barn från flera öppna förskolor. Sigge var väldigt road av det hela även om han fick stiga upp lite tidigare. Emil var i paradiset, det fanns ju traktorer där

Vi hälsade på kaniner, Emil red en sväng på en liten häst, beundrade hönsen, åkte balvagn efter traktorn, fikade och hade trevligt tillsammans med Ewa och hennes goa barn.
Nackdelen med bondgårdsbesöket, om man bortser från korna då förstås, var kosnuvan dom barnen drabbades av ganska exakt tre dagar senare. Så nu har vi snoriga små näsor här hemma och Pappan snorar också fast han befinner sig i huvudstaden och det är verkligen jättesynd om honom.

Självklart är det ingen vanligt förkylning utan det är kosnuva för Emil var ute i hagen och hälsade på korna. Jag var naturligtvis inte med utan tog hand om Sigge som just då hade ett väldigt stort behov av omhändertagnade. Men Ewa travade rakt ut i kohagen med barnen. Jösses vilken kvinna
I lördags var Ewa med familj hos oss och åt middag. Det var verkligen jättetrevligt men alla barn var mer eller mindre drabbade av kosnuvan ( nu kanske ni börjar förstå att kossor är farliga

) och inte helt i form om man så säger. Tiden går alltid för fort när man har roligt så kvällen kom i rasande fart och våra gäster tackade för sig och for hem. Vi badade barnen, trattade i dem välling, ja Emil fixar ju den biten själv förstås och sen var det bums i säng.
Sigge sover nuförtiden även sina dagslurar i spjälsängen. Det blev lite vanskligt att ha honom i vagnen när han mest skuttade runt som en åksjuk kanin. Nätterna sover han rakt igenom, riktigt gott. Dagslurarna funkar bra men ibland, ja ganska ofta faktiskt, har han svårt att komma till ro. Det är ju mycket som händer i hans lilla liv och så är det inte helt enkelt att somna när det kliar på kroppen.
Vi har nu fått tid till barnkliniken och det till en kvinnlig läkare som ska vara speciellt duktig på eksembarn enligt säker källa, nämligen Ewa.

Så på måndag far Sigge och jag dit och jag hoppas verkligen att de kan hjälpa honom för det är inte kul att ha eksem över hela kroppen och klåda så det räcker och blir över. Kan inte begripa att han ändå är så glad och go, sällan några sura miner.
Pappan är jobbar ju i huvudstaden och missar ibland roliga saker som händer här hemma. Till exempel denna underbara konversation mellan grabbarna strax före sju en morgon: (Emil kallar sig själv för Titti och Sigge för Tittis)
Emil: -Titti vaken, JAA. Titti vaken nu, JAA. Tittis inte vaken. Tittis inte vaken nu, nej. TITTIS!!! TITTIS!!!
Sigge: - Bla bla bla gurkel skratt skratt iiiiii oouuuu bla bla bla.
Emi: - Tittis vaken. Tittis vaken nu, JAA.

Jag låg i sängen och skrattade för mig själv innan jag steg upp och väckte mina vakna grabbar.
Kram Susan